Den värsta dagen, katastrofens dag, för mig (för oss), den dag jag förlorade en dotter, min Carola. 4 år har gått, det är helt ofattbart.
Vaknade kl 05.00 kunde inte sova hade då sovit omkr. 3 timmar, oro, ångest, klev upp klädde mig. Åkte och köpte blommor, 5 rosa rosor och 3 vita nejlikor när affären öppnat. Åkte till kyrkogården, tände 10 ljus som jag formade som ett hjärta och satte dit 2 marschaller, en på var sida om stenen som jag skall tända senare i kväll. Satte blommorna i vatten. Vädret är mulet men en solstrimma tittade fram när jag stod där. Händer då och då när det är mulet och jag står framför hennes sten.
Vaknade kl 05.00 kunde inte sova hade då sovit omkr. 3 timmar, oro, ångest, klev upp klädde mig. Åkte och köpte blommor, 5 rosa rosor och 3 vita nejlikor när affären öppnat. Åkte till kyrkogården, tände 10 ljus som jag formade som ett hjärta och satte dit 2 marschaller, en på var sida om stenen som jag skall tända senare i kväll. Satte blommorna i vatten. Vädret är mulet men en solstrimma tittade fram när jag stod där. Händer då och då när det är mulet och jag står framför hennes sten.
Det är inte sant, skall jag stå framför en sten där min dotters namn står istället för att se henne i livet. Nog är det ändå helt galet fel. Tårar, tårar, virvlande tankar, kroppen är hopsjunken, fotstegen så tunga.Vänder mig om gång på gång när jag går därifrån. Som för att se om jag kan se henne och att hon följer med mig hem....
Men hon finns ju inte där. Aldrig i levande livet, har ju bara sett en kista sänkas ned där.
Aldrig någonsin skall hon finnas där, jag vet ju, såg ju, kände ju, när hon lämnade oss, när hon låg där i sin sjuksäng.
Hemma. Gick för att tömma askfatet och då kände jag en stark blomdoft, du var här, jag tror på det, har inga fönster öppna och inga blommor och inga träd utanför här. Det har hänt många gånger när det varit som tyngst. Konstigt nog är det bara jag som kan känna den just då, även om andra varit här nån gång då det hänt. Åkte iväg tillkyrkog igen stax före 21, tände marschallerna ljusen brann utom 2 så jag tände dem igen kom små vindpustar. Ljust ute men börjar skymma lite.
Såg en person som gick från hennes plats när jag kom dit och när jag gick därifrån såg jag två personer stå där framför hennes sten, okända. Alltid folk där även sent på kvällen, kom hem strax efter 21.30. Kära älskade Carola, det enda ställe jag kan hedra dig öppet, du finns inte där men ändå. En jobbig dag, orkar inte mer. Många ljus tända här hemma idag, ute på balkongen och inne. Gode gud så jag saknar henne, kom hem.
Fått många hälsn via nätet och mail. Så skönt veta att det finns de som förstår. Tack alla.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
