211. Så här såg dagarna ut i januari 1980

Anteckningar från min almanacka för januari 1980, det var en lugn månad.

Tisdag den 1 januari 1980
Var upp till svärföräldr. drack kaffe. Blivit kallare ute. A börjar arb natten. Syster m man tittade in en stund.Carola kom hem.

Onsdag den 2 januari
En åklagare Lindahl ringde angående skadeståndet till Carola sa jag inte behövde gå på rätteg. han hade ringt försäkr.bolaget de är skyldiga betala. Har fått alla papper bara läkarintyget fattas. Skönt att slippa . Mina föräldrar var hit.Börjat sy termobyxor idag. kallt -12 gr


Torsdag den 3 januari
Kunde inte sova. omkr. halv 5 somnade jag.Min syster ringde. Min äldsta dotter o barnbarnet kom hem. Skjutsade dem sedan. Halt ute på asfalt. Carola fick pengar för förstörda kläder från bilolyckan. Ringde rådman Lindahl och strök mig för rätteg.Det skall ordnas ändå.

Fredag den 4 januari
Svärföräldrarna kom. Lade upp håret på svärmor. Min far kom lånade ritbordet av A.
Min syster m man var in lämnade dotterns kanin över helgen de åkte till Örebro.Brev från advokaten allt är bara förvirring. Jag har fått nog om skadeståndet.Kallt 15 till 19 minus.

Lördag den 5 januari
Trettondagsafton
Sista helgen för denna jul. Min syster I med man var hit på eftermiddagen och hälsade på. A jobbar natten från halv 7.

Söndag den 6 januari
Snöigt. A ledig. Var bjudna på kaffe hos min syster I. Mina föräldrar var där hos dem på middag. Åkte hem vid 20 tiden.

Måndag den 7 januari
Var till min äldsta dotter och drack kaffe barnbarnet vill åka med hem. A till sjukgym och beställde tid. Tog med oss barnvagnen för att laga den. En väninna kom och klippte en blus.

Tisdag den 8 januari
Idag börjar skolorna igen. min äldsta dotter hade varit till BVC med sin son så de kom hem. Vi var ner till E och drack kaffe. Vid halv 3 kom mina föräldrar skulle kolla värmen i garaget, de har potatis i jordkällaren där. E med dotter kom senare på kvällen.

Onsdag den 9 januari
Min son går på lekis mellan 13-16 på em. Idag var jag ensam den tiden. Strax före 8 kom E och tittade på TV "Mor gifter sig" satt uppe länge som vanligt. Carola är hos sin kille An. Om rättegången: L som körde bilen fick 3 mån fängelse.En svårt skadad kvar på sjukhus.

Nots: Carola var med i en bilolycka i maj året före, föraren druckit och krock med annan bil ingen skadad där, i denna bil blev 3 unga skadade, 2 lindrigt bl. Carola som bröt benet och fick skärsår, var en folkvagn så hon fick batterisyra på sina kläder också. En svårt skadad som ligger medvetslös ännu när detta skrevs av mig i almanackan.Den som körde var helt oskadd.

Torsdag den 10 januari
I dag är det kallt -15 gr sonen åker skidor sedan han varit på lekis o A. jobbet.Är ensam. Jag syr litet på det jag har kvar på termobyxorna de blir klara. Sonen gick ut och åkte bobb.E kom upp och lånade en tidning.

Fredag den 11 januari
Var som vanligt. Ensam mellan 1-4. Såg på tv på kvällen som vanligt.

Lördag den 12 januari
A slutade halv 7 kvällen Hade en lugn kväll.

Söndag den 13 januari
Vi var upp till svärföräldrarna efter halv 4 och drack kaffe. Sedan är sonen ute och åker bobb.

Måndag den 14 januari
Var ner till E och hon lärde mig hur jag skulle virka dukar.
Vi var till stan när A kom hem från jobbet halv 2. Köpte nya grå byxor till
sonen. Carola och jag satt och pratade en stund på kvällen. Inte så kallt i dag.

