Visst är höstfärgerna vackra men snart faller alla löv och det är redan kyligt, idag under + 10 gr. Går och småfryser mest hela dagarna både inne och ute. En lång vinter är i antågande, förhoppningsvis inte så lång som förra.
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
343. Sanndröm
Det är märkligt hur det kan ställa till i huvudet av drömmar. Det har gått mer än 5,5 år sedan detta hände och nu kom en dröm om en litet annorlunda formulerad dröm av en verklig händelse.
Från min dagbok
Måndag den 21 september 2009
Jaha månaden går mot sitt slut igen. Kunde inte somna trots trötthet. Klockan 05.00 tog jag helt enkelt fram en svart plastsäck och började städa bort och kasta gamla kläder mina, blev en tung säck. Skall bära ner i källaren sedan.
Vid 06:30 la jag mig igen och somnade, jag tog en alvedon.
Vaknade vid halv 12 av att jag hade en dröm.
Var på ett apotek skulle ta ut medicin till Carola och det var en tjej där som var så konstig hon försvann brydde sig inte om att göra ordning receptet, jag väntade en lång stund, till slut tog jag en ny lapp och en annan kom och vände sig till den förra som konstigt nog bar en liten hund och liknade en av tjejerna i tv serien Förhäxad. Den konstiga sa, titta hon har ju varit till tandläkaren, precis som att jag då inte skulle få ut någon medicin, den nya sa att den konstiga tjejen fick lugna ned sig. Jag förstod ingenting av det.
Handlade ju om att ta ut livsviktig medicin till Carola.
Och då vaknade jag av att jag storgrät.
Inte första gången jag gör det av en dröm som handlar om min dotter.
Detta är verkligen vad som faktiskt hände mig alltså ingen dröm
Vi hade just kommit hem från sjukhuset där Carola varit inlagd några dar för propp i benet som gått ända upp till ljumsken.Jag åkte till apoteket skulle ta ut sprutorna till Carola för blodförtunning efter proppen i benet hon fick då fick jag en tjej som sa de hade inget hemma och att jag kom för sent på dagen, klockan var över 14.00. för de skulle beställas före den tiden för att få leverans nästa dag och att jag skulle åka till
nåt annat apotek.
Jag blev arg och sa att nu fick de lov ordna detta och sa hur det var att Carola var väldigt sjuk, hon var verkligen otrevlig men jag gav mig inte.
Men hur det var skulle vi få det dan efter i alla fall. Det är väl inte min sak att hålla apoteksvaror och vi skall inte behöva åka flera mil för att få tag på dem. Så hemskt det var.
Jag såg aldrig till den tjejen på vårt apotek mera och jag har verkligen varit stamkund där, för min dotter när hon behövde, numera för min mor och så till mig själv.
Från min dagbok
Måndag den 21 september 2009
Jaha månaden går mot sitt slut igen. Kunde inte somna trots trötthet. Klockan 05.00 tog jag helt enkelt fram en svart plastsäck och började städa bort och kasta gamla kläder mina, blev en tung säck. Skall bära ner i källaren sedan.
Vid 06:30 la jag mig igen och somnade, jag tog en alvedon.
Vaknade vid halv 12 av att jag hade en dröm.
Var på ett apotek skulle ta ut medicin till Carola och det var en tjej där som var så konstig hon försvann brydde sig inte om att göra ordning receptet, jag väntade en lång stund, till slut tog jag en ny lapp och en annan kom och vände sig till den förra som konstigt nog bar en liten hund och liknade en av tjejerna i tv serien Förhäxad. Den konstiga sa, titta hon har ju varit till tandläkaren, precis som att jag då inte skulle få ut någon medicin, den nya sa att den konstiga tjejen fick lugna ned sig. Jag förstod ingenting av det.
Handlade ju om att ta ut livsviktig medicin till Carola.
Och då vaknade jag av att jag storgrät.
Inte första gången jag gör det av en dröm som handlar om min dotter.
