139. Ge mig styrka

Nu är jag helt klar med målning av mitt sovrum och jag är nöjd. Har fått godkänt av min dotterdotter också.

Nu står 5 kartonger i min källare där finns min dotters kläder. Dem skall jag sortera upp. En del blir bortfraktad en del kommer jag inte kunna skiljas från.
Giv mig styrka, det blir många tårar och jag har en knut i magen. Vet inte när jag får styrkan att starta men det får ta den tid det tar det här också. På nåt konstigt vis känns det som hon är här.

Över 4 år har det tagit att komma så här långt, men det finns ju ingen återvändo det måste göras, tyvärr.
Nu är jag så trött, så trött, och alla helgons dag kommer nu, skall åka och köpa kransar och flera ljus att smycka min dotters plats och min fars.
Och snart, allt för snart är julen här, kan inte hjälpa det men jag fasar för den.
Jag som älskat att stöka, baka och pynta så till jul.
Men det går väl i år också som övriga jular tiden efter.

138. Rosa Bandet

Det kan hända mej, det kan hända dej, det hände min dotter, hon fick bröstcancer 2001.Beskedet kom jan.2002.
Jag förlorade min dotter 6 maj 2004, en kamp för livet, som hon förlorade, trots sin styrka,tro och hopp, hon ville verkligen leva och jag ville inte mista min älskade dotter, jag kunde bara stå där bredvid och se och höra allt och inget kunde jag göra för att lindra hennes plågor, så hjälplös, men ändå hoppas man in i det sista.
Jag var med henne hela denna hemska tid, körde henne i bil, satt med henne under alla behandlingar, och sjukhus vistelser, inget annat betydde något. Jag fanns med henne till sista andetagen och timmar efter. Det var ohyggligt svårt att lämna henne där, ensam. Det går inte beskriva de känslor man har.

Jag skänker pengar till cancerforskningen unjefär 4 ggr per år. De måste hitta bättre bot mot denna hemska sjukdom där så många barn blir moderlösa trots att överlevnaden har höjts så är det alldeles för många återfall.
Skrivet av Carolas mamma, älskad, saknad, aldrig glömd, i minne evigt bevarad

137. Saknaden

Älskade dotter.
Jag sitter här och funderar på så mycket jag har att säga dig.
Men jag sade alltid till dig att jag älskar dig.
Det är så många andra saker vi inte sade till varandra,
du vet hur mycket jag brydde mig om dig,
och varje gång jag tänker på dig, jag vet du saknar mig
också, för vi saknar dej så.
En ängel kom och kallade ditt namn
och tog din hand och sa din plats är redo i himlen nu
och du måste gå med, måste lämna alla dessa du älskar så
du hade så mycket att leva för, du hade så mycket kvar att göra.
Det verkar så omöjligt att han tyckte ditt liv här på jorden var slut,
i himlen skulle du starta ett nytt.
Du skall leva för alltid där, just som han har lovat dig och trots att du vandrar på himlens väg är vi aldrig långt ifrån, för evig tid vi tänker på dig
till den dag vi ses igen.
Du är alltid med oss djupt inne våra hjärtan.
Jag saknar dig, älskar dig, för evigt i mina tankar.
Din mamma

Okänd förf. Översatt från eng. Några ord ändrade.

136. Birsta igen

Så blev det av att åkta till Birsta och köpa mer färg. Såg att de hade lyktor som jag köpt för några år sedan, ser ut som äkta med ett blockljus i men går på batteri och när det blir mörkt tänds den och fladdrar som ett riktigt ljus. Den lyser flera månader ja upp till ett halvår nästan.
Var ju tvungen gå på affärer och titta på småbarnskläder till mitt lilla barnbarn.
Köpte en liten västklänning med tröja och mjukbyxor. I morgon skall jag träffa henne och se om de inte är för stora men hon växer ju i dem i så fall. Barn växer så fort.

Man blir duktigt trött att gå på detta stora affärscentra, Birsta City som det heter, över 95 butiker under samma tak och om man orkar kan man gå till IKEA huset också som är nästan lika stort och ligger alldeles nära.
Och det är ändå bara en del av Birsta, finns ett oändligt antal affärer där. Behöver en vecka och varje dag för att gå till dem alla. Phuu, och så alla dessa bilar, jag blir alldeles snurrig när jag är där, vill därifrån fort.

