216. Där igen..

Har mått rätt bra ett tag men nu ligger jag där nere och krälar i leran. Har ingen lust till nånting, en natt där jag inte kunnat somna, försökte med avslappning och rensa tankarna men var hopplöst man blir näst intill desperat eftersom man är så trött, somnade till vid 5 tiden på morgonen men vaknade efter en halvtimma var fortfarande mörk, fick en så konstig känsla av att jag inte var ensam, kunde det vara min dotter, jag var lite rädd men tänkte varför det, jag vill ju att hon kommer men jag tror också att hon vet att hon kanske kan skrämma mig, rädslan gick över och jag sa till mig själv, det är min dotter inget att vara rädd för och jag blev lite lugnare, kanske var det hon ändå som gärna ville trösta. Kanske tröttheten och det att jag saknar och tänker så mycket på henne gör att jag känner som jag gör.Har haft mycket huvudvärk nu senaste veckorna inte migrän men ändå obehaglig.

Trots avsaknad av lust måste jag ändå åka och handla och gå på apoteket idag.
Ringde mor, hon behövde också nåt från apoteket så jag åkte till henne först för att hämta recepten.
Gick ju bra förståss, trots mycket folk där gick det rätt fort.
Men oj så trött jag är hoppas att jag kan sova den här natten. En enda natt i veckan där jag får sova en hel natt utan att vakna hela tiden är en önskedröm.