340. Att tro på vittra och annat småfolk=osynliga

Vad tror ni?
Detta hände mig någon gång på 80 talet.Jag hade ett porträtt på mig själv som liten och det var i storlek 18x24 och metall ram.
Det kortet förvarade jag i en låda i bokhyllan. En dag tänkte jag ta fram det kortet men kunde inte hitta det. Jag letade och drog ut alla 3 lådorna som fanns i bokhyllan men kunde inte hitta det. Så jag tog varje låda för sig ned på golvet och sorterade varje sak en och en och lade tillbaka men kunde ändå inte hitta porträttet.
Jag letade också på alla andra ställen men nej det fanns inte. Så det var bara att ge upp.
Det gick en tid och en dag skulle jag ha något från lådan som jag hade lagt porträtten och kan ni tänka er där låg porträttet överst fullt synligt.
Vi brukade säga att vittra har lånat det. Och de lägger alltid tillbaka på samma plats.
Om det hänt flera andra, jadå, och det har hänt mig några gånger till.
Man kan ju undra, vad hände då första gången var jag blind eller... tror jag inte, jag kunde omöjligt ha missat en så pass stor sak och hade dessutom gått igenom varje liten sak en i taget.
Så visst händer det konstiga saker som vi inte kan förklara.

Jag tror på händelser som inte har någon förklaring, jag tror det finns något vi inte kan se, jag tror på att vi möts igen i en bättre värld. Jag tror på återförening.