Väldigt höstlikt idag löven faller och har alla färger. Måtte vintern bli lugn och framför allt att folk tar det lugnt. Överallt har de plockat fram julpynt.
Om 2 veckor så är det Allhelgona, det känns. Fattar inte, hur kan tiden går trots allt som hänt. Åter en svårt tid då saknaden blir extra markant och så tomt.
Jag har 3 barn 2 kvar här men de borde varit 3 kvar här och så klart mina 4 underbara barnbarn. 20 år mellan bilden till vänster och den till höger. Hon är nu 8 mån.

135. Fredag

Så är det helg igen. De kommer tät inpå numera, när man jobbade så längtade man till helgen numera gör jag inte det. Borde inte vara nån skillnad på dagarna men det är det. Hör ungdommarna skråla utanför men inget som stör mig.
Inget regn idag, var ner till källaren och lastade in vinterdäcken i bilen, är bjuden till son m fam på brunch på söndag. Då skall jag leka med mitt yngsta barnbarn, hon har hunnit bli 8 mån, blir 9 i slutet på månaden, så tiden går.
Måste nog åka och köpa färg och så har jag tänkt köpa nåt till den lilla sötnosen.

Så glad för mina goa vänner jag fått via nätet. De är fanstastiska. Synd bara det är så långt till dem. Vi har alla förlorat ett barn, man önskade ju att det inte skulle vara så, men tack och lov ändå att man har dem.En av dem har jag träffat personligen i sommar. Så roligt.
Min äldsta dotter har drabbats av yrsel, bara snurrar för henne och ingen hjälp har hon fått från sjukvårde, skandal, ändå jobbar hon själv inom sjukvården, de tar inte ens hand om dem som jobbar där. Hur har allt blivit är det bara pengar i allt och de rika som kan få hjälp. Snart ligger vi i botten när det gäller hjälp av myndighet och sjukvård av alla slag här i vårt land.

134. Snart så

Inte mitt sovrum men..

Jag målar och målar, har bara en vägg kvar att mål. Nöjd blir jag men vilket joxande med flytta möbler och så upp och ned på stegen för att nå upp med att måla, inte med möblerna, hmm. Inte nog med det så slår jag tårna i alla möbler för de står på fel plats, det gör ju så förbaskat ont att slå tårna, en blånagel fick jag på stortån för jag klantade mig och tappade nåt tungt på den. Men det går över. Finns mycket värre än det.
Men nu har färgen tagit slut så jag måste köpa mer.
Putsade ett fönster igår så idag regnar det ju förståss, typiskt.
Ja,ja men skönt att ha gjort klart snart. Undrar vad jag då skall hitta på.
Kan ju inte börja julstäda än, men jo, köksskåpen kan jag ju börja med, spelar ingen roll de behöver alltid en städning då och då.
Låter som flitiga Lisa men måste passa på mens lusten finns. Tänker inte så intensiv då men inte kan jag sova nåt bättre, nej då, samma varje kväll bara roterar runt.

133. Målnings start

Så tog jag mig i kragen och åkte och köpte färg till sovrumsväggarna igår. Var in på Rusta köpte lite där och sedan till willys och handlade mat, pratade en stund med bekanta jag träffade där. Uj uj, vad snurrigt det är att åka till storcentra i Birsta, vill komma därifrån så fort det går ändå var det inte så mycket folk eftersom jag åkte vid 18 tiden.
Så skall man kånka och bära allt uppför trapporna, men det fixade jag, 2 ggr blev det.

Så idag har jag tejpat överallt där det behövs och så målat första varvet på en vägg fram till dörren mer orkar jag inte idag, bakom dörren har jag en garderob som måste
flyttas ut från väggen, pust, stånk måste tömma den på allt linne o dylikt först annars kan jag inte rubba den en tum.
Jobbigt, ja, men på samma gång roligt. Kan ju vila lite då och då ingen brådska behöver jag ha, bara det är klart till nov helst men i alla fall före jul.