Detta är verkligen vad som faktiskt hände mig alltså ingen dröm
Vi hade just kommit hem från sjukhuset där Carola varit inlagd några dar för propp i benet som gått ända upp till ljumsken.Jag åkte till apoteket skulle ta ut sprutorna till Carola för blodförtunning efter proppen i benet hon fick då fick jag en tjej som sa de hade inget hemma och att jag kom för sent på dagen, klockan var över 14.00. för de skulle beställas före den tiden för att få leverans nästa dag och att jag skulle åka till
nåt annat apotek.
Jag blev arg och sa att nu fick de lov ordna detta och sa hur det var att Carola var väldigt sjuk, hon var verkligen otrevlig men jag gav mig inte.
Men hur det var skulle vi få det dan efter i alla fall. Det är väl inte min sak att hålla apoteksvaror och vi skall inte behöva åka flera mil för att få tag på dem. Så hemskt det var.
Jag såg aldrig till den tjejen på vårt apotek mera och jag har verkligen varit stamkund där, för min dotter när hon behövde, numera för min mor och så till mig själv.
söndag 27 september 2009
341. Länk om att sörja
Hittade den här länken i en blogg som handlar om hur vi blir omhändertagna av samhället när vi förlorat någon när och kär. För den vidare till den som vill läsa.
http://www.dn.se/opinion/debatt/nar-doden-ovantat-slar-till-maste-de-sorjande-fa-hjalp-1.961489
http://www.dn.se/opinion/debatt/nar-doden-ovantat-slar-till-maste-de-sorjande-fa-hjalp-1.961489
lördag 26 september 2009
340. Att tro på vittra och annat småfolk=osynliga
Vad tror ni?
Detta hände mig någon gång på 80 talet.Jag hade ett porträtt på mig själv som liten och det var i storlek 18x24 och metall ram.
Det kortet förvarade jag i en låda i bokhyllan. En dag tänkte jag ta fram det kortet men kunde inte hitta det. Jag letade och drog ut alla 3 lådorna som fanns i bokhyllan men kunde inte hitta det. Så jag tog varje låda för sig ned på golvet och sorterade varje sak en och en och lade tillbaka men kunde ändå inte hitta porträttet.
Jag letade också på alla andra ställen men nej det fanns inte. Så det var bara att ge upp.
Det gick en tid och en dag skulle jag ha något från lådan som jag hade lagt porträtten och kan ni tänka er där låg porträttet överst fullt synligt.
Vi brukade säga att vittra har lånat det. Och de lägger alltid tillbaka på samma plats.
Om det hänt flera andra, jadå, och det har hänt mig några gånger till.
Man kan ju undra, vad hände då första gången var jag blind eller... tror jag inte, jag kunde omöjligt ha missat en så pass stor sak och hade dessutom gått igenom varje liten sak en i taget.
Så visst händer det konstiga saker som vi inte kan förklara.
Detta hände mig någon gång på 80 talet.Jag hade ett porträtt på mig själv som liten och det var i storlek 18x24 och metall ram.
Det kortet förvarade jag i en låda i bokhyllan. En dag tänkte jag ta fram det kortet men kunde inte hitta det. Jag letade och drog ut alla 3 lådorna som fanns i bokhyllan men kunde inte hitta det. Så jag tog varje låda för sig ned på golvet och sorterade varje sak en och en och lade tillbaka men kunde ändå inte hitta porträttet.
Jag letade också på alla andra ställen men nej det fanns inte. Så det var bara att ge upp.
Det gick en tid och en dag skulle jag ha något från lådan som jag hade lagt porträtten och kan ni tänka er där låg porträttet överst fullt synligt.
Vi brukade säga att vittra har lånat det. Och de lägger alltid tillbaka på samma plats.
Om det hänt flera andra, jadå, och det har hänt mig några gånger till.
Man kan ju undra, vad hände då första gången var jag blind eller... tror jag inte, jag kunde omöjligt ha missat en så pass stor sak och hade dessutom gått igenom varje liten sak en i taget.
Så visst händer det konstiga saker som vi inte kan förklara.
Jag tror på händelser som inte har någon förklaring, jag tror det finns något vi inte kan se, jag tror på att vi möts igen i en bättre värld. Jag tror på återförening.
tisdag 22 september 2009
339. Hon och jag
Innan behandlig skulle Carola alltid ta blodprover först och då skulle vi till labb. Det var långa korridorer dit och jag ville vi skulle ta en rullstol så hon slapp gå men det var bara en gång jag fick gör så då var hon så svag men när vi kom till hissen efteråt och skulle upp till behandling ville hon inte åka rullstolen längre. Så vi lämnade rullstolen vid hissen.
