Soluppgång 07.00 mars 2021
Vad är det som händer i vår värld. Är det någon där ovanför, som tycker att nu får det var nog, straffar för all ondska och vanvård av vår värld. Vem vet. Allt är bara så konstigt. Här sitter jag och kan inte påverka det som händer, inte jag ensam. Kan inte träffa vem jag vill, saknar barn o barnbarn, men vi får ta det via video. Tack o lov att den finns. Men jag följer rekommendationerna, inte vill jag bidra till att föra covid-19 smittan vidare.
Nej, jag vill inte bli sjuk i den, och vill inte att mina nära och kära skall drabbas. Så långt som just nu, har alla klarat sig. En lång, lång vinter är till ända. Det är och har varit en deprimerande väntan på, att allt skall lugna ner sig, men så har det inte blivit.
Men jag har i alla fall, fått min första covid-19 vaccinations spruta, den andra får jag i början på juni. Ja jag fick Astra Zenica, inga problem för mig, inga biverkningar, och inte ens ömt, på vaccinations stället på armen. Vilken lättnad jag kände, när jag fick den. Men oj, vilket kaos det blev från början, alla ville ha samtidigt. Här i mitt land, har de gått efter ålder. Äldsta först, från 80 år och äldre o sjukhus personal, vårdpersonal mfl, sedan neråt, yngre, alltså från 75 och därefter 70 och så vidare i ålder. Jag tillhör inte de äldsta, så det blev en lång väntat.
Så här ser jag ut när jag åker och handlar, eller annat som måste göras utanför min dörr. Och där andra personer finns. Inget onödigt åkande. Tur jag har min egen bil.
Våren börjar idag, första maj.
För mig är maj månaden den allra svåraste tiden. Det var idag, en lördag för 17 år sedan, som jag åkte efter ambulansen in till sjukhuset för min älskade dotter var så sjuk. 5 dagar vakade jag och senare några till över henne. Hon kom aldrig därifrån, hon kom aldrig tillbaka hem.
Aldrig, kan jag glömma, att jag förlorade min älskade dotter. Aldrig, glömmer jag den vånda och skräck jag kände, under dessa dagar. Jag blev totalt krossad av förlusten. Allt blev bara mörker och dimma. De var hemskt. Det tog flera år att komma ifrån detta mörka och lära sig leva med saknade och sorgen. Blir aldrig densamma igen.
Fortfarande idag kommer allt tillbaka just denna tid. Oro och tankar kommer och tårarna rinner.
Dagen då hon lämnade oss är snart här. Torsdag den 6 maj 2004.
Jag önskar att dagen då hela världen släpps fri från coronaviruset skall komma snart. Att vi ska få en lugn och fin sommar. Att det ska bli mer "normalt" igen så vi kan umgås med våra nära kära igen. Tiden är så kort för så många äldre, vi vill träffa våra barn och barnbarn nu.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
