371. Det gör ont att minnas

Gick och handlade kl 18 när jag kom ut från affären såg jag min ex och Lurvan komma. Lurvan har en särskild plats i mitt hjärta hon försökte trösta när Carola var sjuk. Lurvan hade en alldeles speciell blick då när hon såg på mig.Lurvan är Carolas Rottweilertik och är nu 9 år. En av Carolas 3 hundar, de andra 2 är äldre och är nu hos Carola sedan en tid.
Som vanligt ställde hon sig som en ostkrok med baken mot mig som hon brukar efter hon hälsat, hon var glad och pigg. Exet och jag  pratade ett tag.
På vägen hem kom allt tillbaka, den tiden Carola var sjuk, kändes som jag var där just nu och att det händer nu och att jag måste åka hem till henne och hjälpa. Hem till henne där hon ligger i sin säng hemma och är så sjuk, ser bilderna klart framför mig. Det är som om jag är tillbaka exakt i den tiden.


Så fruktansvärt dåligt jag mår. känslan är precis som då och den verkligheten är just nu.
Åh vad det gör ont, så oerhört ont, hela kroppen skriker, hjärtat rusar, gråten vill fram.
Så blir det då och då vid olika tillfällen som påminner, bilder som väcks och ord. 
Det river och sliter i hjärta och huvudet dånar och det är förfärligt.

Fortfarande flera timmar efter bultar det oroligt i mitt hjärta och kroppen den värker av saknaden och minnen.