297. Sorglig annons

10 juli 2009
Åker och handlade åt mamma, vi fikade och pratade när jag var tillbaka.
Mamma visar mig en dödsannons i tidningen från 8 juli, jag har ingen tidning,
där står en bekants namn och hennes mans och annonsen är i ett namn som jag misstänker att det är deras son men vet inte säkert, ringer när jag kommer hem men får inget svar, det kan jag förstå.

11 juli
Blev jobbigt det med att fundera på om det är min bekants son. Känner precis hur alla känslor dyker upp för mig och hur hon har det.
Måste få det bekräftat på något sätt.

12 juli
Ringde vicevärden om telefon till grannen ovanför som känner föräldrarna han visste inte vad pojkarna hette, de har 2 söner, men visste att de brukade umgås med Carolas väninnas föräldrar.
Jag ringer Carolas väninna i Sthlm, Hon bekräftade att det var mina bekantas yngste son som annonsen gällde, han hade fått tumör på njuren och sedan en infektion så det gick rätt fort.
Stackars stackars dem.
Vi pratade länge hon tyckte jag skulle vänta med att kontakta min bekant igen på telef. för hon hörde att jag kraschat och då skulle det bli fel. Hon har rätt.
Fick mobilnr så jag kan sända SMS istället. Hon känner dem också. Berättade också att hennes egen mamma fått njurcancer med spridning till lungorna, inget att göra bara försöka bromsa.

13 juli
Grannen som jag pratat med om min bekant, ringde på dörren och frågade om jag fått besked om det var sonen.
Vilket jag kunde bekräfta. Jag har skickat ett SMS till min bekant.

15 juli
Telefon ringde före 10.00 det var min bekant som mist sin son som ringde, hade sett att jag ringt på hennes telef. Hon var så lessen, berättade allt som hänt. Vecka 10 fick sonen cancerbesked mycket aggresiv, operation men fick spridning börja behandling men fick infektion och så blodförgiftn och det gick mycket fort mot slutet, 4 juli gick han bort endast 38 år, i kretsen av de sina, har 2 barn i ålder 10 och 15 år.
Hon fick självklart prata, behöver ju det, jag sa hon fick ringa vilken tid på dygnet som helst om hon vill.
Jag känner mig mycket berörd, allt för väl vet jag ju hur hon mår och tänker, känner och begravningen som blir om 2 dar, den 17 juli.
Hon var den som tog kontakt med mig när jag förlorade min dotter, hon kände min dotter som liten, hon kom och drog ut mig på en promenad och vi pratade minnen från den tiden.
Vi har bott vägg i vägg i några år då mina flickor var barn, vi har stött på varandra lite då och då genom åren.