127. Väder och känslo rapport

Ute är det grått regn regn regn blött och mörkret kommer tidigare för varje dag, ser inte alls fram mot vintern, känns bara mer deprimerande att ha en lång vinter framför sig. Suck!
Tapetseringen går framåt har bara en våd och en halv kvar, men snyggt blir det tycker jag.
Inte långt kvar till julen heller vad jag hatar den nu, jag som alltid tyckte det var så roligt med julstöket och pyntandet, nu väcker det bara hemska minnen igen. Allt är splittrat i bitar inget är sig likt. Kan nån ge mig en dos av nåt så jag får sova bort hela julhelgen.
Saknad, längtan och sökande efter min dotter, upptar mina tankar, men var skall jag söka var hittar jag svar, ingen kan ju säga var vi går när vi lämnar jordelivet.
Bara en stark tro på att vi ses igen gör det lite lättare och så givetvis mina barn och barnbarn som finns kvar här. Carola finns alltid med mig även om jag inte kan se eller höra henne. Tänker ofta hur kunde detta hända, hur kan det vara möjligt att jag förlorat ett av mina barn till evigheten. Det hela är bara en ond dröm eller så är det jag som blivit kollrig=vrickad.