346. Kvinnors kamp

Läser idag länkar till sidor där det skrivs om bröstcancer och undersökning. Jag måste tillstå att jag inte fattar dessa läkare och forskning kring ämnet om att undersöka sin egen kropp, vem känner den bäst om inte vi själva. Länkar som ni kan läsa om ni vill och orkar.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/rad-om-brostkoll-skapar-debatt-1.965515

http://www.cancerfonden.se/sv/Om-cancer/Forebygga-och-risker/Lar-kanna-dina-brost/
http://www.metro.se/2009/09/30/24336/pusselbiten-som-kan-radda-liv/

Dessa är drabbade.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.11879842
http://pysan.wordpress.com/

På samma gång vill jag uttrycka min stora beundran av alla dessa kvinnor som skriver i sina bloggar.
De öppnar sig och berättar öppet och ärligt om sina känslor, sitt hjärteblod om det allra svåraste i sina liv.


De kvinnor som förlorat ett (el.fler) av sina barn på ett eller annat sätt.
Kampen för överlevnad efter en mycket stor och svår förlust, sorgen, smärtan, saknaden och tomheten efter sitt barn.

De kvinnor som kämpar mot sin cancer 
Kampen för att överleva sin cancer sjukdom, den långa och smärtfyllda vägen under resans gång.
 
Så mycket som de, vi har att övervinna och kämpa mot, fördommar, kritik, oförstående. Men också förståelse av dem som är i samma situation och empatiska människor. Den kampen som pågår dagligen och som förändrat våra liv helt.

Jag har personligen följt båda. Kampen mot cancern genom min egen dotters kamp mot bröstcancer, kampen som mamma som förlorar sin dotter när sjukdommen tar hennes liv, min kamp att fortsätta det liv som blev. Jag hoppas att någon förstår och kan känna att de inte är ensamma med alla dessa känslor som är så svåra och som det inte alltid går att sätta ord på.