653. Vår på väg men...

April månad en månad med växlande väder, lite sol ibland men inte så varmt. Isen håller på
att släppa sitt grepp vid kusten här nedanför.
Vårmånaden maj som borde vara den bästa är numera full av saknad och smärta, jo visst, åren har gått det är 11 år, den 6 maj, sedan jag miste min dotter, hennes dotter en mor och hennes syskon en syster. Inte förstår jag mera nu, inte är det mindre smärtsamt, nej, nej. En tung månad ligger framför mig/oss. Kanske är det så att jag som mor tycker det blir jobbigare allt eftersom tiden går. De andra har ju sitt mitt i livet att leva och det är så det skall vara. Jag har ålderdomen framför mig. Sjukdomen KOL har inte varit så besvärande ännu men den har gett andra problem pg av mediciner, deprimerad mm och orken är inte densamma. Men jag tar det i min takt för så måste det bli och jag klarar mig själv behöver inte nån hjälp. Jag får hjälp av sonen om det är nåt speciellt.

 Så här såg det ut från min balkong den 6 april 

 Det här är en av min hobbies nu, att göra fjärilar av plastflaskor och måla dem med nagellack

 De här kransarna har jag också gjort. De är plastsoppåsar i olika färger som jag klippt till remsor och knutit runt ett plastlock där jag gjort en ring av locket och så satt dit av mina egna fjärilar. Enkla pyssel av ett enkelt material som plast och papper och  lite decoupage har varit till stor nytta i mitt mående den här vintern. Dessutom är det roligt.

Jag har klarat den här vintern utan förkylningar också, tack o lov.
Men visst är det så att sol och värme är vad vi alla behöver och får i alla fall mig att må bättre, så jag hoppas på lagom varm och solig sommar. Då kan man sitta på balkongen och fika och äta och pyssla, lyssna på alla sommarens ljud, fåglar, barnröster, bilar, ja allt och så kvällens tystnad med ett och annat mås skrik utifrån vattnet. Kan också vara intressant se på fåglarnas flygteknik i luften, sitter ju på första parkett så att säga.
Det har varit en mörk höst med förluster, min dotterdotter som mister sin far hastigt. Sedan får min yngsta syster en stroke i slutet januari, hon som fortfarande jobbar och är alert på alla vis. Men som tur är gick det bra och hon är mycket bättre inga förlamningar kvar, tröttheten finns där och hon är fortfarande sjukskriven.
Den som är frisk och kry det är min åldriga mor som skall fylla 94 år i augusti.
Bilen är besiktigad och felfri så alla måsten är bortgjorda. Tänk om jag ändå hade haft kvar alla i min barnskara, då kunde jag njuta fullt ut. Nu försöker jag ta tillvara de guldkorn som finns här och nu, för visst finns dom, stora som små. Och jag älskar dom alla.