Satt och pratade i telefon senare med min dotterdotter, Carolas tös, hon har mobil, hon slår 1 signal, så det är jag som får ringa upp henne,tror vi pratade i nästan 2 timmar, vi hade så mycket att prata om. Men nu var hon också förkyld.
Men de unga friska hämtar sig ju snabbare. Ljust ute idag, solen skiner faktiskt lövträden skiftar färg, alla nu, nån frostnatt och lite blåst och det faller av.

132. Ingenting

Det är höst, det är regn, det är sol ibland, det är kyligare, hösten är verklig.
Dags att sätta på vinterdäck snart. Det är förunderligt hur tiden ändå går.
Just nu känner jag mig väldigt passiv, bara är.
En av Carolas rottweiler har blivit 10 år, tänk om hon ändå fått uppleva det. Den rottisen som alltid tror han är en unghund, beter sig så. Men han fick det bästa hem han kunnat få, husse gör allt för honom och han är en så snäll och go rottis. Hans rottis syster finns där hos dig nu eller hur.
Jag kan tänka mig Carola där i sin nya värld med sina rottisar som gått ur tiden hur hon pysslar med dem. Carola tösen min, tiden går fort numera, ju äldre man blir. Du finns där när min tur kommer, tar emot mig. Åh, så jag skall krama dig. Tillsammans skall vi vaka över dem som är kvar så inget hemskt händer. Du håller ett vakande öga på din dotter eller hur. Älskar dig, saknar dig.

131. Viktigt om våldet

snälla hjälp till att föra detta budskap vidare


Till: Svenska makthavare

Natten den fjärde juli försvann en dotter, en syster, en kompis, en kusin, ett barnbarn, en granne, en systersdotter, en bästa kompis, en flicka... en oskyldig 16-årig flicka... Norba...

Hon var hos en vän och skulle hämtas av sin syster. Hon stod och väntade i en minut. Det visade sig att det var en minut för mycket. Hon överfölls handlöst av en äldre man beväpnad med en kniv. Hon hade ingen chans.

Hon överfölls av en man som sjukvården och psykiatrin inte kunnat ta hand om trots tidigare oprovocerade våldsdåd. En man som inte fått den vård och omsorg som han behövde, annars hade detta inte hänt.

Norba är inte den första som råkat ut för liknande dåd. Men härmed deklarerar vi att hon ska bli den sista. Vi startar detta uppror för att väcka liv i makthavarna och få dem att satsa mer pengar på psykvården.

Hjälp oss att inte låta Norbas död vara helt meningslös.



Med vänlig hälsning

Undertecknade
http://www.namninsamling.com/site/list.asp?id=3068
---
Den här namninsamlingen startades den 8 juli 2008 av Simon Shamoun, Norbas familj
Insamlingen kommer att avslutas den 22 juli 2009
Kontakta ansvarig för denna namninsamling


http://www.namninsamling.com/site/get.asp?slutar_med_norba

130.

Ord är överflödiga för det finns inga som kan beskriva de djupa känslor man har, den förtvivlan man känner.

129. Hurra, klart

Ja,så är jag då klar med tapetseringen av fondväggen. Det har gått bra och jag är nöjd med resultatet. Känns mer ombonat nu i sovrummet men jag har 3 väggar kvar som skall målas, men det är bara bra, då har jag jobb ett tag framöver och under den tiden behöver jag inte tänka så mycket och får träning för kroppen, det känns i dom vilande musklerna men går fort över. Roligt är det också tycker jag när man ser resultatet av sin möda.
Känns som min dotter står och hejar på mig. Hon kunde hon också, liksom mina övriga barn, ärvt mamma kan jag tänka.
Förmiddan var det lite sol men så började det regna igen. En blöt höst.

128. Mellan Mödrar olika generationer

Tänk ändå vilken underbar mamma jag har, hon är 87 och med henne kan jag prata om allt som rör mina känslor för min dotter, mina mardrömmar, min saknad efter henne och hon förstår och vi kan gråta tillsammans, hon saknar ju sin man, min far, och min dotter sitt barnbarn också. Hon vet hur det känns, hur jobbigt det är och säger aldrig att nu måste du gå vidare eller dylikt. Jag är så glad jag har min mamma kvar och jag hoppas det blir flera år till och att hon skall klara sig bra.Vi hjälper henne med det hon vill och inte orkar, alla vi 4 syskon, vi har lite olika uppgifter som vi alltid gör men i övrigt går hon och handlar själv, sköter hemmet själv. Om det är någon dag hon inte är så där pigg, ja, då finns vi där för henne.

