324. Forts. släkt historia

L-ås ligger mellan sjöarna Al-sjön och Hyvelträsket eller Hövelträske som vi sa.

Det fanns även en tjärn som hette Lomtjärn i byn. Både bad och fiskemöjligheterna var goda.
Sommaren 1930 var jag sex och halvt år och den minns jag på grund av en särskild händelse. Då kom nämligen mammas syster, moster Margrete från Amerika, och hälsade på.
Hon hade presenter till oss alla. Det var så sällsynt så det var vi inte bortskämda med. Jag kom särskilt ihåg att jag fick något så ovanligt som en fällkniv, den var jag mycket stolt över jag visade den för hela byn tror jag. Moster Margrete väckte särskild uppmärksamhet i L-ås genom sin klädsel. Tänk att på den tiden komma till byn i färggrann klänning storbrättig hatt och silkesstrumpor. Det var en stor händelse i byn och bybornas prat om och minnen från denna händelse varar fortfarande än idag.


På sensommaren 1930 blev det även bestämt att vi året därpå skulle flytta från L-ås till ett kronotorp ca 4 kilometer SSO om byn som hette N-by. Där bodde sedan 1914 en yngre bror till pappa, A Stenberg.


Vintern 1930-31 fick jag, trots att jag inte fyllde sju år förän strax före jul, börja skolan i L-ås. Skolan var även då i farbror A Nilssons tillbyggda bagarstuga. Lärare var Gerda Sundkvist,som var sträng men rättvis. Skolåret i L-ås var det enda som jag fick gå både höst-och vårterminen.

Så kom då äntligen våren 1931 då vi skulle flytta. Min bror E hade blivit inkallad till rekryttjänstgöring så vi fick klara oss utan hans hjälp. Det fanns ingen väg till N-by därför fick vi köra. de tyngsta möblerna mm med häst och släde medan det fortfarande fanns snö kvar på marken. Resten fick vi bära när det blev dags, vi bar på ryggen i ryggsäck och i korgar mellan oss. Särskilt minns jag att mamma var försiktig med sina många och fina blommor. Inga blommor fick förstöras bara för att vi skulle flytta.
Inflyttningen var efter dåtida förhållanden inte så märkvärdig men ändå kanske lite säregen. Vi fick nämligen bo i en sk "Björnakoja" den var ny föståss men ändå en koja. Den bestod av monterigsfärdiga block och tvärs igenom på två meters höjd var det två kraftiga järnstänger som höll ihop väggarna. Vid den ena stången spände pappa upp en kraftig papp som delade av storstugan i två rum. Det större rummet fungerade som kök med en järnspis för matlagning och uppvärmning av kojan. Vid ingången på södra långväggen byggde pappa en farstu och på gaveln ett förvaringsutrymme.

Min kommentar: Detta kan man kalla tufft, idag har vi alla hjälpmedel som finns. Men hur handskas vi med dem? Våra liv är tufft på ett annat plan idag? 

323.

Nu går vi mot höst igen, sommaren är alldeles för kort och har varit alldeles för blöt.

Men, men välja får man inte annat än man måste flytta till varmare länder och det är

inget alternativ för min del. De är här jag har de mina dem jag älskar.

Denna ängel hittade jag idag när jag surfade på nätet

322. Vi träffs igen min älskade dotter

Make a Smilebox postcard

321. Flytt från Norge till Sverige 1925

Min morbrors fortsätter sin berättelse.
Arbetslösheten var stor på 20-talet. Därför beslöt sig min föräldrar år 1925 att flytta till L-ås i Sverige med sina 4 barn.Pappa hade varit borta i 20 år och endast gjort en hemresa till L-ås sommaren 1915.Jag var bara två år och yngst när vi flyttade därför har jag inget minne av detta, men min syster,som var sju år, har berättat att det var strax före jul med mycket snö och kallt väder.
Vi kom med järnväg till Lycksele station.

Pappa hade åkt i förväg och lånat en häst med släde och mötte oss vid stationen. Det var ca 5 mils slädfärd i vinterkylan innan vi kom fram till L-ås i mörkret.Vi fick bo i farmors lilla stuga med kök och kammare. Det måste ha varit en svår omställning för mamma att komma från en stad med all dess närservice, fart och fläkt till en liten by i Lappland utan affärer och vägar.

