359. De verkliga hjältarna

Läste detta i en blogg idag om lille Elton drygt 2 år gammal. http://jenni80.bloggsida.se/2009/10 

De som kämpar mot en dödlig sjukdom är de verkliga hjältarna och så har vi de anhöriga som hela tiden finns med dem, det finns ingen värre press än att se allt detta lidande och bara kunna se på helt hjälplösa och förlita sig på att vården gör allt de kan för att hjälpa och lindra för den sjuke, den jävla idioten cancer, och så allt runt omkring med ständig väntan på att få bli mottagen för operation, för behandling och strålning, försäkringskassan, väntan, väntan, ångestfull väntan för den som är sjuk och så alla känslor som finns som man som frisk inte kan föreställa sig för att inte tala om hur de mår när de ätligen får sin behandling den kan vi inte heller känna som de gör, Mångas liv kanske kunnat räddas om de fått sin behandling genast. Det kan hända mycket på några veckor med sådana diagnoser.

En liten kille som kämpat och förlorat, ännu ett liv ett barn som går förlorat. Flera föräldrar som mister ett barn. Vi vet vad det innebär vi som själva mist. Barn som förlorar en förälder, maka/make blir ensam kvar.
Det går inte att vara oberörd, det värker av tårar inom mig.

358. Dagen idag

Ringde sonen och pratade med lilla Mira barnbarnet. Hon höll på att baka paj med sin mamma hon tog upp degen och visade i telefon, sötnosen. Hon känner igen mig direkt i telefon säger famo. Härligt. Sedan pladdrade hon på berätta att hon varit ute idag och såg en stor traktor.
Min svärdotter berättade att hon i går hade börjat sjunga för dem och gjort alla gester till sången de blev alldeles häpen för det kom så oväntat. Hon blir 2 år slutet januari.
Jag frågade om hon ville sjunga för farmor i telefon och det gjorde hon, underbara barn, min lilla prinsessa.

Var och handlade och när jag kom ut kom en ung kille fram och sa, jag såg du köpt cigg skulle jag kunna få en av dig jag har bara en kvar, jag sa nej. Det är bara ett år kvar till jag får köpa själv säger han, snälla.
Jag sa nej, vännen det går inte. Så han gick, kanske blev han arg men i så fall visade han inget. Även om jag köper så vill jag inte bidra till att de unga röker även om jag vet det får tag på det från någon annan, samma inställning har jag till alkohol, går aldrig på bolaget och köper, går så bra utan för min del och skulle aldrig köpa ut åt andra.
Ute är det grått småduggar. Läser artiklar om vaccinets vara eller icke vara, biverkningar och så vidare.
För min del blir det ingen vaccination även om jag tillhör en riskgrupp men eftersom jag är allergiker också så är risken större för biverkningar osv. Det är upp till var och en att bestämma hur de vill göra.