Tisdag den 15 januari
Sonen till tandläk Det gick bra. De har åkt skidor på lekis. Sonen sa att han var
bäst.

Onsdag den 16 januari
Fick läkarintyget om Carolas skador som vi skickade. Skickade in kort till tidningen på sonen inför födelsedagen.Var till mina föräldrar. Var och hälsade på äldsta dottern och barnbarnet.Sonen var med för han var ledig.

Torsdag den 17 januari
Städade ut julgranen och torkade alla golv. E och Å och deras småflickor kom.E och jag sydde. Svärföräldrarna var hit på dagen.

Fredag den 18 januari
Jag hade barnbarnet medan min dotter åkte till stan och gjorde sig fin i håret.

Lördag den 19 januari
Klockan 13 var vi på julgransplundring (SCA) Sonen, barnbarnet grannflickan A och så min dotter och jag.
Barnen hade roligt. Tomten ramlade och bröt visst armen fick jag höra. Var till A:s kusin R och M fick mat. M:s mamma var där från småland.

Söndag den 20 januari
Varit lugnt. Virkar på duk, roligt.

Måndag den 21 januari
Lugnt. Svärföräldrarna var hit. Svärmor ringde och talade om att S-E Wiklander som var med i bilolyckan där också Carola var med, dog på söndagkväll.
Svårt att berätta för Carola.

Notis: När jag förlorat Carola några år efter bildades Febe föräldraförening här år 2007. Där träffade jag den omkomne killens bror, de hade nu själva förlorat en son. De är för hemskt. Märker att ödet väver konstiga mönster, träffade också en skolkamrat till Carola genom Febe som hade förlorat sin son. Det är inte så här man vill möta andra.

Tisdag den 22 januari
Sonen ledig. Var upp till svärföräldrarna åt middag sedan hem och sydde termobyxorna till sonen och började på min jacka.

Onsdag den 23 januari
A på sjukgym. i stan för ryggen. Syster I med man kom. Å.O. kom för att prata om rastning av deras hund i morgon.

Torsdag den 24 januari
E och Å på begravning så flickorna var här hela dagen. Sonen åkte skidor på lekis. De hämtade flickorna omkr. kl 21.

Fredag den 25 januari
Åkte in till stan och handlade presenter till morgondagen.Äld.dottern och barnbarnet åkte med.Köpte mera virkgarn.Kallt -20 gr.

Lördag den 26 januari
SONEN FYLLER 7 ÅR OCH BARNBARNET 2 ÅR. i DAG
Hade barnkalas. 10 ungar och 7 vuxna. Åkte och grattade barnbarnet halv fem.
Svärföräldrarna var med. A börja arb.halv 7.Sonen somnade tidigt.

Söndag den 27 januari
Lugn förmiddag. Virkar på 3.je duken. Fullt med ungar till 8 på kvällen.Sonen ville gå på bio men fick ingen med sig, blev lessen.

PS. Carola fick sitt skadestånd nästan 7.000 kr för sveda och värk. Ingen enastående summa precis.

210. Gamla anteckningar i almanacka från 1979 osv.

Plockade fram Almanackan från nov 1979 och år 1980 och började läsa. Jag förde anteckningar om hur dagen varit varje dag till 1986.
Från det att jag fick mitt yngsta barn, sonen, var jag hemmafru i 12 år innan jag började jobba igen. Mina 2 flickor var nästan 10 och 13 år när han föddes -73.

Ja jag säger då det, dagarna är fulla av folk,mina syskon med respektive o barn, vänner, svärföräldrar, föräldrar som kommer och går och så mina 3 barn, mitt första barnbarn var drygt 2 år -79, (jag var 37 år så nu vet ni det) och så en hel del andras barn som jag var dagmamma åt i olika omgångar och kompisar som mina barn tog hem.
Full späckade dagar och så bak och städning och åkande hit och dit. Hur orkade man. Jodå, det gjorde jag man var ju ung då. Det är faktiskt roligt att väcka till liv allt som fanns runt omkring mig och min familj då, vilka härliga tider, vilket rikt liv. Jag saknar den tiden väldigt mycket nu. Men allt förändras, men de var min lyckligaste tid fram till Carola blev sjuk. Då var jag helt inställd på att den tiden med henne skulle vara hennes helt och fullt.