Det fanns bara en kärrväg till N-ås där vi hämtade post och till G-träsk fanns bara en gångväg med spänger (täljda stockar)över myrarna för att man inte skulle blöta ner sig. G-träsk var förmodligen en storby för där fanns en lanthandel där vi köpte det nödvändigaste varorna.

Det fanns även en telefon hos farbror A N i L-ås. I hans tillbyggda bagarstuga var även byns skola på den tiden. .I Al-bäcken mellan N-ås och L-ås hade byborna själva byggt ett kraftverk som levererade elektrisk ström för gårdarnas innerbelysning som i regel var en 25 watts lampa, någon hade även en brolampa för belysning utomhus.

320. Lite bättre

En sanning med modifikation eller.....med tanke på ett förlorat barn.

 

Bättre i armen men inte helt så det blir inte så mycket skrivet.

 

319. Unga och stress

Läste en artikel idag om ungdommarnas press på sig själv och stressade situationer.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article5604109.ab

318. Värker

En sömnlös natt och dag och till råga på det har jag en hemsk värk i höger arm.
Andra dagen nu och det värker lika mycket ingen alvedon hjälper ändå har jag inte gjort nåt med armarna. Lusten och energin är zerro.
Förhoppningsvis får jag sova i natt. Att härda ut har man blivit expert på numera.

317. Byte av efternamn, lite mera historik

Detta är yngste sonens berättelse i en släktbok som skrivits om en del av byarna på
den tiden. Boken skrevs av en släkting omkr.mitten-slutet 1980-talet.Min mor har ett exemplar av boken.

Så här kunde det gå till med efternamns byte i slutet 1800-tal början 1900-tal.
Min morfar har berättat för sin son om hur det gick till när han bytte till namnet Nordfjell .
Vid konfirmationen började han skriva"Nordfjell" istället för Johansson,vid ett tillfälle såg prästen detta och skrev in "Nordfjell" som pappas efternamn i kyrkboken och namnbytet var ett faktum.
Värt att notera, är att av sex bröder hade tre olika efternamn.Den äldste hette Vallin, den andre var Nordfjell (min morfar), den tredje var Stenberg och de tre yngsta bröderna Azzz, Azzz och Hzzz kallade sig för Nilsson vilket även systrarna Azzz och Mzzz gjorde(de var 8 syskon.Det var ofta så att om fadern hette ex. Nils så fick barnen efternamnet Nilsson. I min forskning kan jag se att det går som en röd tråd genom släktet tillbaka i tiden. Döttrarna fick oftast heta ex.Nilsdotter.

Två år efter värnplikten,som fullgjordes 1905, lämnade min morfar fadershuset i L-ås och reste över till Norge. I Norge arbetade han i huvudsak i gruvor med små mellanspel i diverse andra sysselsättningar bland annat i fisksalteri i Trondhjem.

År 1909 gifte sig morfar med norskan Elin från Kristiansund.(100 år sedan i år)
De var båda födda omkr 1882-84.
Tiden efter första världskriget var en orolig tid,har mina morföräldrar berättat,de flyttade flera gånger mellan olika arbetsplatser.

Detta är en liten bit av min släkts historia på min mors sida.

316. Småskolan

Första klassare från 1918, min fars lärare och klasskamrater.
Som konfirmand

315. Det var då det för 72 år sedan

Måste bara visa. Detta är från min mammas skolkökstid året är 1936. Hon är 15 år gammal. Har sparat receptboken i alla år och nu har jag skannat in den för att inte all text skall försvinna. Lägg märke till priset per personer räknat i ören.

314. Videoband till DVD skivor

Nu har jag överfört en del av ett videoband till en dvd skiva. Det är samma spelare för båda. Köpte en i våras för att inte något skall gå förlorat av de filmer jag har på Carola och övriga.
En inspelningsbar DVD med VHS är det smidigaste sättet att föra över VHS till DVD, det involverar ingen dator överhuvudtaget.

Det var inte lätt att titta på filmerna där min älskade dotter är med, tårar och hjärtklappning och nerver hela tiden. Men det är värt allt att kunna behålla dessa filmer innan de förstörs på videobanden för de säger att magnetismen går ur banden.

Sedan kan jag se dessa filmer även på datorn om jag vill och göra flera kopior.

