441. Märkliga drömmar

Varför drömmer jag om gravida kvinnor i min närhet och att jag själv är gravid, en omöjlighet vid min ålder.

Det är 3:e ggn jag drömmer om det. I den först drömmen var jag själv gravid, andra ggn mötte jag min dotter Carola (hon som inte finns här på jorden synlig för oss) vid en buss och hon skulle åka med mig och jag såg hon var gravid och hon såg så glad ut, och nu i natt var jag hög gravid och 3 andra kvinnor som jag kände.

En fd arbetskamrat födde sitt barn och jag tog emot barnet, den kvinnan har inga barn i verkligheten och har nått den åldern när det är omöjligt, sedan vaknade jag. Vad betyder allt detta? Hur skall man tyda dessa märkliga drömmar.

Drömmar kan verkligen stöka till det i huvudet. Vet ingen som är gravid i min närhet, borde jag kolla runt bland den yngre generationen. Nää, jag får nog veta ändå, det kan vara drömmar om framåt i tiden.

440. Nu har det hänt..

Tittar ut genom balkongen nu på em. och vet ni vad, jag kan inte se någon is på vattnet, så långt ögat når. Det är öppet vatten hela vägen. Igår fanns den där, isen. Så idag har solen gjort ett gott jobb.

Så har jag varit duktig idag med, tvättat och putsat köksfönstret, nu går det att se ut och solen kan titta in så mycket den bara kan, ofta, ofta hoppas jag. Fönstertvätt är inte nåt man ser fram mot precis, nu är det bara resten kvar för det här är bara ett av dem men en bra början. Men det får ta den tid det tar för mig att samla mera energi för de andra fönstren.

På något vis tror jag att jag ändå har fått lite mera av den varan, energi, och att det "meddelande" jag fick från Carola har hjälpt, för har man tron och övertygelsen då måste det ändå påverka på något sätt även om det inte innebär att man är som förr och aldrig blir. Tankarna finns alltid där och jag kommer att falla igen. Men idag har det gått bra. Nu sitter jag här vid datorn och tittar ut, ser polis station och polisbilarn för de finns här alldeles ovanför där jag bor, jag ser himlen som är blå och har moln men som släpper fram solen och så människor som kommer och går på köpmangatan och bilar åker förbi där uppe nästan i jämnhöjd till min lägenhet på andra våningen.

439. Händer en hel del med våren

För att ni skall få en uppfattning om hur fort snön ändå har tinat bort här i medelpad så visar jag några foton för att jämföra med.

Denna tagen 1 april 2010

25 april 2010 lite blött och jorden frusen än så

det går inte att ta bort eller plantera något än hoppas det blir flera

solskensdagar och värme, värsta dagen närmar sig den 6 maj.

18 april 2010

26 april 2010

438. Musik

More

Friends18.com Flowers Flash

437. Någon

En vacker bild och tanke



Friends18.com Picture Comments

436. Till en ängel

Till en ängel

Som en lugn och stilla bris

Tröstande och varm

Som en moders hand på öppna sår

Som en kärlek utan pris

En tanke utan harm

Vill du följa mig vart än jag går

Är du här hos mig nu

Jag lever

Och du lever inom mig

Jag ser dig när jag blundar

Jag ber dig

Vill du vaka över mig

Och välsigna varje steg jag tar

Åh, jag kan se att det som var

Leder till nåt mer

Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr, åhh

Det är du som ger mig svar

Och gråter när jag ler

Vill du stanna här tills dagen gryr

Kan du höra mig nu

Jag lever

Och du lever inom mig

Jag ser dig när jag blundar

Jag ber dig

Vill du vaka över mig

Och välsigna varje steg jag tar

 

Sången skriven av Sonja Alden

435. Tror ni på meddelande från andra sidan?

Detta handlar alltså om ett meddelande från andra sidan från min bortgångna dotter Carola.
Detta hände mig utan att jag själv visste något i förväg och inte heller deltog.
En mycket närstående till mig (och min dotter Carola) var till ett medium. Med sig hade hon ett foto. Mediet, en man, visste inget säger hon.