209. Jag måste..

I morgon skall jag till läkstn. för allmän provtagn på labb, får kallelse varje år.
Väldigt bra för man kommer sig inte för annars att beställa tid för koll.


Nu har jag också kommit mig för att ringt frissan och beställa tid. Håret är på tok för långt växer som ogräs och är omöjligt att få till. Så på måndag blir det av, mest gruvar jag för att sitta där får så ont i ryggen, brukar alltid ta med en kudde att vila ryggen på.

208. Äkta foton

Min son reser mycket genom sitt arbete, det blir många länder han får se bla Australien, Kina, Italien, Chile, Grekland, USA, Kanada mfl. Så han kan bli borta flera månader i sträck.
Tittade igenom lite kort och måste bara visa några som togs i Australien när han arb.där aug 2005. alltså inte sommar där då. Tänk så mycket han får se. Så klart är jag stolt över honom som har ett sånt jobb.

207. Snö och tö

Idag har det snöat lätt hela dagen men nu kl 11 på kvällen töar det, droppar på fönsterbläcken och är ett par + grader. Grått ute, risk för halka tro?
Hoppas det inte blir kallgrader igen för fort, så vägarna hinner torka upp lite, ja slask är inte så bra heller.
Sonen skall komma hem från Grekland i morgon där han varit på arbete för företaget han jobbar hos. Han saknar sina 2 flickor, den lilla dotter som bara fått pussa på sin pappa på en skärm. Bra ändå att de kan hålla kontakt och se varandra via webbkameror det är värdefullt när man har ett arbete där man måste jobba långt från hemmet som min son gör tidvis.
Och självklart är jag jätteglad varje gång han är här hemma.
Nu skall jag inta sängläge för idag.

206. Snö i massor

Jag var till kyrkogården idag som varje vecka och tände mitt ljus och skottade lite.
Bara -5 gr idag men lite snålblåst några snöflingor i luften men inget att tala om.
Korten är tagen för några veckor sedan då vi fick så mycket snö. Vi har verkligen fått en riktig vinter här i år. Men nu väntar jag otåligt på våren. Tänk innan all denna snö smält bort i synnerhet den som lagts på flera metershöga drivor av traktorer.
Ha en bra helg.

205. Endast det bästa

A heart of gold stopped beating
Two shining eyes at rest
God broke our hearts to prove
He only takes the best.

God knows you had to leave us
But you did not go alone
For part of us went with you
The day he took you home.

To some you are forgotten
To others just part of the past
But to us who loved and lost you
The memory will always last

Anonymous


Ett hjärta av guld slutade slå
två glänsande ögon slöts
Gud krossade våra hjärtan för att bevisa
att han alltid tog de bästa

Gud visste du måste lämna oss
men du gick inte ensam
för en del av oss går med dig
den dag han tog dig hem.

För en del är du glömd
för andra en del av gårdagen
men för oss som älskar dig och förlorade dej
finns alltid minnen kvar

Anonym

To Those I Love and Those Who Love Me
(Author Unknown)

When I am gone, release me, let me go,
I have so many things to see and do,
You mustn't tie yourself to me with tears.
Be happy that we had so many years.

I gave you my love, You can only guess,
How much you gave to me in happiness.
I thank you for the love you each have shown,
But now it is time I travel alone.

So greive a while for if grieve you must,
then let your grief be, comforted by trust.
It's only for awhile that we must part,
so bless the memories within your heart.

I won't be far away, for life goes on.
So if you need me, call and I will come.

Though you can't see or touch me, I'll be near.
And if you listen with your heart, you'll hear,
All of my love around you, soft and clear.

And then, when you must come this way alone,
I'll greet you with a smile, and say,.......

