299. När livet går sönder - en blogg som berörde

Läser en blogg idag som handlar om en ung flicka som mister sin mor i cancer, en ung mor även det. Jag är oerhört berörd av vad hon skriver så fint hon berättar om sin mors sista tid. Det påminner i mycket om min egen dotters sista dagar. Tårarna forsar det är omöjligt att låta bli. Detta är länken till sidan om någon vill läsa. Ett sätt att förstå hur en dotter (lite äldre barn)sörjer sin mor och upplever allt.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5802491

Så klart tänker jag på min egen dotter som var ännu yngre och min dotterdotter hur hon hade det under sin mors sjukdom att 16 år gammal mista sin mor är inte lätt allt blir ett enda kaos när inte den mor hon stod så nära finns att lotsa henne genom tonårstiden och stötta sin dotter när hon växer upp till kvinna och själv blir mor någon gång i framtiden. Det tar tid att bli stabil i den åldern.
Jag är stolt över mitt barnbarn, Carolas dotter, hon har klarat det och mognat det sista året.

298. Bra dagar

Två Rottweiler och en Jack Russel, vilken skillnad på storlek. Bilden är tagen när jag var på födelsedagskalas den 17 juli.

Efter många dagar av ihållande regn om än inte så kallt men med fuktig luft så är vi inne på andra dagen med sol. Skönt.
Igår åkte jag och min mor till min fars grav och tvättade stenen. Blir en del smuts på 11 år och fabriken ligger inte så långt ifrån så den bidrar en del.

Efter det åkte jag själv till min dotters plats som ligger åt motsatt håll och tvättade av den stenen där var inte alls lika smutsigt, 5 år har den nu stått där, helt obegripligt. Som alltid skärmar jag av mig när jag åker dit nåt annat är inte möjligt för mig men visst det brister ibland där också speciellt när jag skall gå därifrån. Då kan jag sitta i bilen och gråta innan jag åker hem. Jag saknar henne så hemskt mycket de finns inga ord för de känslorna.

Varit till en vännina och hjälpt henne med en trög dator och inställningar och uppdateringar som man bör göra.
Träffat de mina också förstås, guldklimpen det lilla barnbarnet. Då mår jag bra när jag träffar henne. Små barn har en förmåga att få de svåra tankarna att försvinna för ett tag men jag tänker på att min dotter aldrig fått träffa sin brorsdotter.
Men jag tror samtigt att min dotter är med överallt där vi är. Speciellt hos sin egen dotter.