I alla fall fick jag ett mail från personen 8 aprl. och där stod.
Igår kväll var jag på seans och jag skriver ner detta för att du skall kunna läsa det flera gånger.
Det är upp till dej vad du tar till dej. Jag hade med mej en kompis som skrev ner den info jag fick av mediet.
-------------------------------------------
Han (mediet)säger:
Många är ledsna efter hennes bortgång! Mycket tragiskt och sorgligt,
(Medium blir väldigt ledsen och nästan gråtfärdig!)

Han fortsätter säga:
Hon vill lösa upp saker och ting – hon vill förändra och ta bort sorgen
Många går och håller mycket inom sig själv – och ältar, hur, varför – det går inte att besvara nu, istället måste knuten lösas upp! (Det är dags nu)
Hon (Carola) vill förmedla mycket energi till dej (alltså mig, hennes mor) – finns där hela tiden
Du har fastnat för hårt i sorgen, det finns ingen glädje

Carola säger: -du ska inte lägga all energi på mej – se till mina andra syskon  – det är dom som är glädjen i ditt liv nu
Jag har fått ro och har det bra nu….men måste få se dej glad igen.

- Du har inte gjort nåt fel, behöver inte ha dåligt samvete, det har inte varit fel eller nåt annat som hade kunnat gjorts bättre för att förhindra detta, du hade inte kunnat göra nåt mer än det du gjorde, jag visste hur det skulle sluta hela tiden……
- Jag är hos dej ändå hela tiden.

Mediet säger till personen som var där:
Hon (Carola alltså) vill locka ut sin mamma (mej ), det är för låst och instängt, vill ta hjälp av dej att förmedla detta, att ge din mamma ett lillfinger, du behöver inte känna tvång att berätta detta, men gör det för hennes skull, annars risk för att hon blir sjuk. Ta in glädjen igen!

Carola sjunger: … solen lyser även på liten stuga….
Känner sig nöjd att fått förmedla detta! Ger en STOR KRAM, LER!
------------------------------
Personen säger:
Mediet såg att jag (närstående personen)var tagen när jag skulle gå hem och villa prata en stund med mig efteråt! Och frågade hur det kändes, och jag sa att jag inte visste om jag skulle våga berätta för dej, och att jag är väldigt orolig för dig....
Han rekommenderade henne att ändå försöka förmedla detta eftersom det var Carolas vilja och hennes sätt att få kontakt med mej…….
Avslutar mailet till mig med:
Så jag hoppas att jag har gjort rätt …. Ville inte ringa dej och berätta det skulle bli för svårt, tycker att detta sätt var bättre!
Många kramar från mej
Jag är fortfarande tagen, var tvungen att berätta för dej!
------------------------------------------------------------
Ja, vad skall jag säga, så klart fick jag en chock, grät och blev väldigt skakig och allt det där med känslor, så det tog ett tag innan jag lugnade ner mig.
Men jag skrev ett svar, att hon gjort helt rätt för jag tror ju på att jag skall träffa min dotter igen en dag.
Det finns lite mer men det tar jag sedan.
Hoppet överger man aldrig. Tron måste man få ha hur det än är och blir.

434. Snö eller tö rapport

Det här är dagens bild från min balkong 16 april 2010

jämför med 10 april 2010 här nedan

en viss skillnad eller hur.

Nu skall jag visa april 2009 här nedan

Den här bilden är från 18 april 2009 så det har faktiskt hänt en hel del i år trots allt.

