Upptagen med att rensa allt papper man samlar på sig genom åren, och som inte är nödvändiga längre. Ja, det tar tid innan man bläddrat igenom allt, och strimlat, för att kastas.
Dyker upp sånt man glömt, men som man minns, både bra och väldigt jobbiga saker, som är minnen nu.
Har inte mått så bra, har problem med min sköldkörtel. Det tar tid få i ordning rätt dos. Jag behöver min ork, för att kunna fortsätta livet. Har varit en väldigt jobbig vinter, tycker jag, och fast april snart är slut, så har vi inte i mitten Sverige, fått någon grönska ännu och all is på fjärden, är inte borta. Solen lyser ibland, men det är för kyligt än i luften, så bara att fortsätta med varma kläder.
Dagen då allt det hemska och jobbiga hände, närmar sig. De känns i hela kroppen. Oro och ångest kommer igen, som den tiden, när min dotter var sjuk och lämnade oss. Saknaden är alltid stor och hon finns alltid i tankarna hela tiden. Det har snart gått ofattbara 20 år sedan det hände. Helt ofattbart för mig, att tiden går så fort, men ändå känns så nyligen. Det går bara inte att förstå.
Livet och åren går, och det är bara att leva den tid man har kvar, och med de man älskar. Mycket har hänt de senaste åren, flera har lämnat jordelivet på grund av sjukdom, men de har fått leva längre än min dotter fick.
Det är sent, klockan är 19:10 på kvällen, det är fortfarande ljust ute, mer än en timma till. Hoppas att all galenskap som händer runt om i vår värld, stannar upp och det blir fred.
Det är bara några veckor sedan, det såg ut så här, utanför mitt köksfönster. Men snön är borta nu.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
