torsdag 29 augusti 2013

626. Fest o nödvändigheter

Fredag 23 aug var jag och mina syskon bjuden på surströmmings hos min syster och svåger. Deras sommarnöje är husvagns sommarstället där de får hyra en plätt mark och ställa sina husvagnar och bygga till en friggebo och soldäck, plantera året om. Blir som en slags sommarstuge idyll fast med
husvagn så där försvinner en del därifrån och nya kommer. Allt är strikt upplagt och det finns regler och bom så ingen obehörig tar sig in med bil.
Jag körde själv med min bil de andra kom allt eftersom, vi är 4 syskon m respekt. jag är singel men mor 92 år var också med.
Ett glatt gäng jag och  svägerskan drack inga starka drycker för vi körde, andra fick ta sina öl till strömmingen och nubben förstås. Mycket prat och skratt o sång till nubben och surströmmingslukt, det är ett pratglatt gäng men en del historie berättelser och gamla minnen.
Det blir verkligen surrigt och svårt höra vad alla säger så det blir lite tokiga kommentarer ibland.
Men trevlig tycker jag, doften sprider sig och den kan verka obehaglig för den som inte gillar surströmming varken jag eller min svägerska äter surströmming men har inga problem med doften vi är ju uppväxt med det här uppe i norr.
Tårta o kaffe på det och  klockan blev mot 19 och jag kände att jag var mogen åka hem, mamma skulle åka med mig för jag skulle skjutsa henne till äldreboendet. Men när vi skulle åka så bestämde sig brorsan o svägerska att också bryta upp vi hade trots allt varit där mest hela dan, tur med vädret hade vi soligt och skönt men svalt mot kvällen. Svägerska körde deras bil och jag min bil med mamma vi åkte alla till mammas boende och såg till hon kom in och i ordning innan vi åkte var och en till sig.
En bra dag synd bara att jag inte hann ta kort av flyget som flög över våra huvuden så vi såg undersidan på flysplanet som skulle landa på flygplatsen inte lång därifrån husvagnsplatserna, så lågt att det nästan var otäckt, precis strax ovanför talltopparna, det hade varit kul att få en bild på, men tyvärr hann jag inte för det gick för fort innan jag fick tag i kameran.


 Sträckan kvar innan jag är framme har redan avverka mer än den som syns här
rakt in i skogen ligger det
 Framme mor, bror o svägerska
 Inspektion av snappsholken
 Här är talltopparna flygplanen flög över
 Dukat och klart för festen burkarna öppnade och sprider sin väldoft!!? För somliga i alla fall.
 Törstig blir man ju av den salta surströmmingen
 





torsdag 8 augusti 2013

625. Update

Så ja, nu har jag uppdaterat internet så nu är det lite snabbare och fungerar bra. Men som alltid med ny version så ändras utseendet lite 9och man får kolla runt och fixa till som man vill ha det.
I övrigt lite grått ute idag inget regn men tung luft blir det och det känns när det gäller andningen är det astman eller Kol som ställer till det, ja det kan vara svårt avgöra ibland faktiskt för de är ju likheter. Men jag mår rätt bra, gruvar lite till vintern som kommer. Senaste vintrarna har varit väldigt jobbiga så jobbiga att jag velat slippa dem. Så klart mår man inte bra då blir det så antar jag. Det är bara att fortsätta så länge man har sin tid. Fy så dyster jag varit nu ett tag och inte skriver jag nåt särskilt upplyftande heller trots allt har jag en hel del fantastiska saker leva och glädjas åt. De är mina barn och mina barnbarn. Min Carola är med mig varje dag det tror jag på då får andra tycka som dom vill, det är upp till dem. Men visst är det konstigt ändå att det mediala, det andliga har blivit så intressant och skrivs så mycket om numera och så många som pratar framför allt om sina upplevelser och kan berätta och tro på vad man ser och hör själva. För vem kan motbevisa det.
Jag tror, för jag har upplevt och jag har fått meddelande från personer (levande) utan att jag visste i förväg.

Min söta sondotter och jag fikar på min balkong vi hade en farmor o barnbarn dag. Underbart.

