667. Denna jobbiga dag

Den här dagen har varit förfärligt jobbig. Det finns 2 anledningar till det, trots det är Mors dag.
Det en är, att just idag, 29 maj, så är det min dotter Carolas födelsedag. Och även hon har en dotter, som också har en liten baby dotter. Mitt barnbarn och barnbarnsbarn.
Dessutom, har jag min mor kvar här i livet, hon skall fylla 95 år i augusti.
Så först var jag till kyrkogården i går kväll, med en bukett rosor och tände också ett ljus, för min dotter Carola.
Jag har inte mått så bra de senaste dagarna, så det var ett under att jag orkade till kyrkogården och sedan gå därifrån till bilen. Hela jag skakade och darrade av trötthet. Svårt att andas var det också.

Är trött idag också men hoppas nu att solen och värmen kommer, för det har varit så regnigt och kallt nu ett tag. Det är inte bra för mina lungor, får svårt med andning bara av att gå lite här hemma, försöker träna lite, men hjälper inte så mycket just nu.
Så klart är jag nog också påverkad, av detta tunga med födelsedagen, all sorg och smärta, och då brister det, allt kommer ut i tårar. Det finns så mycket minnen från den dagen hon föddes.

Här är hon i mina armar på dopdagen, 2 månader gammal

Just nu orkar jag knappt med mig själv. Men nu är det som det är och inget jag kan ändra på. Bara att kämpa vidare, med det liv som blev, att var nöjd med det man har, det är trots allt mycket värdefullt, dem som finns här, är de största gåvor man kan få och har.

Så här står det: När gud inte kunde vara överallt uppfann han mamma! Så därför...

GRATTIS på MORS DAG ALLA MAMMOR.

En mamma är vi hela vårt liv, även till det barn vi förlorat.

666. Ännu ett år

Igår var det den 6 maj 2016 och det har gått 12 år sedan jag miste min dotter, i cancer. Det värsta av allt hände, som inte borde få hända, trots att hon kämpade så länge och aldrig gav upp och aldrig klagade, så var det sjukdomen som vann. Jag hatar det ordet, jag mår illa av det ordet.

Som alltid de här åren, så satte jag blommor och tände ljus på hennes viloplats, den viloplats på kyrkogården, som även hennes sambo delar nu. Mitt barnbarns båda föräldrar. Deras enda barn tillsammans, hon blev utan sina föräldrar alldeles för tidigt. Hon har verkligen fått kämpa med sin sorg, att förlora sina föräldrar i unga år är hårt och mycket smärtsamt. Trots allt har min dotterdotter varit otroligt stark, hon har haft mycket att kämpa med. 

Nu har hon fått ett bra mening i sitt liv, med sin älskade man, och sin älskade lilla dotter, som hon var så nära att förlora vid födseln. De två, är otroligt duktiga och starka föräldrar för sin dotter, som fick sin arm förstörd vid förlossningen av en inkompetent läkare, som skadade både mor och barn.

Jag skall inte gå in närmare på detta. Men det är ett mirakel att barnet utvecklas så bra som hon gör. Hon följer den normala kurvan. En glad liten tös på 3 månader nu.

I övrigt har jag själv, åter igen fått göra en liten operation, där jag fick ta bort ett sår som inte ville läka, det är en så kallad basaliom, en hudförändring, ofarlig men nödvändig att ta bort. Det är andra gången nu, så jag hoppas jag slipper få den tillbaka.

När det gäller min Kol så har jag en liten försämring men det är ju väntat. Så länge jag tar saker och ting i min egen takt, mår jag rätt bra. Ja, vädret påverkar en del och de är olika dagar men som sagt jag klarar mig bra. Det blir aldrig bättre men förhoppningsvis tar det längre tid mellan de perioderna.

Köpte mig en ny säng, en med höj och sänkbar huvudände och fotände. Skön och praktisk för mig som behöver kunna höja huvudände för min andning.

Den riktiga våren är här, sedan mer än en dryg vecka, det börjar grönska och solen skiner varje dag, och luften är varmare, det är härligt. Vintern har varit väldigt jobbig men väldigt snöfattig i år. Så snön försvann snabbt när det blev några varmgrader.

Dagarna går, barnbarnsbarnen växer, de små barnbarnen växer också och blir stora.

De två yngsta barnbarnen är 5 år och 8 år. Min familj har blivit större, två till har kommit till världen.

De är lycka, det är glädje trots allt. Men det finns ett tomrum där, som ingen kan fylla. Min dotter fick aldrig uppleva att blir mormor. Jag hoppas och tror att hon ändå ser dem från sin himmel.

Saknaden är svår, det gör ont, det river och bränner i hjärtat. Tankarna går sin egen väg. Varför blev det så här? Finns inga svar, får inga svar. Men en dag kanske.

Carola min älskade dotter, en älskad mamma, och syster. Och övriga nära.

Saknad av oss alla.

Mitt barnbarns båda föräldrar. De har ett barnbarn som de aldrig fått träffa, de är mormor och morfar .