623. Livet här och nu

Vad kan man annat göra än att leva i det ögonblick man befinner sig. Om inte det vore för hjärnan där alla minnen lagrats, där allt det svåra lever kvar och dyker upp som en blixt då och då. Men tack och lov finns där rikligt med underbara minnen från den tiden man var ung och livet låg framför en, där fanns inga sorger, inte en tanke på att man skulle behöva gå igenom det som har hänt, det allra svåraste en mor, en förälder kan drabbas av, förlusten av sitt barn. Att stå där hjälplös när mitt barn drabbas av sjukdom, den djävla cancern, en cancer som inte går att hejda eller bota. Där det inte hjälper att man är stark i tro och böner och viljan att leva. Att behöva lägga sitt barn på en kyrkogård, det känns inte verkligt, inte för mig i alla fall, det har jag fortfarande inte accepterat, jo visst vet jag, men hon finns inte där, jag är totalt utan känslor när jag besöker hennes viloplats, jag tränger undan allt, ser men ändå inte ser, törs inte släppa kontrollen. Att behöva lära sig att inga genvägar finns, att gå igenom den fruktansvärda psykiska och även fysiska smärtan, saknaden och sorgen. Alla tårar, åh alla dessa floder av tårar som inte har nåt slut, de kommer fortfarande men jag kan kontrollera mej bättre inför andra, jag kan leva vidare på ett lugnare sätt nu än då allt hände och alla åren efter, de var många år av smärtsam sorg, ett sökande efter min dotter, för hon måste ju finnas någonstans men var...
 

En dag slutar man söka, en dag ger man upp, istället ställer jag in mig på väntan, väntan på den dagen jag själv gör min resa. Mycket har hänt dessa 9 år, flera barnbarn har jag fått, en välsignelse, 2 bröllop har det varit men också svåra saker händer som jag åter igen inte har någon kontroll över, det finns annat som kan gå fel för någon väljer fel sätt, fel sällskap, fel väg att gå, kastar bort sitt unga liv till en värld som inte existerar. Så mycket som går förlorad av ett normalt liv så många som också blir meddrabbad. Ja visst, man har många val i livet, och visst kan man välja fel ibland men oftast går det att rätta till men väljer man ett liv i dimman och riskerar sitt eget liv, då är det illa, då är det mycket svårare att bli fri. Följer en blogg som en cancer sjuk journalist skriver om sitt liv. Han skriver nu från sin sjuksäng svag av allt som sprider sig i kroppen. Det går direkt till hjärtat, för jag minns ju också den tiden när min dotter kämpade för sitt liv.

Hans blogg. http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/08/vid-vakande-handers-vila.html

Alla kärleksfulla hälsningar han får är fantastiskt men dem vill jag också skall gälla alla andra som just nu kämpar med cancer, alla som har kämpat och vunnit, alla de som kämpade och förlorade, orden de skriver borde även innefatta dem, även om de inte kunde skriva och uttrycka sig i ord. Jag hyllar dem alla i deras kamp för att vinna, jag hyllar dem som kämpade så tappert och starkt men ändå inte fick vinna. Jag hyllar de nära som fanns med sina kära under resans gång och att orka efterlivet. Inget av allt detta är lätt, för den sjukes egen familj, en mor, far, syskon, en fru/make, egna barn och vänner. Måtte det snart upptäckas ett bot för denna fruktansvärda sjukdom. Måtte det forskas fram bra mediciner för andra svåra sjukdommar också.
 

Som ex denna. http://www.youtube.com/watch?v=QPcUWUg4_Z0&feature=c4-overview&list=UUgaVKMOFQS9Ma0jtOz58QRgn&noredirect=1