56. En solstråle

Idag har jag haft besök av mitt nya barnbarn som har hunnit bli 3 månader. Farmors solstråle.

Så underbara de är de små. Alltid något nytt de lärt. Så många minnen som dyker upp sedan mina egna 3 var små.

Jag har en gammal datorskärm som stått på balkongen hela vintern och just nu har vi en container här så min son fick bära bort den åt mig, försökte själv men den var alldeles för tung orkade inte ens lyfta den. Före allt som hände var jag stark men nu sviker krafterna.

Var till kyrkogården och krattade och gjorde fint hos min Carola, dagen hon lämnade oss är snart här. Det känns hårt och inte mår jag bra, tänk om man ändå sluppit vara med om detta h-e.

Jag önskar mig tillbaka när alla var samlade och vi kunde vara glada, skratta och tokas ihop.

Så mycket som vi skrattade mina barn och jag, så roligt vi kunde ha tillsammans åt nästan ingenting.

Riktigt så blir det aldrig igen men visst kan vi skratta ihop idag också men det finns alltid ett vemod och saknad som får oss att minnas. Carola finns ju med i allt. De är svårt för mig det är svårt för hennes dotter och det är svårt för hennes syskon.