"Welcome Home"

204. Läser en blogg om Sabinas kamp

Jag läser bloggen Sabinas kamp, och jag kan bara säga det är hjärtslitande och jag känner igen många delar där som min dotter gick igenom även om de inte har samma typ av cancer så skiljer sig inte behandligen så mycket, och de verkningar den har på kroppen hur livet sakta rinner ut.
Jag hoppas och ber verkligen att hon skall klara detta och att den nya behandlingen skall ge henne mycket mera tid. Hela jag gråter för hennes skull och den kamp hon kämpar m fl.
Carola min dotter, ordnade också om det skulle hända att hon inte skulle klara detta genom att se till alla försäkringar och sånt när det gällde sin dotter, sina hundar, sin villa, mm.
Kan man annat än beundra och gråta inför dessa personers lidande och ändå stora styrka och hoppet framför allt som vi aldrig får tappa, ingen av oss.

Detta är verkligheten för dem och anhöriga och vi måste vara medvetna om att det kan hända vem som helst men vi hoppas och ber att det skall komma nya behandlingar som hjälper. Det måste gå fortare framåt med forskningen. Jag skänker pengar regelbundet 3-4 gånger om året.
Jag har en direktlänk till hennes blogg på höger sida under "Länkar till andra bloggare".

203. Den första drömmen om min dotter

Den första drömmen jag hade efter min dotters bortgång i maj 2004. Har hört att det inte alls är ovanligt att man inte drömmer om personen på mycket länge. Att jag kommer ihåg drömmarna beror på att jag genast skrev ned dem när jag vaknat och lugnat mig något, exakt alla moment i en dröm är svåra beskriva.

Första Drömmen någon gång början 2005
Kommer inte ihåg exakt datum när jag drömde detta men det tog
väldigt lång tid då jag inte drömde om Carola alls.
Drömde inget under den tid hon var sjuk som jag kommer ihåg.

Vi var ute och åkte bil, hennes, hon körde, bara jag var med, jag kunde bara se henne från sidan och bakifrån. Det var svårt med parkeringsplats.
Vi åkte på en väg, typ mindre väg med skog, fick möte, körde väldigt nära, bilarna strök nästan mot varandra men det gick bra, hon sa aldrig något och det var så konstigt tyckte jag.

En förklaring till drömmen kan vara att jag alltid körde henne till hennes behandlingar och satt med henne hela tiden.
Men jag var glad att jag äntligen fick en dröm om henne för jag ville så gärna hon skulle komma till mig i drömmen.

202. En bland de första drömmarna

Dröm om Carola natten 10-11 april 2006 mellan. 02.00-04.00

Var i ett hus och jag ropade hela tiden på Carola, visste hon fanns i en annan värld jag kallade hela tiden på henne, hon kom motvilligt,sa inget bara svävade omkr.Min äldsta dotter kom svävande också men jag sa du lever, du måste gå tillbaks till de levande. Och hon försvann.
Carola försvann också efter en liten stund så jag började ropa igen hela tiden, så låg hon plötsligt bredvid mig i sängen jag höll i hennes handled, så ropade
jag på min mamma, sa hon skulle komma och se att Carola var där men hon kunde inte se henne, men Carola började försvinna, hennes gestalt blev bara tunnare och tunnare, jag höll fortfarande i hennes handled som blev så tunn och genomskinlig. Hon sa inget kändes som hon inte kunde eller ville stanna. Så var hon borta igen och jag vaknade och tyckte jag fortfarande höll hennes handled i min. Jag skakade i hela kroppen och storgrät, var så hemskt, jag kunde inte hålla henne kvar, fast jag försökte.

Men jag såg hela henne i drömmen hon hade en ljusblå lång klänning på sig men hon var inte i vår värld längre.
Saknaden är så enormt stor och drömmen så verklig, men jag visste att det inte gick att hålla henne kvar, ont, ont gör det. Prata med mig min älskade dotter säg att du har det bra. Du är så långt borta.

Den här dikten fick jag av en vän.

Det finns ingen sten så tung
som sorgen vi känner.
Det finns ingen ros så vacker
som minnena av dig
(Maud Larsson, Älvsbyn)

201. Nya länkar

Jag har lagt till nya länkar som handlar om några personers kamp mot cancern. Där kan man följa personen själv och från en anhörig, det beskriver den kamp som även min dotter hade.
Jag hoppas verkligen det kommer nya metoder för denna sjukdom, för min dotter är det för sent men jag känner verkligen för dem som blir drabbade.