Nästa gång vi använde rullstol var efter jul och före nyår då var hon väldigt dålig. Jag ringde avd och de reserverade en rullstol för hon ville absolut inte ta ambulans utan vill åka med mig så jag körde ända fram till
hissdörren i sjukhusgaraget och hon fick vänta några min. i min bil medan jag hämtade rullstolen och sedan in i hissen och upp till avd, där blev hon inlagd. Den gången höll vi på förlora henne hon hade vatten i lungorna igen. Vi två var tillsammans på sjukh.denna nyårsafton som skulle bli de sista julhelgerna men det visste vi inte då.
Maj 2004 Sista ggn hon hade då åkt ambulans jag körde efter med min bil, en lördag var det, hon blev inlagd på måndag blev hon röntgad och då fick hon ligga i sin säng, jag var med hela tiden utom när de röntgade henne och det fick hon göra liggande i sängen för hon hade ingen ork med annat, vatten i lungorna igen som tömdes dagen efter, på 2:a dagen efter det, torsdag morgon förlorade jag henne för alltid. Men hon slapp i alla fall kvävas av vattnet i lungorna. Det är ju fullkomligt omöjligt att glömma nåt sånt här.
En av dessa gånger sa hon till mig att det kändes fel för det skulle inte vara så att jag skulle köra henne i rullstol utan hon skulle ta hand om mig och så borde det ju vara.
Allt detta lidande hon fick gå igenom plågar mig fortfarande, det är en jävulsk sjukdom.
Nu måste forskningen gå fortare framåt så de som drabbas av cancer slipper bli så plågade. Så klart rinner tårarna nu men trots det gått över 5 år så kan jag inte glömma något utan tvärt om de kommer upp och jag skriver ner för att få dem ut mig. Finns inget annat sätt för mig. Vet inte hur min hjärna fungerar men tiden som gått har inte gjort att jag kan lägga bakom mig sådana minnen, inte än, troligen aldrig, men jag vill minnas hur det var innan allt detta hände men jag är tydligen inte där än.
Nästa gång vi använde rullstol var efter jul och före nyår då var hon väldigt dålig. Jag ringde avd och de reserverade en rullstol för hon ville absolut inte ta ambulans utan vill åka med mig så jag körde ända fram till
hissdörren i sjukhusgaraget och hon fick vänta några min. i min bil medan jag hämtade rullstolen och sedan in i hissen och upp till avd, där blev hon inlagd. Den gången höll vi på förlora henne hon hade vatten i lungorna igen. Vi två var tillsammans på sjukh.denna nyårsafton som skulle bli de sista julhelgerna men det visste vi inte då.
Maj 2004 Sista ggn hon hade då åkt ambulans jag körde efter med min bil, en lördag var det, hon blev inlagd på måndag blev hon röntgad och då fick hon ligga i sin säng, jag var med hela tiden utom när de röntgade henne och det fick hon göra liggande i sängen för hon hade ingen ork med annat, vatten i lungorna igen som tömdes dagen efter, på 2:a dagen efter det, torsdag morgon förlorade jag henne för alltid. Men hon slapp i alla fall kvävas av vattnet i lungorna. Det är ju fullkomligt omöjligt att glömma nåt sånt här.
En av dessa gånger sa hon till mig att det kändes fel för det skulle inte vara så att jag skulle köra henne i rullstol utan hon skulle ta hand om mig och så borde det ju vara.
Allt detta lidande hon fick gå igenom plågar mig fortfarande, det är en jävulsk sjukdom.
Nu måste forskningen gå fortare framåt så de som drabbas av cancer slipper bli så plågade. Så klart rinner tårarna nu men trots det gått över 5 år så kan jag inte glömma något utan tvärt om de kommer upp och jag skriver ner för att få dem ut mig. Finns inget annat sätt för mig. Vet inte hur min hjärna fungerar men tiden som gått har inte gjort att jag kan lägga bakom mig sådana minnen, inte än, troligen aldrig, men jag vill minnas hur det var innan allt detta hände men jag är tydligen inte där än.
måndag 21 september 2009
338. Igen och igen
Jag har svårt att hantera olika händelser i mitt liv. De poppar upp då och då.