I övrigt har jag några dåliga dagar med mycken gråt allt får mig till tårar så nu är jag där nere igen. Hösten kommer sakteliga och jag vill verkligen inte ha vinter igen. Den som vi hade var väldigt svår tycker jag personligen, mycket snö tidigt kom den och lång vinter hade vi. Nej, jag ser inte fram mot den alls.
Men inga val finns nu heller. Tänk om man ändå kunde gå i ide som en del djur gör. Trött är jag men sova hela natten igenom verkar omöjligt är väl något jag måste lära leva med också.

313. Kalas

I går firade vi min mors 88 årdag, den firade vi hos vårt yngsta syskon, lillasyster.
Vi hade ett strålande fint väder med sol hela tiden.
Smaskade på smörgåstårta mm. Alla vi syskon var där och så min brorsdotter med fam.
Min brorsdotter har även hon förlorat ett barn, 2002, samma år som min dotter fick sin diagnos, en dotter på 9 mån. Hon har 3 barn på jorden och ett änglabarn.

Idag regnar det hela dagen så vi hade tur med vädret.
Några kort från min systers vackra trädgård på en liten radhus plätt. Visst är det vackert, hon är enastående duktig på inredning och full av ideer.





PS. Tvättvindan är INTE min systers utan grannens. Den lata i hörnet är författaren själv.

312. Lite surr

Ibland vill andra bloggare absolut inte att de som kommenterar skall ange sin egen bloggadress där. Det är ju upp till var och en vilka regler man vill ha, för de äger ju sin egen blogg. Man måste respektera andra om man själv vill ha respekt i svåra livsöden.
För mig personligen gör det inte något, för på så sätt kan jag kanske få kontakt eller hitta andra som upplevt eller upplever det jag gjort och gör.
Däremot vill jag inte ha adresser till snusksidor och annat liknande som inte hör hemma i bloggar som min.

Själv skriver jag mest om min vardag och vad som händer runt mig och i övriga världen som jag reagerar på. Jag undviker att nämna namn förutom mitt eget och min dotters men i övrigt vill jag ha verderbörandes tillåtelse även när det gäller bilder.
Jag kan skriva om den chock man får över den värld som blivit. Jag känner intensivt för de föräldrar som förlorat ett barn för jag vet vad det innebär men jag vet också att jag inte kan veta hur just de känner. Min egen sorg och smärta när jag förlorade min dotter ger mig förståelse för hur andra mår. Min egen upplevelse återupprepas då också.

Jag är inte ute på arbetsmarknaden längre, men jag arbeter hela tiden med att lära mig leva utan min dotter, jag försöker varje dag att lära mig handskas med alla dessa känslor som kommer regelbundet och som jag inte kan styra.
Min mening med mitt liv är de barn och barnbarn jag har kvar här. De kommer först och betyder allt. Jag har dessutom flera mycket goa vänner.
Saknade som gör så ont den är evig den går aldrig bort. Det är en kärlek där banden aldrig kan slitas av.

311. Tandläkarbesök

Så har jag då varit till tandläkaren för att fixa den tand som gick av. Det blev ingen stift tand för roten är så liten, så den drogs ut. Istället skall de så att säga hänga en tand, förbinda den med en tand bredvid, fråga inte hur de gör för det verkar knepigt, nu denna gång fick jag en plasttand som de limmar fast i de andra tänderna håller väl inte för någon påfrestning men ser ju betydligt bättre ut. Men kostnaden blir inte lägre än för en stift tand. Blir en hel del flera besök där innan allt är klart.
Många har ju tandläkar skräck men det har inte jag, har rätt hög smärtgräns på gott och ont kanske. Men är istället en känslig person psykiskt.
Nu skall jag vänta på att bedövningen släpper innan jag ger mig ut och handlar.

Träffade också en av mina sorgesystrar som arbetar på tandvården och är tandsköterska.
Soligt ute men inte mer än kring +18. I morgon blir det uppvaktning av min mamma på 88 års dagen.