Länknamn.
Sabinas kamp
nellymamman
Lotta cancerpatient "Vimmelmamman"

200. Nu är det gjort

Började dagen med att köra mamma och åkte samtidigt och handlade lite. 10 minus grader idag. Överkomligt men för kallt för min smak mer än minus 5 vill jag inte ha. Men vädret rår man inte över, liksom så mycket annat. Ödet kallas det visst.

Så bestämde jag mig för att slutföra sorteringen av min dotters kläder, så jag bar ner det som var klart och stod där nere och sorterade resten, om nån kommit dit hade de nog blivit rädda, för där stod jag och snorade och andades tungt hela tiden och kämpade på, jag klarade det knappt, ville bara stänga och fly. 3 plastbackar står där med kläder jag inte kan förmå mig att kasta. 4 svarta plastsäckar med kläder som skall bort.
Jag har gjort det som jag fasat så för, andra mammor i den här situationen förstår hur hemskt svårt det är att vara tvingad att göra sånt här efter sitt barn. Nån gång måste det ju ske men bara när man själv kan och orkar. Visst kan man be om hjälp men för min del vill jag göra det själv det skulle inte kännas rätt för mig annars.
Nu behöver jag inte gruva mera men visst jag kommer att se dessa backar varje gång jag går dit men det måste väl ändå bli lite lättare för varje gång eller... ja, det får tiden utvisa.
Nu gäller att läka ihop lite igen och få lite kraft.

199. Ingen nåd, ingen tröst.

Åh jesus kristus varför hände detta. Ingen nåd, ingen tröst.
Gick ner till källaren med säckar med Carolas kläder som skall kastas, öppnar de 2 kartonger som står kvar där.
Båda med ytterkläder jackorna och annat, jag hänger upp jackorna på klädhängare och den klädstång som finns där, de är snygga, fina och är Carolas. Gråten värker i halsen, i hela kroppen,jag kämpar och kämpar för att inte gråta hysteriskt, måste stanna där en stund, för att lugna mig lite, torka de tårar som ändå rinner,gud så jag kämpar, måste lugna mig innan jag går uppför trapporna till min lägenhet. Darrar i hela kroppen.

Det står flera plastbackar i rummet som skall ner så småningom.Dem skall jag spara. Några kartonger som jag tömt skall också ner i källaren, men måste vänta, huvudet värker, hela kroppen värker, måste, måste lugna ner mig. Det är en jävulsk smärta, hjärtat dunkar hårt. Jag har ingenstanns att ta vägen.
Snart i maj, den 6 maj är det 5 år sedan hon måste lämna oss, den dag då hon gick, den dag då vi lade henne till vila, den dag då det är morsdag, den dag hon föddes, allt just denna månad, smärtan är inte mindre, känns så tungt, så tungt, hennes liv här, vart tog det vägen, intalar mig själv mot bättre vetande, hon kommer tillbaka,hon behöver kläderna. Ja, jag är slagen i spillror, gång på gång och ändå går dagarna vidare, sanslöst är det. Hur kan ett liv bara försvinna och bara kläder, foton och minnen finnas kvar, hon måste finnas nån stans, något annat tror jag inte på.

Så blir det då att igen och igen kravla sig upp ur smärtans mörka dal.
Där är alltid is och halkan kvar och det är så lätt att halka ner och ramla. Måste tänka på dem som finns runt mig dem jag har här, de som jag också har så kär.
För mig är det bättre att få det gjort för det har legat och grott så länge och jag har undvikit det, tänkt jag har all tid att göra det men hur vet jag det, det kanske inte finns tid. Så svarta tankar har jag nu men det blir ljusare igen, en dag, dagar då jag kan må så mycket bättre än så här, till och med veckor. I morgon får jag börja på nytt igen få nåt nytt att lyfta upp mig med. Och tron på att vi ses igen.