Förlusten av min dotter och den tiden hon var sjuk och nu efter, är det värsta av allt. Ständigt kommer det nya minnesbilder från den tiden hon var sjuk, något jag trott jag glömt kommer plötsligt , glasklart och jag kan se dem och uppleva dem på nytt som om det händer nu.Det har under de här åren efter blivit en ständigt pågående process som jag tydligen inte kan komma undan eller kontrollera fast jag försöker att tränga undan för det gör så hemskt ont och då faller jag djupt.
Men jag har slutat prata om det för andra som aldrig kan förstå för de vet inte hur det är. Man måste uppleva det själv för att förstå. Men jag har också lärt mig att det finns många som känner som jag och andra som kan handskas bättre med sitt än jag kan. Det är helt ok, så skall det ju vara också, men man får akta sig för att bli bitter och aggresiv som många blev förr därför att de aldrig fick prata för det fanns nog väldigt många som skulle ha behövt det. Idag kan vi ju genom dessa bloggar få skriva av oss våra tankar och smärta och träffa andra i samma situation.
Förlusten av min dotter och den tiden hon var sjuk och nu efter, är det värsta av allt. Ständigt kommer det nya minnesbilder från den tiden hon var sjuk, något jag trott jag glömt kommer plötsligt , glasklart och jag kan se dem och uppleva dem på nytt som om det händer nu.Det har under de här åren efter blivit en ständigt pågående process som jag tydligen inte kan komma undan eller kontrollera fast jag försöker att tränga undan för det gör så hemskt ont och då faller jag djupt.
Men jag har slutat prata om det för andra som aldrig kan förstå för de vet inte hur det är. Man måste uppleva det själv för att förstå. Men jag har också lärt mig att det finns många som känner som jag och andra som kan handskas bättre med sitt än jag kan. Det är helt ok, så skall det ju vara också, men man får akta sig för att bli bitter och aggresiv som många blev förr därför att de aldrig fick prata för det fanns nog väldigt många som skulle ha behövt det. Idag kan vi ju genom dessa bloggar få skriva av oss våra tankar och smärta och träffa andra i samma situation.
lördag 19 september 2009
337. Branden (släkthist)
Under vintern 32-33 avverkades skogen öster om torpet i stort hela G-sjöliden ända mot hagan som följde vägen till Solbacka.
På försommaren 1933 gjorde man hyggesbränning på vissa delar av området. Man hade tillkallat mycket folk för att bränningen skulle utföras på betryggande sätt. I början gick det bra men vädret ville annorlunda. Stormen tilltog och bränningen övergick snart till okontrollerad skogsbrand. N-by låg väl skyddat vid sidan om men för oss i Solbacka var det stundtals ganska nära när branden följde vägen längs hagan. Utgången var osäker, men som ett under vände vinden och den blåste sedan från huset. Det blåste så hårt att skogen ovanför avverkningen antändes istället cirka trehundra meter mot L-ås.
När stormen lungnat sig hade flera hektar av bondskogen brunnit ner också.
Eftersläckningen tog tid och många väntade hemma hos oss. Min bror hade köpt en resegrammofon som användes flitigt som förströelse. Eftersläckningen innebar att man arbetade lagvis i flera skift och en del arbetslag fanns omedelbart gripbara i vårt hem om elden skulle blåsa upp på nytt.
Bland manskapet fanns en äldre man från L-bäcken som hette Rickard S och som sa vad som föll honom in.Ett gäng storgubbar hade föranmälts,som skulle titta på skadorna efter branden, en av dem hette Leijonhuvud.
Rickard, som allmänt kallades Rick, skulle gå och möta gubbarna uppe på G-sjöliden. Rick gick fram till Leijonhuvud tog i hand och sa: " Godag godag de e en Rick de henne - äre deg dom kall för Lejonskalln". Detta blev sedan ett slagord som alla använde var man än möttes så sa man " godag godag de_e_en Rick de henne. - - -
Förmodligen finns det fortfarande folk i bygden som väl kommer ihåg uttrycket. Sedan kom det två Jägmästare som bodde i farbror S-s bagarstuga i N-by. Hela G-sjöliden skulle mätas upp i provrutor för mark beredning,plantering och sådd av skogsfrö.Till arbetet behövdes två pojkar som skulle vara över nio år.
