522. Ett tag sedan

Jag har inte skrivit här på ett tag, kylan har hållit sitt grepp om oss. Bara nu på lördag som jag inte behövde skotta på kyrkogården.
Jag har varit förkyld sedan i onsdags när jag fick host och feber, en sån där rethosta. Har legat till sängs några dar. Känner mig fortfarande inte bra och har fått snuva också. Så väldigt trött på denna vinter och så verkar det som jag blivit väldigt mottaglig för förkylningar som jag inte haft på många många år.
Jag hoppas bara att mars skall bli bättre, men det brukar vara förs i april man ser det börjar tina ordentligt och hopp om vår fast en och annan snödag brukar det kunna vara då med. Det är bara att stå ut nåt val har man inte.
Saknar min dotter så förfärligt går inte en dag utan att hon finns i tankarna i maj är det 7 år sedan vi miste henne och det är fortfarande lika ofattbart och smärtsamt.
Mina övriga barn mår bra lite förkylningar där med men de går ju över trots allt. Vad skulle jag ta mig till om jag inte hade dem.

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
när någon har knäppt sina händer,
kanske tänds de av kärlekens böner
som nån här på jorden sänder.

Kanske tänds det nya små stjärnor nånstans
i rymdernas stjärnströdda vimmel,
kanske kärleken är vår jordiska chans
att skapa en ljusare himmel....

Tung är sorgen att bära men att minnas och
sakna, att visa sin saknad, är till den bortgångnes ära.

EN DAG I SÄNDER
Gråt min vän gråt släpp alla känslor fri
förlåt min vän förlåt den som ej stannade utan gick dig förbi
Snart kommer ljuset glädje hopp och lust i från vågor kan du då höra bruset
på kinden känna en smekande vindpust Så andas min vän och känn löften som
för alltid är du mitt hjärtats vän jag håller dig alltid kär
Av: NoMi F