251. Kratta leka

Igår var jag till mitt barnbarn och svärdotter och hjälpte dem att kratta gräsmattan.Sonen jobbar.
Jag är ganska ovan med sånt göra numera men takterna sitter i så det är inte främmande för mig. Var inte sol så det blev inte så svettigt men nog känns det i kroppen.
Sedan tog lilla Mira (barnbarnet) och min svärdotter i sakta mak en liten promenad på gatan där de bor för Mira gick själv och drog en vagn och stannade för att plocka småsten att lägga i och ur.
Så blev det fika och Mira pratade på gestikulerade och små skrattade och berättade tydligen en hel massa för farmor helt underbart men hon pratar thailändska så det är inte lätt förstå. Med thailändska menar jag babyspråket hon pratar låter så. Det är klart är man 1 år och 3 mån har man en massa att berätta för farmor när hon kommer.Haha. Härligt. En skön dag alltså.

250. Fotografera

Vill vakna till den verklighet som var förr då jag hade alla här hos mig.
Jag fattar inte någonting, den här tiden som gått verkar bara flimmrat förbi utan innehåll för jag är inte riktigt närvarande jämt. Men visst finns det fina stunder och de är när jag får vara med mina barn och barnbarn.

Det är ganska bisarrt att fota en gravsten, men på samma gång är det som om jag måste för jag kan ju inte få flera foton på min dotter så då har det blivit så här istället.
De andra jag har kvar kan jag ju fota men för henne har tiden stannat hon kommer alltid att se ut som på de foton jag har, vi andra förändras genom åren själv känner jag mig 20 år äldre i mitt sätt även om det inte syns utanpå, hmm.
De är så sjukt så ofattbart.
Jag tittar ofta upp mot himlen och letar den stjärna som bär hennes namn, för hon har en egen stjärna där uppe, den stjärnan köpte min son till Carolas dotter för några jular sedan som en julgåva. Den bär hennes namn för evigt.