Den ene blev jag trots att jag inte fyllt nio och den andre blev N Karlsson från N-fors som var fem år äldre.
Den yngre Jägmästaren hette Gardell och var från Stockholm. Han hade kamera med sig och tog några bilder som han sände till oss sedan på det ena kortets baksida står det " lilla H:s första arbetsdag".
På försommaren 1933 gjorde man hyggesbränning på vissa delar av området. Man hade tillkallat mycket folk för att bränningen skulle utföras på betryggande sätt. I början gick det bra men vädret ville annorlunda. Stormen tilltog och bränningen övergick snart till okontrollerad skogsbrand. N-by låg väl skyddat vid sidan om men för oss i Solbacka var det stundtals ganska nära när branden följde vägen längs hagan. Utgången var osäker, men som ett under vände vinden och den blåste sedan från huset. Det blåste så hårt att skogen ovanför avverkningen antändes istället cirka trehundra meter mot L-ås.
När stormen lungnat sig hade flera hektar av bondskogen brunnit ner också.
Eftersläckningen tog tid och många väntade hemma hos oss. Min bror hade köpt en resegrammofon som användes flitigt som förströelse. Eftersläckningen innebar att man arbetade lagvis i flera skift och en del arbetslag fanns omedelbart gripbara i vårt hem om elden skulle blåsa upp på nytt.
Bland manskapet fanns en äldre man från L-bäcken som hette Rickard S och som sa vad som föll honom in.Ett gäng storgubbar hade föranmälts,som skulle titta på skadorna efter branden, en av dem hette Leijonhuvud.
Rickard, som allmänt kallades Rick, skulle gå och möta gubbarna uppe på G-sjöliden. Rick gick fram till Leijonhuvud tog i hand och sa: " Godag godag de e en Rick de henne - äre deg dom kall för Lejonskalln". Detta blev sedan ett slagord som alla använde var man än möttes så sa man " godag godag de_e_en Rick de henne. - - -
Förmodligen finns det fortfarande folk i bygden som väl kommer ihåg uttrycket. Sedan kom det två Jägmästare som bodde i farbror S-s bagarstuga i N-by. Hela G-sjöliden skulle mätas upp i provrutor för mark beredning,plantering och sådd av skogsfrö.Till arbetet behövdes två pojkar som skulle vara över nio år.
Den ene blev jag trots att jag inte fyllt nio och den andre blev N Karlsson från N-fors som var fem år äldre.
Den yngre Jägmästaren hette Gardell och var från Stockholm. Han hade kamera med sig och tog några bilder som han sände till oss sedan på det ena kortets baksida står det " lilla H:s första arbetsdag".
337. Fortsättn. släkthistoria 1931
Sommaren 1931 minns jag som en solig och varm sommar. Kojan låg i ett soligt läge på en sö-sluttning av en backe med strålande utsikt.
Bara efter några månader började vi kalla platsen för " Solbacka" för att inte förväxla den med N-by.
Hösten 1930 hade vi köpt en kviga av F Filen i L-ås, den kalvade på våren 31 så vi hade en ko med oss till Solbacka.Pappa hade före flyttningen byggt en liten ladugård för ett par kor på Solbacka.
Mamma som inte tidigare sysslat med vare sig lantbruk eller boskapsskötsel hade lärt sig mjölka av sin goda vän Elma från L-ås.För oss barn var det mycket som hände första sommaren på Solbacka.
Vi fick hjälpa till med det mesta bland annat att valla våra egna djur i skogen utan att vi själva gick vilse.
I Solbacka fick vi barn även delta i arbetet med att bryta mark så att den blev odlingsbar. Vi skulle sätta potatis så havre och korn.
Första sommaren hade vi bara ett litet potatisland så pass att vi klarade oss nödtorftigt.
Pengar behövdes så pappa och min äldre bror fick börja med andra arbeten i skogen. Torpet iordningställdes på kvällar och helger. A I-sson, faster A S-s far från Trehörningen, minns jag som en snäll gammal man som var hemma och bröt mark första sommaren. Enklaste odlingsformen var myrodlingen.