189. Kallt kallt

Jaha, så var det slut med det mildare vädret bara -4-5 gr har det varit några dar och sol.
Men nu i kväll är det -9 gr och det skall bli jätte kallt sa de på tv.
Tänk om man kunde ta barn och barnbarn och flytta till värmen under den kallaste perioden.
Inte har man precis nån lust att sticka ut näsan utanför dörren.

Har sorterat lite av min Carolas kläder och det är så jobbigt tårefloderna kommer obönhörligt och minnen som finns bland dem. Men jag sparar en hel del kan inte förmå mig att kasta, kanske kan en del komma till användning inom familjen.
Jag snusar på plaggen och känner hur overkligt det är. Jag kan omöjligt fatta allt.
Men känner på samma gång en närhet. Hon finns i varje plagg. Man kan tycka det är bara kläder men det är ju ett liv de representerar, ett liv som inte fick fortsätta till ålderns höst, som inte vi kan följa nu men jag tror hon kan följa oss. Måste tro för att finna meningen med livet.

188. Något mildare idag sol

Trodde jag skulle ha mera ont i kroppen efter allt krypande och sittande på golvet igår med min lilla sondotter men det känns ganska bra.
Tog fram borrmaskinen och borrade små hål i sladdlisten och väggen för att skruva fast den, går inte att bara använda klister remsan som finns på den, finns inte så raka väggar.
Borra i betong är svettigt och inte alls så lätt, kommer man fel är det hopplöst och då måste man prova ett nytt ställe, inte alls kul med hålen men som tur är döljer listen dem, får plugga igen dem som inte kan döljas.
Så nu kunde jag stoppa in sladdarna riktigt, är så hemskt fult med alla dessa sladdar men jag har inga val när uttagen ligger i andra änden av lägenheten så det blir metervis av sladdar. I övrigt har det varit rätt fint ute med sol och bara -7 gr.
Har inte ens varit utanför dörren idag öppnade balkongdörren istället, fniss.

187. En härlig dag

Torsdag 12 feb.2009
Det var 16 gr kallt när jag klev upp. Har klädd mig rejält och åkter strax före 12 mot Alnön, kilade in köpte cigg i Gångviken. Var framma unjefär 20-25 över.
Den lilla godingen var lite blyg först men ler mot mig.
Sedan leker hon och jag hela tiden medan ak dammsuger.
Vi kryper på golvet och spelar och går omkring, närmar oss dammsugaren hon är inte rädd när jag håller henne lite lätt i händerna.
Till slut klättrar hon upp själv på dammsugaren och sätter sig på den och den går igång går bra, lite ängslig men jag håller i henne men vill av sedan, vi klappar och petar på den kliver över slangen. Så kryper vi båda på alla fyra det tycker hon om och så pladdrar hon på hela tiden.
Gossar med henne, hon är så härlig, hon börjar blir trött Då är klockan redan 3 vi hade fikat före hon skall sova ute i vagnen det är omkr. -7 gr. inte så kallt, ak och jag pratar lite innan jag åker, Mira vaknade när jag skulle åka. Innan jag åker hem, säger jag till ak att hon bara behöver säga till om jag skall passa Mira igen.
En jättebra dag att få vara med den lilla sötnosen, älskar henne.
Jag är trött och kommer nog känna av i morgon de muskler som fått jobba lite idag. Men det är bara bra.
Frågade ak om jag fick betrakta henne som min 3.e dotter hon sa ja så jag blir en slags extra mamma hoppas jag. Tycker så bra om henne, hon kan lyssna och förstå. En givande dag som var rolig och så fort tiden gick.

186. Solen skiner på molnen

Klicka på bilden blir den större
Klockan var 17.00 idag och jag kunde inte låta bli att ta ett kort från min balkong på detta vackra moln som solen sken på. Jag bor på en sluttning som går ner mot havet. Dock syns det inte så tydligt på denna bild.
I morgon skall jag träffa mitt yngsta barnbarn, längtar.
Hon är nyss fyllda 1 år.