433. Säg aldrig

Råkade titta på dr.Phil i tv alldeles just. Kom sent in i programmet verkade handla om färäldrar till en liten flicka som kämpar för sitt liv. Hörde inte vilken sjukdom.
I vilket fall som helst sa han. Om man möter någon som går igenom något sånt eller mist sitt barn
"Säg aldrig att du vet hur det är för det kan du inte veta. För bara om du själv gått igenom det, kan du förstå." Och så är det, det har vi nog alla fått erfara på ett eller annat sätt av dem som inte gått eller går igenom det vi gör och gjort. Han menar att man istället skall lyssna om personen eller personerna vill prata, det är det bästa man kan göra för någon i en sådan situation. Säg att du inte vet hur det känns men vill förstå och framför allt kom inte med en massa jämförelser i en så akut och utsatt situation. Försök att förstå att det tar tid lång tid och att det inte finns någon gräns eller bestämt datum då allt skall bli normalt, för det blir aldrig normal igen om man mister ett barn. Medkännande personer utan pekpinnar hjälper mig att gå ett steg till på vägen för att må bättre.
Sorgen och saknaden den bär jag själv inom mig men jag lär mig handskas bättre med den om jag har de som tillåter mig att prata om mitt barn om den tiden de fanns här med oss. Hur skall man någonsin kunna glömma det, varför är det bara tillåtet att prata om de som finns kvar här, det barn jag mist har ju också levt med oss och det finns så många fina minnen, jag vill de skall leva vidare i de minnena. Det är ju att hedra dem genom att minnas.

432. Vår och höst

Nu har jag burit ut sommardäcken till bilen, ringt och fått en tid för byte. Hade tur fick en tid på torsdag som är sista dagen för dubbdäck. Killarna på däckverkst som skiftar mina däck är så gulliga, nää, nää, jag menar i sitt sätt. Men sedan skall vinterdäcken in och det börjar kännas tunga nu för fingrarna är så ömma. Men ensvis som man är så behöver jag ingen hjälp än.
Jag bor precis nedanför polis station så jag kan se dem från mitt sov/köksfönster, läste att de nu var 8 man/kvinnlig stark här nu i relativt lilla platsen jag bor på. De skall försöka få ordning på torget vi har med drog/alkohol och andra problem. De har fått mycket kritik men det har tydligen lönat sig. Skrämmande egentligen att en så pass liten plats en mil utanför storstan skall ha så pass stora problem med sånt. Jag kan dessutom se när de har trafik kontroller på vår "Storgata" som går genom centrum hemifrån. Inte för att jag är nån fortkörare eller annat för den delen, man är ju ingen ungdom precis. Nu skall jag sitta och lida lite av värken i händerna. Får ta en Alvedon inte för att det hjälper mycket men kanske lite.

431. Beliver

Tron på ett andligt liv efter detta har jag, har ni. Tror ni på medier eller rättare sagt vad mediet förmedlar till er personligen eller genom en annan person. Jag gör det men jag har inte varit till ett medie personligen men har ändå fått ett budskap mycket i det är ganska typiskt för Carola.

Jag tänker som så att det måste ju vara lika svårt för dem att visa och förmedla till oss så vi förstår som det är för oss själva att förmedla till dem eller hur. Men visst finns dom kvar någonstans och ser våra tårar och vånda. De vill att vi skall må bättre men det kan ta tid beroende på vem jag, du är. Våra barn bor i oss med oss alltid.

Den här dikten skrev jag idag när tankarna började snurra igen det är en kärleksförklaring och om saknad.

Den morgonen då du försvann  Dikt 11 april 2010

Den morgonen då du försvann

för att aldrig vända åter
Den morgonen var vårens första dag

solen sken och fåglar sjöng, jag viskade

tyst i ditt öra och hoppades att du skulle höra

I den tidiga morgonen steg solen upp

stor och röd och grann och det blev

en vacker solig morgon, livet började där utanför

brusande trafik och ljudet av dem som

började sin dag hördes genom det öppna fönstret

Det var då änglar kom och tog dig i sin famn

de lyfte dig upp, mot himlen du flög

men från oss du försvann, du lämnade livet här

Ett andetag och du var borta

hur är det möjligt att du inte fanns kvar här

Inga böner hjälpte, ingenting gick rätt

ditt sista andetag och din livsslåga släcktes

Från den stunden och dagen kom mitt mörker

en dörr var stängd, det blev så tyst, du var ju här

alldeles nyss

Jag skulle aldrig få återse dig mer på denna jord

jag blev så lessen så till intet gjord

Du mitt älsade barn lämnade oss

för att du måste, du hade inget val

det var inte ditt vilja och inte heller vår

men det gavs inget hopp, du gick in i din evighet

vi måste stanna kvar, du gick ditt ingen vet.