Då dikades myren upp och torrlades stegvis och första sommaren sådde vi havre sedan växte gräset så vi fick foder till djuren året därpå.
1932 kom timmermannen E L från G-träsk och hjälpte pappa att timra en ny och större ladugård. Den skulle rymma fyra kor,en häst och kättar för gris och kalvar.På sommaren 1932 byggde man även väg mellan N-fors och Solbacka. Den kallades kronväg och utfördes efter anbud av flera arbetslag.Arbetet gjordes med handkraft och verktygen var spett, spade, korp och hemmagjord skottkärra med järnhjul. Ett slitsamt arbete och dåligt betalt.
fredag 18 september 2009
336. En mystisk värld
http://missmagicgirl.wordpress.com/ Denna sida tycker jag är intressant att läsa även om man inte vet hur det egentligen är.
onsdag 16 september 2009
335. Förkylningar
Mitt lilla barnbarn är förkyld igen hon hinner knappt hämta sig förän nästa kommer så är hösten och så blir det när de börjar dagis. För henne blir det extra jobbigt eftersom hon har förkyln.astma fast hon är så liten och nu denna gång har hon fått öroninflammation i ett öra så de har varit till läkare, hon får även brikanyl (stavas det så?) som hon inandas. Hör ju på min son att han var orolig och det är dom ju båda och så jag då.
Hoppas verkligen att det går över nu när hon fått medicin för öronen.
Stackars små de skall gå igenom alla dessa förkylningar som de får under åren för att bygga upp ett immunförsvar.
Själv har jag drabbats av min återkommande yrsel som återkommer då och då men den är rätt lätt den här ggn så jag behöver inte ligga till sängs men jag blir illamående av den, kan inte göra några häftiga rörelser åt sidorna eller framåt.
Hoppas verkligen att det går över nu när hon fått medicin för öronen.
Stackars små de skall gå igenom alla dessa förkylningar som de får under åren för att bygga upp ett immunförsvar.
Själv har jag drabbats av min återkommande yrsel som återkommer då och då men den är rätt lätt den här ggn så jag behöver inte ligga till sängs men jag blir illamående av den, kan inte göra några häftiga rörelser åt sidorna eller framåt.
måndag 14 september 2009
334. Blev Birsta köpcentra
Skulle varit barnvakt idag men blev inget för lilla Mira är förkyld och dessutom var det inget möte idag för svärdottern. Blev faktiskt lite besviken, vilken knäppis jag är. Men jag får nog flera tillfällen.
Så istället åkte jag till vårt stora köpcentra Birsta men det blev ju mycket dyrare och mycket tröttsammare, helt slut när jag kom hem.
Köpte 2 par panelgardiner, färgpatroner till skrivaren, dom är inte billiga precis. Så måste jag ha papper till skrivaren, lite schampoo och balsam=2 affärer. Så måste jag handla lite matvaror också en 3:e affär. Phuuh, flyg och fläng och tungt att bära. Men ganska roligt ändå att kolla runt lite men ofta blir det inte.
Idag har vi haft en solig och fin dag, skönt slippa regn.
Det börjar bli dags att plantera andra växter på kyrkog. nu så jag antar det blir en tur till Birsta igen om nån vecka.
Så istället åkte jag till vårt stora köpcentra Birsta men det blev ju mycket dyrare och mycket tröttsammare, helt slut när jag kom hem.
Köpte 2 par panelgardiner, färgpatroner till skrivaren, dom är inte billiga precis. Så måste jag ha papper till skrivaren, lite schampoo och balsam=2 affärer. Så måste jag handla lite matvaror också en 3:e affär. Phuuh, flyg och fläng och tungt att bära. Men ganska roligt ändå att kolla runt lite men ofta blir det inte.
Idag har vi haft en solig och fin dag, skönt slippa regn.
Det börjar bli dags att plantera andra växter på kyrkog. nu så jag antar det blir en tur till Birsta igen om nån vecka.
fredag 11 september 2009
333. Skön dag
Nybyggd altan med inglasad del och så ny fasad på utsidan av huset. Mycket jobb, många små detaljer som måste göras innan kylan och vintern kommer och det har ju varit rätt regnig sommar i år tyvärr.