185. Snö till salu...

Inte de värsta drivorna ändå.
Tog det här kortet när jag åkte ut från kyrkogården idag vid 11 på dan, kallt -10-12 gr, sol, tog kortet inifrån min bil och mot E 4 som går bakom snöhögarna. Nästan en halvmeter snö att skotta vid min dotters plats. Många stenar där är helt snötäckta. Tände mitt ljus när jag grävt fram lyktan men har en som hänger högt som lyser så där är aldrig mörkt.

Faktiskt är man rätt trött på kylan, snön går väl an men kylan är värre. Men det kommer väl en vår i år också. Ser nu på väderkartan på tv att det blir lika kallt om inte kallare i morgon också men snön verkar falla söderöver. Så ta det lugnt på vägarna alla ni som inte är vana vintervägar.

184. Mer snö och annat

Besviken att jag inte kan träffa Miranda, såg fram mot det. Det snöar så mycket idag igen och vägarna är oplogade så vi tar inga risker mer än nödvändigt.
Först kl 17 kom traktorn och plogade här utanför där jag bor.
Uppehåll nu hoppas det håller i sig är 7-8 gr kallt.
Har snöat i 3 dar.
Undrar om bilen startar nu har inte varit ut på 3 dar borde handla har inget kaffe hemma men jag har gångavstånd till affärerna tar bara några minuter dit.

Jag åkte och handlade vid 18 tiden, då hade de plogat färdigt här där jag bor, bilen startade trots jag inte haft värme på, ville kolla därför tog jag den och kunde på samma gång handla lite mer. Har så svårt bära tunga kassar för mina händer men genom centrum och andra gator var det inte alls plogat, det var spårigt och knöligt och snöigt.
Jag skulle äta när jag kom hem, då ringde min dotter och vi brukar pratade ett bra tag varje gång.
Strax efter jag avslutat samtalet med min dotter ringde min mamma, hon hade ringt och ringt och det var upptaget, hörde det var nåt, så hon lugnade mig och berättade sedan att hon hade ramlat men sa genast att det gått bra men att hon inte tagit sig upp från golvet, där hon blivit sittande, så hon ringde min syster som också bor rätt nära och hon och hennes man hade kommit och hjälpt henne upp. Inga skador hade hon fått tack och lov, men jag hade ju inte kunnat lyfta henne och fått be om hjälp men hon blev rädd och då behövs någon där.
Hon hade snubblat på en matta som hon tjuras med att ha. Gamla borde inte ha mattor överallt är så lätt snubbla på men men...
Det här är vad man är rädd skall hända, hon är 87 år men pigg. Nu kunde hon ju nå telefon genom att hasa sig på baken men om hon inte kunnat det vad hade då hänt. Kanske borde vi göra en lista på vilka dagar vi skall ringa henne så vi har ständig koll.Måste nog ta upp det med de andra.
Ändå ringer vi regelbundet vi 4 syskon till henne. Som tur är bor jag nära så jag kan komma dit på ett par minuter. Men vad hjälper det om hon inte når en telefon kan man undra, jag brukar alltid ringa flera gånger om hon inte svarar första ggn för ibland hör hon inte telefon då blir jag orolig tar fram nycklarna, klär mig och är beredd och ringer alltid en gång till innan jag ger mig iväg, då brukar hon svara.
Ute har det snöat lite till, ser ut som uppehåll ute hoppas verkligen det blir det nu. Ingen vill väl ger sig iväg ut frivilligt på oplogade vägar där bilen åker hit och dit hur försiktig man än är. Men i morgon är arbetsdag för de flesta så vi får hoppas de plogat och även sandat. Visserligen är vi rätt vana vid väglagen här uppe men man vet aldrig ändå, finns ju dom som alltid har bråttom. Tyvärr.

183. Riktig vinter

Från min balkong ser det ut så här idag


Från köksfönstret mitt på dan snön faller andra dagen nu
Så här ser det ut där jag bor idag den 7 febr.2009 i Medelpad

Inte går eller kör man ut i onödan en sån här dag. Hoppas det slutat innan i morgon för då skall jag vara barnvakt åt mitt lilla barnbarn en stund. Har över en mil att köra, en väg, och inte de allra bästa vägarna och en stor lång bro för de bor på Alnön. Längtar så efter henne.

