torsdag 18 augusti 2011

550. 90 års firande

Lördag 13:e firade vi min mors 90 årsdag som är den 15 aug. Vi höll till i Deltat i ett stort tält. Väldigt tur med vädret, varmt och soligt. Där var vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn och kusiner. Blev en trevlig dag och vi var många trots att en del barnbarn och barnbarnsbarn inte kunde komma för de bor för långt ifrån. Sorgligt också för dem vi förlorat finns ju inte heller med oss på plats men jag är säker på de var med oss ändå där uppifrån sin himmel. Av alla där är vi 2 som mist barn och en kusin som mist en bror och en systerson. Men de fanns med oss för det pratades om dem. Far är ju borta sedan många år 1997 han blev 86 år bara dagarna före han gick bort.
De små barnen hade en lekplats alldeles utanför tältet att roa sig med.
Den äldsta är mor 90 år och den ynste min sonson 2 månader gammal. Tänk så otroligt många år mellan dessa 2. Dessutom har jag en moster som är 93.
På måndag som var mors rätta födelsedag kom diakonissan (diakon) från kyrkan och uppvaktade med blommor till mor, jag och min syster var där och hjälpte mor med kaffe och tårta, dessutom hade hon fått en massa grattis kort.
Hon var nöjd och glad över sin födelsedag.

Livet är märkligt och oförutsägbart.




Ett av borden med maten

onsdag 10 augusti 2011

549. Lite tyst här nu

Det har inte blivit så mycket skrivet här i sommar. Har liksom tappat orken händer inte så mycket och haft annat för mig.
Min mor fyller 90 år nu så på lördag skall vi fira henne den närmaste släkten, så vi syskon har planerat och gjort inköpen.  Diakonissan har ringt henne och skall komma hem till henne på måndag och gratta.
Inte visste jag kyrkan gjorde det för vi har inte annonserat om det för det vill inte mamma utan det är
helt privat.
Men det skall bli trevligt att få träffas alla syskon och syskonbarn de som kan komma och inte bor för långt ifrån. Hoppas bara att vädret blir fint och inte regnigt.
Mitt eget mående har varit en berg o dalbana men jag har trots allt mått bättre än på många år emellan djupdyken.
Saknade efter min dotter är densamma, lika overklig och svår att ta in och lika smärtsam det finns så många tankar som snurrar runt och som aldrig kan besvaras. Så många nätter som jag sitter på balkongen och tittar upp mot himlen och tankarna går tillbaka till det svåra och då går det bara inte att hålla tillbaka gråten.
Jag saknar dej så fruktansvärt Carola finns så mycket som jag, vi, skulle vilja dela med dig.