Här har Mira lite spring i bena
Här står hon och ropar -famo kom- vill jag skall komma och hämta henne
Idag åker min äldsta dotter med man till Turkiet på ett par veckor som de brukar varje år. En välbehövlig semester.
Själv har jag tillbringat flera timmar med mitt yngsta barnbarn och son och sedan svärdotter när hon slutade jobbet, hon fyllde år i går så jag hade blommor och en present med.
Den lilla sov när jag kom så min son och jag hade en stund för oss själva tills hon vaknade. Hon är lite blyg först men blev lite överaskad och log. Sedan var det till att ta farmor i handen och visa nya saker i sitt rum och leka med mig förståss. Gissa vem som bestämmer då.
Dags för fika när mamman kommer hem min son gjorde iordning allt. Mira och jag tog på kläder och skor och gick ut. När vi kom till bilen så var det bara sätta henne vid ratten och så skall hon tuta för det gillar hon.
Efter det lite gunga och lite spring och så skulle förståss farmor bära henne också det hör till.
På måndag em skall jag dit och vara barnvakt ett par timmar för föräldrarna har möten på sina respektive jobb lite olika tid så de behöver farmor eftersom mötena ingår i varandra och så klart ställer jag upp.
Som sagt en skön dag med söta goaste tösen som finns (förståss) och som pratar hela tiden och kan säga vad hon vill. Ganska slut när jag kommer hem men värt allt. Mår så gott när jag är med henne. Blir ju lite avlastning på samma gång för föräldrarna. Sonen sliter med målning och mycket annat på utsidan av deras villa på helger och kvällar när han kommer hem från jobbet. Inte så många timmar kan det bli eftersom det mörknar tidigare för varje dag nu.
torsdag 10 september 2009
332. Huga ligen
Idag har jag varit till tandläkaren och fått min 3 tandsbrygga klar. Tänk för att en tand gått av måste de slipa ner 2 och sätt dit en brygga med 3. Det har kostat mig 7.200 kr. Rysansvärt så dyrt det är. Men inte mycket göra åt bara svälja och betala.
Så har jag bakat mina special muffin som mitt yngsta barnbarn kan äta. Allt med mjölk i kan hon inte äta för hon är allergisk mote proteinet och dessutom ägg. Det skall jag ta med när jag åker till dem. Så då får jag gossa lite med grynet 1,8 år är hon nu och en riktig pratkvarn. Farmors sötnos och hjärteknipare.
Vädret är soligt och ganska varmt har haft det sedan söndags, skönt att slippa regn.
Så har jag bakat mina special muffin som mitt yngsta barnbarn kan äta. Allt med mjölk i kan hon inte äta för hon är allergisk mote proteinet och dessutom ägg. Det skall jag ta med när jag åker till dem. Så då får jag gossa lite med grynet 1,8 år är hon nu och en riktig pratkvarn. Farmors sötnos och hjärteknipare.
Vädret är soligt och ganska varmt har haft det sedan söndags, skönt att slippa regn.
onsdag 9 september 2009
331. I tankar
Carola
Vi såg dig ligga där i din säng
Du kämpade så tappert för ditt liv
En osynlig ängel vakade där med oss
Tyst satt den där och såg din kamp
Så stilla den väntade tills dina kära
äntligen förstod att de måste ge dig lov
att följa denna ängel
Så fick du de orden för vi såg att din kamp
var för svår och då blev du lugnare
Ängeln sträckte ut sina vingar för att omfamna dig
och tog din hand och du lämnade denna jord
Din kamp var över här hos oss
Nu skulle du få frid och ro från all din plåga
och följa ängeln dit där du för alltid nu skall bo
Men för oss blev allt så tyst, så tomt, så smärtsamt
och mörkt.
Varför?