Tack lilla mamma för att du orkar lyssna på mig, det är värt oändligt mycket för mig. Inte ens mina andra nära lyssnar eller förstår som du. Kram på dig, du är så vacker, ser så bra ut för din ålder.

127. Väder och känslo rapport

Ute är det grått regn regn regn blött och mörkret kommer tidigare för varje dag, ser inte alls fram mot vintern, känns bara mer deprimerande att ha en lång vinter framför sig. Suck!
Tapetseringen går framåt har bara en våd och en halv kvar, men snyggt blir det tycker jag.
Inte långt kvar till julen heller vad jag hatar den nu, jag som alltid tyckte det var så roligt med julstöket och pyntandet, nu väcker det bara hemska minnen igen. Allt är splittrat i bitar inget är sig likt. Kan nån ge mig en dos av nåt så jag får sova bort hela julhelgen.
Saknad, längtan och sökande efter min dotter, upptar mina tankar, men var skall jag söka var hittar jag svar, ingen kan ju säga var vi går när vi lämnar jordelivet.
Bara en stark tro på att vi ses igen gör det lite lättare och så givetvis mina barn och barnbarn som finns kvar här. Carola finns alltid med mig även om jag inte kan se eller höra henne. Tänker ofta hur kunde detta hända, hur kan det vara möjligt att jag förlorat ett av mina barn till evigheten. Det hela är bara en ond dröm eller så är det jag som blivit kollrig=vrickad.

126. Önsketänkande eller..

2004
Ett antal veckor efter min dotters bortgång satte jag mig ner i soffan, tände ett ljus, satt med korsslagna ben och händerna med handflatan upp och blundade och försökte rensa huvudet från allt och kallade på min dotter, då såg jag hennes ansikte framför mig och jag frågande henne "Har du det bra", svaret var "Ja", så frågade jag henne "Kommer vi att ses snart" svaret var "Kanske" sedan var hon borta. Allt detta skedde i mitt huvud med slutna ögon.
Fantasi,ja,kanske men vem vet. Det är ju min önskan att hon skall ha det bra nu.

2006
När det hade gått 2 år, så just i uppvakningsögonblicket en morgon hör jag en röst, även nu i mitt huvud.
"Du måste låta mig gå vidare". Just i det ögonblicket var jag lugn, alldeles lugn. Jag satt fortfarande fast i den tiden och ögonblicket jag såg henne lämnade mej, oss, i det rummet det hände, var det de hon menade?

Men att släppa "taget" är inte så lätt och vart finns hon nu?
Och vad menas med att släppa taget? Det går ju inte bara att tro att man kan glömma bort sitt barn, det kommer aldrig att ske så länge jag har mina sinnen kvar.
Dröjer nog ett tag till innan jag kan "släppa taget" har för mycket att bearbeta ännu, efter allt som skedde under hennes sjukdom och bortgång. De gör för ont, är för plågsamt, tanken på hennes plågor,för mig som mor och som var med henne hela denna tid i över 2 år. Men så småningom kommer jag väl till det som var bra, de goda glada minnen som finns där. Det är en process som jag måste genom och det får ta den tid det tar för mig.
Jag strävar hela tiden efter de underbart fina minnen vi delar.

Mycken gråt blir det i min ensamhet, men jag kan glädjas över det jag har kvar här på jorden, mina 2 barn o barnbarnen.
De sörjer ju också. Hon gav så mycket till så många som den person hon var och fortfarande är, det är min tro och att vi skall ses igen.

Detta skrev jag ned de år då det hände,alla händelser har jag nedskrivna allt som dyker upp av minnen skriver jag ned och sparar. Jag får ju inga fler minnen av henne efter hon lämnat oss. För mig är allt heligt. Ett liv med ett tragiskt slut och förhoppningsvis en fantastisk början på ett nytt för henne. Man måste tro för att överleva, så känner jag.