310. Tips

Jag fick ett tips idag från en av mina vänner. Det handlar om en mamma som förlorade sin man och 2 av sina barn i Tsuamin Thailand. Här berättar hon som sommarpratare i SR P1 om sitt liv då och nu. Det är värt att lyssna på.
Malin Sävstam- hon har också skrivit en bok. När livet stannar.

http://www.sr.se/sida/arkiv.aspx?programid=2071&artikel=2847828&date=2009-01-01

webbradio direktlänk
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1863633&BroadcastDate=&IsBlock=

309. Skrämmande

Hör på tv läser i tidningar om cancer och behandlingar beroende på var man bor. Det är skrämmande läsning. Det kan inte hjälpas att i mina tankar dyker det upp, fick min dotter rätt behandlig, hade hon levat idag om hon bott någon annanstans. Det känns i magen och inte mår jag bättre av att höra el läsa det skapar ångest för jag är inte lika stark psykiskt som andra kanske är. Jag vet ju att det är för sent nu men oavsett så finns tankarna där och tårarna. Jag som mamma som var med såg allt hörde allt blir oerhört lessen. Men vad hjälper det idag allt är för sent och ändå har jag tankarna att om de gjorts så och så kanske hon kunnat räddas, tankar som inte längre är realistiska för det är för sent nu. Mår inte bra, förnuft och känsla går inte ihop.
Saknade är så oerhört stor. Att verkligen förstå att jag inte får henne tillbaka att hon inte är här, den tar kraften från livet som blev men som jag måste göra mitt bästa för att leva, den tid som är min.
Tro aldrig att det är lätt för någon man glömmer aldrig en enda secund av det som hände. De upprepas ständigt när man är som mest nere i botten.

308. Den internationella ungdomsdagen 12 aug 2009

Det är internationella ungdomsdagen idag

TILL ER SOM ÄR UNGA IDAG
NI ÄR VÄRDEFULL
NI ÄR VIKTIGA HÄR OCH NU
NI ÄR ALLA VIKTIGA FÖR ER EGEN FRAMTID
OCH KOMMANDE SLÄKTE
NI ÄR DE SOM KAN FÖRÄNDRA
NI ÄR DE SOM KAN STYRA OSS ALLA
IN I EN SÄKRARE OCH BÄTTRE VÄRLD
ALLAS VÅR JORD
NI ÄR DE SOM ÄR VIKTIGAST FÖR OSS
NI ÄR NUET OCH FRAMTIDEN

INGEN ANNAN ÄR SOM DU
DU ÄR ÄLSKAD FÖR ATT DU ÄR DU

307. Vad har hänt

Inte så mycket. Lilla Mira mår bra. Min svåger kom hem i fredags efter att han opererat bort sin njure, inga besked om vad det är ännu. Men han är pigg åker ut och fiskar till och med. Bra.
På fredag får jag äntligen åka till tandläkaren för att fixa min tand som gick av jäms med tanköttet, roten sitter kvar. Vaknade för 3 veckor sedan av att jag hade något i munnen det visade sig vara en tand. Ringde tandl. fick komma direkt. Undersökning men ingen åtgärd för den måste rotfyllas först innan de kan sätt en stifttand och akuttandl. gjorde det inte utan jag fick vänta på den tandläk. som skall ha hand om mig och hon har semester. Suck. Kostnad: 6500, inte klokt så det kostar.
Lördag fyller min mamma 88 år, då skall vi samlas hos min syster och gratta henne.

Vädret är bra men ingen sol idag och blåser lite.

306. Vart är vi på väg

Läser i tidningen hör på nyheterna, åter igen har det hänt någon dödar en ung flicka, vart är vi på väg, alla dessa unga som blir dödade av andra unga, för vad. Var finns spärren.
Det knyter sig i magen och oron för de man har blir värre, vilken framtid går vi mot.
Vi bär ju redan oron för de våra efter det som hänt oss som mist barn.
Kan snart inte öppna en tidning eller se nyheter det är bara förfärligheter hela tiden.
Förstår inte varför det är så här. Alla dessa stackars föräldrar och anhöriga som blir så hårt drabbade.
Jag mår psykiskt illa av all denna våld. Något står inte rätt till. All respekt för andras liv och lidande är borta, varför.

305. Om det ändå gick

Hänger på Gunilla där hon har denna sång i sin blogg men med en annan artist. Mitt val blev Decland tycker så mycket om hans röst.





Detta är en annan med Decland som jag tycker mycket om lyssnar med tårarna rinnande.