Jag önskar nu att du ingen smärta har

att ditt paradis är där du är, utan allt det svåra

du fick lida. Jag älskar dig nu och alla mina dar

så gör även de närmaste som finns här kvar.

Jag har en saknad som är så stark

jag söker dig i allt.

Men en dag min kära dotter

skall vi mötas igen vi skall åter ses

Livet blev inte som vi tänkt

ingen nåd blev dig eller oss skänkt

inget under skedde, jag älskar och saknar dig.

Alltid Din egen mamma

Birgitta

430. Helgen är över

Tack och lov denna helg är över, bara dåligt väder dimma varje dag och i förrgår snöade det inte känner man någon vår yra precis och mitt i allt fick jag en sån där dag då allt tippar över ända och jag gråter och gråter rödögd svidande ögon är ju inte precis nåt man visar upp. Man laddar upp saknade och till slut brister det bara, men så är det och det måste ut. Som väl är mår jag ändå faktiskt bättre än jag gjort på mycket, mycket länge, nu saknas solen och den riktiga våren så piggnar man kanske till lite mera. Stänger in mig, osocial, och en eremit är vad jag blivit, en annan slags galenskap men det har väl sin tid det också. Jag vet vad folk kan tycka om hur jag blivit men nu är det så och sådan är jag. Accepterad eller inte. Känslorna styr och det är också mitt jag. Jag kan inte leva upp till allt tyckande eller tänkande om hur jag borde vara nu efter så många år som gått sedan jag miste Carola, det kanske fungerar för andra men inte på mig, vi är trots allt olika. Jag tar dagen som den kommer. 6 maj närmar sig och det inverkar en hel del. Den värsta dagen i mitt (vårt) liv.
Maj månad är så tung så tung. That´s my life.

429. En liten skymt

Jag såg en liten skymt av blå himmel idag klockan var 17.00 och det är +5. Men nu är det borta igen kanske kan jag få se den igen i morgon.

En dikt eller sång jag hittat.

Du finns kvar

Du finns kvar som sagorna och sångerna
Du finns kvar som minnet av igår

Du finns kvar som löftet av en möjlighet

Du finns kvar som smärta och som sår

Du finns kvar som skymten av ett leende

Du finns kvar som väntan på ett svar

Du finns kvar som en skälvning i mitt innersta

Som en vind i mitt hjärta, finns du kvar

Du finns kvar som röken ifrån glöderna

Du finns kvar som saknad och begär

Du finns kvar som skuggan av ett ögonblick

Du finns kvar i bilderna jag bär

Du finns kvar i drömmen om en evighet

Du finns kvar som himmel över hav

Du finns kvar som dyningar i rörelse

Som en vind i hjärtat, finns du kvar

M.Wiehe

428. Skärtorsdag 1 april

Idag hade jag besök av sonen och barnbarnet 2 år. När hon kom sa hon Farmor riktigt och så "det lengnar ute", och det gjorde det. Härligt med små barn. En guldklimp.

När jag åkte till kyrkog. vid 16 tiden så duggade det. Allt är fortfarande fastfruset så jag kan inte ta bort allt.
Satte 3 krukor med påskliljor de brukar klara sig bra där. Tog några kort så ni skall få se hur långt sk våren kommit här uppe i Sundsvallstrakten.

Som ni ser har inte vintern släppt sitt grepp än här uppe. Fortfarande grått väder. Bara att finna sig i det också.