576. På gång

I fredags var jag och köpte målarfärg igen för att måla min nya sängstomme, skall byta ut från att ha 120 bredd till en 105 bredd det räcker för mig. Har fått sängen och den är rödbrun och jag vill ha den vit. Så det blev vit färg + att jag köpte grundfärg också för då slipper jag hålla på att slipa enligt experter, så skönt för det är en jobbig och dammig bit att göra.
Kånkade upp fotgavel och sidgavlar från källaren själv men huvudgaveln är för tung så den skall sonen hjälpa mig bära upp. Jag satte igång att grundmåla ena sidan på fotgaveln och tänkte måla andra sidan på lördag men se det blev inget av med det. För natten mot lördag var jag sömnlös till halv 10 på lördag morgon. Var så trött och helt slut hela lördagen så jag sov mest hela dagen bara åt middag.
Nu idag är jag lite piggare så det blev måla av idag. Vill bli klar med målandet så jag kan sätta ihop stommen och lägga i sängmadrasserna och ta bort den säng jag har.
Det har varit soligt nu flera dagar skönt med sol men ingen värme på nätterna ännu. Men är väl lite tidigt än här uppe i mellan sverige.

Förstår inte varför denna vinter och nu så här mot våren är jag så deppig riktigt ordentligt, lätt för tårar. En orsak är ju förståss att dagen 6 maj närmar sig, den dag jag/vi förlorade Carola. Inte har det blivit lättare med åren kan jag påstå. Borde det inte blivit det nu när det blir 8:e året? För mig fungerar det inte så de senaste åren snarare tvärtom. Men jag kommer väl att klara det detta år också antar jag.

Så här ser det lilla vitrinskåpet ut, som hänger på väggen, före och efter målning.

Skänken nedanför skall också målas men det får bli efter att jag målat sängstommen och om jag hinner innan juni. För då skall här storstädas innan min dotter med barn kommer på besök, de bor långt söderöver så det blir så sällan vi ses. Ser fram mot deras besök och jag får samla de min omkring mig, det är alltid svårt att veta att en av mina barn alltid kommer att saknas, att hon aldrig mer kommer att finnas med oss här i vårt liv på jorden. Det gör förfärligt ont.

På väg från Alnö när jag åkte hem från sonen m fam. på långfredag tog jag detta kort på solnedgången, taget från brofästet Alnö sidan. Ser ut som himlen brinner.