Vad är meningen med allt. Det finns ju så mycket kvar
för dig att uppleva här med oss
Vi saknar dig så oändligt mycket
Din mamma
Det är tunga tankar och bilder men de finns där och kommer ständigt då och då och jag kan inte komma ifrån dem, de måste få värka ut tills nästa gång de kommer. Så mycket minnen som jag trodde jag glömt kommer tillbaka bitvis från tiden hon var sjuk. Vissa dagar och veckor efter har jag fortfarande minnesluckor. Så måste det få vara smärtan blev allt för stor.
måndag 7 september 2009
330. Utanför och på bryggan
Hjärtat framför kapellet
I det mörka vattnet, det svaga blå ljuset är båten som skall sätta ut våra ljus på vattnet.
På bryggan i väntan på ljusen
Lite till höger om den lilla röda strimman börjar ljusen flyta
Här kan man se alla ljusen flyta iväg i en rad mitt på det svarta öppna vattnet.
Avslutar med en fullmåne som jag tog från min balkong senare samma kväll. Kunde se ljusen därifrån också men för långt för att de skulle synas med kamera.
329. Fler kort från minnesstunden
328. Minnesgudstjänst för våra barn
torsdag 3 september 2009
onsdag 2 september 2009
326. Kanske eller...
Kanske kan det tyckas att jag tycker synd om mig själv för den dotter jag förlorat och visst finns det sanning i det, men jag tycker lika synd om - vilket ord - alla de som måste gå igenom förlusten av ett barn eller de barn som förlorat en mor (föräldrar) i så unga år.
Men mina tankar är offtare hos min dotter, hur hon fick lida, hur hon måste känna, hur hon kämpade utan att få minsta hopp om att bli bra eller bättre. Hur hon kände hur kraften, livet började rinna ut allt hon måste lämna här. All denna smärta känner jag nu fast på ett annat plan än hon.
Jag söker ständigt efter en förklaring som inte finns. Jag söker ständigt efter henne, att på något sätt få en kontakt från där hon är nu,att hon på något sätt skall kunna förmedla till mig hur hon har det nu.
Jag söker den inte genom medium och sånt för den kontakten vill jag ha personligen.
Jag tror det finns något mera efter detta liv, jag kan inte tro på en mening med att vi skall förlora dem för att aldrig ses igen.
Jag tror att det finns något mera men att vi inte kan se det eller ens förstår alla tecken som vi kanske får, men att vi en dag får veta. Allt för många upplever oförklarliga saker, allt för många som går bort pratar om vad de ser innan de ger upp livet, om inte det sker för hastigt.
Vetenskapen är inte allena rådande med dessa fenomen, de kan inte förklara allt. Jag tror många läkare och andra får upplevelser som de inte heller kan förklara. När ska de inse att den naturvetenskapliga förklaringen är otillräcklig.
Men mina tankar är offtare hos min dotter, hur hon fick lida, hur hon måste känna, hur hon kämpade utan att få minsta hopp om att bli bra eller bättre. Hur hon kände hur kraften, livet började rinna ut allt hon måste lämna här. All denna smärta känner jag nu fast på ett annat plan än hon.
Jag söker ständigt efter en förklaring som inte finns. Jag söker ständigt efter henne, att på något sätt få en kontakt från där hon är nu,att hon på något sätt skall kunna förmedla till mig hur hon har det nu.
Jag söker den inte genom medium och sånt för den kontakten vill jag ha personligen.
Jag tror det finns något mera efter detta liv, jag kan inte tro på en mening med att vi skall förlora dem för att aldrig ses igen.
Jag tror att det finns något mera men att vi inte kan se det eller ens förstår alla tecken som vi kanske får, men att vi en dag får veta. Allt för många upplever oförklarliga saker, allt för många som går bort pratar om vad de ser innan de ger upp livet, om inte det sker för hastigt.
Vetenskapen är inte allena rådande med dessa fenomen, de kan inte förklara allt. Jag tror många läkare och andra får upplevelser som de inte heller kan förklara. När ska de inse att den naturvetenskapliga förklaringen är otillräcklig.
tisdag 1 september 2009
325. Hurra
Nu har de änteligen fattat att bankernas stor bonusar har del i världsbankkriserna. Att trots att det gått sådåligt har de betalat ut miljonbelopp till cheferna i bonusar. Vi får hoppas att de genomförs och att de inte återgår till sitt dåliga uppförande igen. För vilka drabbas hårdast om inte vi sk. fotfolk, de som sliter häcken av sig för att försörja sig. De som går i skolor för att få jobb men ändå inga får.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