304. Bra nyhet

Min systers man har blivit opererad idag och det har gått bra med operationen. Jag hoppas innerligt att det inte är något allvarligt för de har inte fått något besked om vad det var för fel på njuren men man måste tänka positivt.

I övrigt har jag haft en fin dag med mitt barnbarn, hon är så lugn men ganska trött än efter sin virus infektion men även för små barn tar det ett tag att bli sitt rätta jag men hon är så snäll inget gnäll men vill gärna sitta i knä och bli buren. Älskar denna lilla sötnos.

I morgon skall jag vara där också. Kanske blir det lite tid också att kunna hjälpa sonen med lite målning ute på den nya altanen de byggt.

Men jag skall villigt tillstå att jag är rätt trött i kroppen när jag kommer hem man har ju inte samma vana med småttingar numera och inte blir man yngre heller men jag tränar nog upp mig.

Så nästan 7 timmar blev det, var där kl 10 på morgonen och då var det lite regna men klarnade upp mot em. och solen kom fram.

En dag då jag kopplar av alla andra tankar och bara koncentrerar mig på de mina. Tankevila blir det och det behövs.

303. Dyster läsning

Jag tycks inte ha så mycket roligt skriva om på sista tiden.
Får höra ena dåliga nyheten efter den andra av dem jag känner.

Sov så dåligt i natt orolig och halvsovande.
Oj, oj vilken dag. Först ringer telefon och det var min vän som nyss mist sin son, njurcancer. Vi pratade länge hade tänkt ringa henne men vänta några dar. Hon hann före.Vi grät lite tillsammans hon är ganska fattad ändå nog rätt stark i sig men, men.....det är så mycket som man inte förstår och det hinner ikapp allt eftersom tiden går. Vi vet ju vi som mist barn.

Åkte till mamma och gick på apoteket åt henne som jag lovat. Hon berättade att min svåger har en förändring på ena njuren och skall opereras i morgon.
Åkte handlade på ICA träffade en bekant och vi stod och pratade länge, hans fru har njurcancer men med spridning men mår efter omständ. rätt bra just nu.

Vad är det som händer, det är den 3:e personen på korttid som har fått fel på njuren.
Ringde syrran och pratade och hon berättade om sin man att han hade en 5 cm lång förändring så det skall ta bort hela ena njuren i morgon och sedan analysera den, då först får de besked om vad det är.Jag blir alldeles slut av alla dystra besked.Vad är det som händer det går som en epidemi överallt. Så många Unga liksom äldre får cancer. Nä, orkar inte mer just nu.

Är det detta vi fått efter Tjenobel? Jag tror det plus en hel del annat som förorenar vår tillvaro.

Det goda är...
Min son ringde vill jag skall var barnvakt åt lilla Mira jag erbjöd 2 dar istället för bara en. Mamman har börjat jobba nu och min son är hemma med tösen han har lite jobb att göra hemma (de reparerar) så han behöver mig för att passa den lilla. Det är den bästa biten av allt. Att vara behövd och umgås med den lilla, mitt barnbarn.

302. Igår idag

I går fick Mira, farmors lilla hjärta komma hem tillsammans med sina föräldrar som varit med henne båda två dessa dagar på sjukhuset. Hon är nästan sig själv igen, äter och dricker. Phuu, det lättar för jag har varit så orolig. Så lätt att man blir nervig numera och i synnerhet när det gäller små barn som inte kan prata för sig. Det var en virus infektion enl. läkare berättar min svärdotter.

Idag
Min äldsta dotter har födelsedag idag så jag har grattat henne.

Så ringde jag min vän diak. som förlorat sin man. Hon har rest till sitt barnbarn några dar och undrade om jag ville titta till sonens grav där hon nu skall lägga sin man också. Vi brukar titta till varandras barns viloplatser om någon av oss är borta de finns på samma kyrkog. och jag åkte genast dit, för hon sa hon inte hade haft orken att åka dit på ett tag eftersom hon haft fullt upp med att vara hos sin man. Det är snart 12 år sedan sonen gick bort och hon besöker honom varje vecka precis som jag gör och sommartid åker jag oftare.
Det känns ändå så bra mitt i allt att jag kan göra denna lilla tjänst för henne.

Igår regnade det hela dagen och blåste rätt bra. Men idag har solen skinit igen.