182. Snälla ta hand om min ängel

Special Angel

There's a special angel in Heaven,
That is a part of me.
It is not where I wanted her,
But where God wanted her to be.
She was here just a moment,
Like a night time shooting star.
And though she is in Heaven
She isn't very far.
She touched the hearts of many,
Like only an angel can do.
I would've held her every minute,
If the end I only knew.
So I send this special message,
To Heaven up above.
Please take care of my angel,
And send her all my love!

Author Unknown okänd författare

181. The Cord

The Cord =sträng, lina, länk

We are connected
My child and I, by
An invisible cord
Not seen by the eye.

It's not like the cord
That connects us at birth
This cord can't be seen
By any on earth.

This cord does it's work
Right from the start
It binds us together
Attached to my heart.

I know that it's there
Though no one can see
The invisible cord
From my child to me.

The strength of this cord
It's hard to describe
It can't be destroyed
It can't be denied.

It's stronger then any cord
Man could create
It withstands the test
Can hold any weight.

And though you are gone
And your not here with me
The cord is still there
But no one can see.

It pulls at my heart
I am bruised, I am sore
But this cord is my lifeline
As never before.

I'm thankful that God
Connects us this way
A mother and child
Death can't take it away!

~Author Unknown~ okänd författ.

180. Oroliga tider

Min fd arbetsplats drar in på anställda över 100 st.precis som så många andra ställen numera. Det är inte första gången heller som det sker, praktiskt taget sker det varje år.
Nu är det från 57 års ålder som de får erbjudande om ett avgångsvederlag på en viss summa pengar. De får välja mellan att ta det erbjudandet eller att bli arbetslös längre fram utan erbjudande, detta gäller den äldre delen av anställda. Val mellan pest eller kolera?
Detta innebär att de inte kan stämpla de är arbetsbefriade men fortfarande anställd under ett år och måste söka nya jobb efter en viss tid för att inte förlora de pengar de blivit erbjudna och sedan tjäna in nya pengar inför sin kommande pension. Hur lätt är det att få jobb vid den åldern? Tänk er de som uppnått över 60 års åldern och skall söka nya jobb, annars blir det till att nagga på pensionen som då blivit mindre när den rätta pensionsåldern är där. Hur kommer detta att påverka den mentala hälsan hos många.
Det konstiga är att det mycket sällan är gruppchefer och uppåt som får sluta. Kan det i framtiden innebära att det bara kommer att finnas chefer kvar på arbetsplatsen eller att företaget läggs ner helt och hållet senare.
Ja, man undrar ju vad våra unga har för framtid inom arbetslivet. Vem skall försörja vem?
Håller allt på att rasa samman i vår värld?
Lever vi över våra tillgångar? Det sägs, Konsumera mera, mindre eller inga krediter och många blir utan jobb, hur går det ihop?
Dessutom vill de höja pensionsåldern? Nog är det svårt förstå hur allt kan hålla ihop. Själv fick jag Avtals pension fram till 65 så jag förlorade inga pensionspoäng.
Jag bara undrar!

179. Den lilla trösterskan

Fick på lördag ett besked om att mitt lilla barnbarns mormorsmor gått ur tiden.
Cancern var än en gång den som skördat liv. Även om det är en gammal person är det tragiskt med denna hemska sjukdom så plågsam och utdragen som kampen kan bli.

Mitt lilla barnbarn var med sin mamma när de skulle ta farväl av mormorsmor (efteråt). Hon fick sluta sina dagar hemma i kretsen av de sina.
Den lilla tösen försökte trösta dem alla genom att erbjuda dem sin tröstare (napp). Sin gammelmorfar satt hon hos och började prata med honom på sitt babyspråk så till slut fick hon honom att le och sa kan ni inte lämna henne hos mig ett tag.

Den lilla kände på sig att allt inte stod rätt till. En ljusstråle mitt i allt det svåra, bara ett litet barn kan ge den sortens tröst.