 
14 juli 2013
Ha det så bra alla

tisdag 6 augusti 2013

624. Övernattning

För några helger sedan hade jag mitt näst yngsta barnbarn här hos mig från fredag kl.14.30 till lördag kl.10.30. Alltså övernattning. Flickan har nu blivit 5 1/2 år, tänk så tiden går. Vi åkte till en affär och kollade om där fanns nåt intressant. Sedan åt vi middag och så ut till lekplatsen med gungorna som finns här nedanför där jag bor. Sedan tog vi en liten promenad. Tiden går fort när man har fint sällskap. Vi forsatte och spelade lite memorie spel, så klart får hon lära sin farmor (jag) en hel del av de nya spel som finns. Vi avslutade kvällen med nattning genom sagoläsning och tösabiten lade sig och somnade direkt. Jag kunde förstås inte låta bli titta på henne titt som tätt, blev som ett déjá vu från tiden då mina flickor var små och de vuxna barnbarnen. En märklig känsla men härlig.
Jag kan bara säga att jag njöt fullkomligt av att mitt barnbarn sov över hos mig, inga problem alls.




måndag 5 augusti 2013

623. Livet här och nu

Vad kan man annat göra än att leva i det ögonblick man befinner sig. Om inte det vore för hjärnan där alla minnen lagrats, där allt det svåra lever kvar och dyker upp som en blixt då och då. Men tack och lov finns där rikligt med underbara minnen från den tiden man var ung och livet låg framför en, där fanns inga sorger, inte en tanke på att man skulle behöva gå igenom det som har hänt, det allra svåraste en mor, en förälder kan drabbas av, förlusten av sitt barn. Att stå där hjälplös när mitt barn drabbas av sjukdom, den djävla cancern, en cancer som inte går att hejda eller bota. Där det inte hjälper att man är stark i tro och böner och viljan att leva. Att behöva lägga sitt barn på en kyrkogård, det känns inte verkligt, inte för mig i alla fall, det har jag fortfarande inte accepterat, jo visst vet jag, men hon finns inte där, jag är totalt utan känslor när jag besöker hennes viloplats, jag tränger undan allt, ser men ändå inte ser, törs inte släppa kontrollen. Att behöva lära sig att inga genvägar finns, att gå igenom den fruktansvärda psykiska och även fysiska smärtan, saknaden och sorgen. Alla tårar, åh alla dessa floder av tårar som inte har nåt slut, de kommer fortfarande men jag kan kontrollera mej bättre inför andra, jag kan leva vidare på ett lugnare sätt nu än då allt hände och alla åren efter, de var många år av smärtsam sorg, ett sökande efter min dotter, för hon måste ju finnas någonstans men var...
 
En dag slutar man söka, en dag ger man upp, istället ställer jag in mig på väntan, väntan på den dagen jag själv gör min resa. Mycket har hänt dessa 9 år, flera barnbarn har jag fått, en välsignelse, 2 bröllop har det varit men också svåra saker händer som jag åter igen inte har någon kontroll över, det finns annat som kan gå fel för någon väljer fel sätt, fel sällskap, fel väg att gå, kastar bort sitt unga liv till en värld som inte existerar. Så mycket som går förlorad av ett normalt liv så många som också blir meddrabbad. Ja visst, man har många val i livet, och visst kan man välja fel ibland men oftast går det att rätta till men väljer man ett liv i dimman och riskerar sitt eget liv, då är det illa, då är det mycket svårare att bli fri. Följer en blogg som en cancer sjuk journalist skriver om sitt liv. Han skriver nu från sin sjuksäng svag av allt som sprider sig i kroppen. Det går direkt till hjärtat, för jag minns ju också den tiden när min dotter kämpade för sitt liv.

Hans blogg. http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/08/vid-vakande-handers-vila.html
Alla kärleksfulla hälsningar han får är fantastiskt men dem vill jag också skall gälla alla andra som just nu kämpar med cancer, alla som har kämpat och vunnit, alla de som kämpade och förlorade, orden de skriver borde även innefatta dem, även om de inte kunde skriva och uttrycka sig i ord. Jag hyllar dem alla i deras kamp för att vinna, jag hyllar dem som kämpade så tappert och starkt men ändå inte fick vinna. Jag hyllar de nära som fanns med sina kära under resans gång och att orka efterlivet. Inget av allt detta är lätt, för den sjukes egen familj, en mor, far, syskon, en fru/make, egna barn och vänner. Måtte det snart upptäckas ett bot för denna fruktansvärda sjukdom. Måtte det forskas fram bra mediciner för andra svåra sjukdommar också.