568. Trötthet

Mamma trivs med sitt nya boende och har det bra. Så klart besöker vi henne där. Nu väntar vi bara på att få hennes gamla lägenhet såld.
Idag är det kallt ute -11 grader jag är ingen person som gillar vinter eller kylan.
Nu under en veckas tid har jag varit så väldigt trött, somnat på eftermiddagen och sover någon timma varje dag. Det är ovanligt för det brukar jag inte göra normalt, det är som om jag inga krafter har kvar. Jag träffar mina minsta barnbarn och tankar lite energi där, tur jag har dem. Den yngste en liten kille har nu blivit över 7 månader och hans syster fyller 4 år denna månad. Det är inte klokt så fort tiden går trots allt. 
Slutet av denna månad har jag 4 stycken som fyller år, 1 son och 3 barnbarn, 3 av dem samma dag och 1 av dem 3 dagar efter. Det går inte en dag utan att jag tänker på min förlorade dotter, men jag tänker också på hennes dotter, min dotterdotter och de övriga barn och barnbarn jag har, oroar mig ständigt för allt fast jag vet det inte hjälper att gå och oroa sig men det är min hjärna som bestämmer över tankarna fast jag försöker kontrollera tankarna så dyker de upp ändå. Saknaden och minnena dyker upp allt oftare från mina barns barndom. Det är både glädje och sorg med de minnen som dyker upp det finns ju så mycket att komma ihåg när man mister ett vuxet barn och jag tänker också på att mitt barnbarn aldrig får dela sitt vuxna liv med sin egen mor. Det är så sorgligt.
Men det finns inga val, vi måste finna oss i det som hänt och försöka fortsätta på bästa sätt.

Aldrig glömmer vi dig Carola, Aldrig slutar vi sakna dig, Alltid skall vi älska dig.

Vi skall ses igen det är min tro och den kan ingen ta ifrån mig. Du finns med oss varje dag även om vi inte kan se dig. Sänder kärlek till dig upp till där du bor nu.