Ibland vill andra bloggare absolut inte att de som kommenterar skall ange sin egen bloggadress där. Det är ju upp till var och en vilka regler man vill ha, för de äger ju sin egen blogg. Man måste respektera andra om man själv vill ha respekt i svåra livsöden.
För mig personligen gör det inte något, för på så sätt kan jag kanske få kontakt eller hitta andra som upplevt eller upplever det jag gjort och gör.
Däremot vill jag inte ha adresser till snusksidor och annat liknande som inte hör hemma i bloggar som min.
Själv skriver jag mest om min vardag och vad som händer runt mig och i övriga världen som jag reagerar på. Jag undviker att nämna namn förutom mitt eget och min dotters men i övrigt vill jag ha verderbörandes tillåtelse även när det gäller bilder.
Jag kan skriva om den chock man får över den värld som blivit. Jag känner intensivt för de föräldrar som förlorat ett barn för jag vet vad det innebär men jag vet också att jag inte kan veta hur just de känner. Min egen sorg och smärta när jag förlorade min dotter ger mig förståelse för hur andra mår. Min egen upplevelse återupprepas då också.
Jag är inte ute på arbetsmarknaden längre, men jag arbeter hela tiden med att lära mig leva utan min dotter, jag försöker varje dag att lära mig handskas med alla dessa känslor som kommer regelbundet och som jag inte kan styra.
Min mening med mitt liv är de barn och barnbarn jag har kvar här. De kommer först och betyder allt. Jag har dessutom flera mycket goa vänner.
Saknade som gör så ont den är evig den går aldrig bort. Det är en kärlek där banden aldrig kan slitas av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
3 kommentarer:
Hej vännen...du får gärna lämna din blogg adress hos mig.
Jag skulle lagt in dig på min om jag bara visste hur man gör.
Är också reserverad att lämna ut namn. Vill gärna veta att det är okej.
Men jag pratar mycket om dig och suss med mina vänner. Hur mycket ni ger mig och hur skönt det är att vara förståd o någon som tyvärr vet hur det känns hur det är att mista det mest värdefulla vi har i våra liv.
Inte era namn men att jag har er på nätet och det känns tryggt.
Har tänt ljus och tänker på våra barn och hur vi en gång åter igen ska få möta dem.
Kramar som känns/ mimmi
Tack mimmi, om du säger, skriver mitt förnamn är det ok för mig du har ju min bloggadr. redan så det är också ok. Det som står i bloggen är ju öppet.
Tänk ändå vilket bra media dessa bloggar är för oss där vi kan skriva av oss och på samma gång få nya vänner de är värt mycket tycker jag och så få läsa att jag inte är ensam om min smärta och tankar. Det ger åtminstonde mig mycket. Inte alla dagar har man något att skriva för man är alldeles tom. Jag har ljus tänt alla dagar hela dagarna jag är hemma. Tänder också för er. Undrar hur många värmeljus jag tänt med tanke på att jag tänder minst 3 ggr per dag och i 5 år.
För mig är det självklart att jag skall möta min dotter igen och kommande när den dagen är. Nåde den som hindrar mig. (Skämt med mycket allvar i)
Superkram
Birgitta
Ler när jag läser dina rader om värmeljus...ja, det är ju en hel del !!!!
Kramar Mimmi
Skicka en kommentar