635. Tungt

Jag har inte varit så flitig med att skriva men jag har inte känt mig i form. Tiden efter jul har känts så deprimerade av någon anledning. Vintern är här och bara den känns jobbig, har huvudvärk mest hela dagarna vet inte varför, är länge sedan jag hade huvudvärk men nu har den varat flera veckor. Nån slags spännings huvudvärk kanske, jobbigt är det. Många är förkylda, sonen och hela hans familj blev förkylda, alla 4 på en gång för en dryg vecka sedan och dessutom har 2 av dem fyllt år, så det blev bara en hastig uppvaktning, jag är tvungen hålla mig undan personer som är sjuka för jag har blivit så infektionskänslig på grund av min KOL.
Men jag mår rätt bra i andningen (KOLen) bara jag inte lyfter eller gör tunga saker.
Mamma (92 ) gick och ramlade igen, hon har trots allt tur som inte bryter varken ben eller armar men blåslagen blir hon, inte lätt bli så gammal och man vill göra saker själv men inte har balansen eller kraften. Hon är väldigt klar i huvudet även om hon hör allt sämre och visst glömmer hon men det gör väl alla.
Själv håller jag mig inne, städar och rensar i skåp och lådor, går och väntar på att det skall bli vår och sommar. Men gruvar så för våren, maj månad är hemsk, det blir 10 år i år sedan min dotter gick över till andra sidan.
Det går inte förklara hur mycket jag saknar och sörjer henne varje dag. Jag kan tala om att inte blir det bättre fast åren går, nej då, lika svårt men på ett annat sätt för numera håller man allt inom sig och pratar inte med andra om det. Som tur är finns det vänner och sidor för sörjande föräldrar, där kan man skriva om sin vånda och där förstår alla.
Livet fortsätter varken man vill eller inte och så klart är det väl ändå så att man vill fortsätta här och få vara med de barn man har här och så klart även barnbarnen. Livet förändras ju också för dem.
Dom små växer så det knakar. Farmors tösen har blivit 6 år och gillar att få sova över hos farmor och vi pysslar och pratar har roligt. Tänk så härligt att man har barnbarn både som mormor och farmor. De är inte alla som får det tyvärr.

Världen ja, den är helt galen, förstår inte var vi är på väg med allt. Finns ingen tilltro till de styrande, och vi förgiftar all vår mat och jord över hela världen. Det är bara pengar som räknas men om vi förgiftas av allt vem skall då tjäna pengar till dom rika. Som det är nu tas pengar från de fattiga och ges till dom rika både här och i andra länder. Borde vi inte värna om våra egna fattiga, sjuka och unga,  istället för att smycka ovesäntligheter som att ständigt bygga om till lyxigare och lyxigare utsidor.
Nä, nu värker fingarna så jag slutar ältandet för denna gång.
Ta vara på varandra vi har bara ett liv och det är väldigt skört.

Tårar är ord från Hjärtat som munnen inte klarar av att säga