160. Åter ett nytt år

GOTT NYTT ÅR ALLA

Fri från olyckor och 0 tollerans för bråk och mobbig och allt annat som gör livet svårt.

159. Ny helg igen sista för i år

Nu har det gått några vardagar men snart helg igen nyår. Jag känner som jag inte vill att det skall bli ett nytt år för då blir det ännu längre sedan jag såg min dotter, tiden bara försvinner och jag har inte fått träffa henne på så många år, för mig är det helt ofattbart, jag kan bara inte tro att hon inte kommer tillbaka.

Min systers vackert dukade bord

Lördag fick vi syskon med resp. och mamma middag hos en av mina systrar. Som vanligt är vi pratiga och tokiga så det blir mycket surr. Det var roligt träffas alla men jag känner jag orkar inte med all glättighet mer än dessa timmar. Jag och mamma åkte hem de andra blev kvar ett tag till.

Så skönt det är ändå att komma hem till tystnaden för jag är fullkommligt slut efteråt.
Söndag hade jag middag här hos mig för min son och hans sambo och lilla sondottern Miranda (Mira), mitt barnbarn, det ger mig så mycket att få umgås med dem och så den lilla sötnosen, vattkopporna är nästan helt borta nu och hon är glad och babypratig.
Ju tröttare hon blev, ju mer klättrade hon i soffan, för sova det skulle hon minsann inte. Det blev en härlig dag, mår så bra att få träffa henne, då skingras tankarna.

I morgon nyårsafton blir det lugnt här, skall åka till Carola, tända ljus och marschaller. Det är helt åt pipan, att jag skall gå till en kyrkogård för att tända ljus på en grav med en sten där min dotters namn står. I det fallet står det inte rätt till i min arma skalle för jag förstår inget.
Såå jag saknar henne, så mycket som jag skulle vilja berätta för henne. Men hon vet nog och hör nog vad som sägs fast jag inte kan se henne.
Blir det någonsin verkligt, mitt (vårt)liv är och förblir förändrat, men min kärlek till dem alla förändras aldrig, barn och barnbarn förblir min rikedom, dem jag kan se och den jag inte kan se, men som är närvarande ändå, alltid.

158. Tro hopp kärlek

Annandagen, jag måste åka handla för i morgon är jag bortbjuden och på söndag kommer min älskade son med sonhustru och mitt lilla barnbarn på middag.
Den lilla tösen är mjölk allergisk, så jag skall se vad jag kan hitta. Vattkopporna håller på att läka ut nu så hon kan äta duktigt.

Hörde dessa ord på tv.
Även om man inte kan se luften man andas
så slutar man inte att andas.

Jag lägger till dessa ord
Även om vi inte kan se våra älskade barn
betyder det inte att de inte finns här med oss.
Tro, hopp och kärlek bär oss vidare.
Kram alla

157. Ännu en julafton är över

Så var då julafton över och idag är det till att städa upp efter gårdagen.
Dammsuga och diska klart. Ta reda på och kasta julklappskartonger och papper.
Bara nån minusgrad ute. Blev en mindre eldsvåda, ett värmeljus övertände på nåt konstigt vis på Carolas minnesbord men det var bara i själva lyktan som det brann, vi satt alla där så det upptäcktes genast, mitt barnbarns far täckte över för att kväva elden, det var ingen fara för någon annan eller annat, detta var inte ett av de vanliga typen av värmeljus utan ett speciellt för jul, jag hade 2 till lika men de uppförde sig som vanligt men för säkerhets skull släckte jag dem och kastade dem i soporna.
I övrigt inga missöden allt flöt på och jag hade hungriga gäster som nästan kastade sig över maten. Ja, jag säger då det. Den som var mest ivrig att öppna paket var faktist min dotterdotters far, han hade köpt en dator till sin dotter och var nyfiken på reaktionen och så klart måste den provas här hos mig, han och min dotterdotters kille lånade min datorplats och kollade upp allt, ja se karlar.

Känner saknaden efter Carola så stark och vi pratade om henne en hel del. Av någon anledning kallade jag min dotterdotter för Carola, högt, rakt ut och då kände jag att hon var närvarande och de andra höll med, har aldrig sagt så förr.

Men så ont i fötter och kropp man har efter att hållit igång flera dar och särskilt julafton, då sitter man inte långa stunder.
Men jag är nöjd över att det är över.

156. Jul mat och stök

Hå,hå,ja,ja, pyntat och klart, skinkan färdig, pajen klart mm, nu återstår att hacka till rödbetssalladen då är all mat klar som kan göras dagen före. Behöver bara skala och koka potatis i morgon och så iväg till kyrkogården och tända alla ljusen för min älskade dotter, hämta min mor och så invänta de andra. Att träffa dem är det jag ser fram mot och äta god mat det andra känns tungt, saknaden är enorm.

En fridfull jul alla och en god forstättning.
Birgitta

155. Hur gick det med bilen

Min bil

Sovrumsfönstret inför jul 2008 (ps ser ni snön)

Gick ner till Knubbis=bilens namn eller ibland Bullen, vid 3 tiden tog med väskan utifall att. Kan ni tänka er den startade direkt och jag knäppte händerna och sa tack. Blev så glad, tog en extra lång runda innan för att ladda batteri sedan åkte jag till affärerna och gjorde bort allt som skulle handlas och den startade då också när jag åkte därifrån.
Visst blir man glad när det fixar sig. (Carola hörde min bön.)

Idag har jag dammsugit allt, handlat allt, bakat vetebröd. Nu skall jag ta mig en kaffetår med nybakad bulle. Mums.
Återstår torka golven i morgon och på tisdag kan jag göra klart det som kan förberedas inför julafton. Så det har ju trots allt gått bra inför denna jul också, men jag vet jag brukar vara fruktansvärt trött när julafton är slut.
Det snöar här nu och jag behöver inte ge mig ut.

154. Hjälp av sonen

Jul i mitt rumsfönster 2008

Min son kom och vi fick igång bilen med startkablarna men först tog vi bort lampan till bagageutrymmet som bilfirman rekommenderade. Bara det att lampan inne i bilen och klockan inte heller lyser. Suck. Får åka in efter helgerna till bilfirman och ta dem i hampan.
Så åkte sonen och jag till Biltema i Birsta och jag köpte en bilbatteriladdare de är inte så förfärligt dyra kostade 250 kr men det var ju inte planerat att få extra konstnader så här inför jul.
Bilen behövde gå ett tag och det är omkr.6 km till Birsta köpcentra en väg och nu kunde jag också passa åka till kyrkog och tända ljus för min dotter det ligger 3-4 km en väg från där jag bor, åker dit inför julafton också, tog en extra sväng och köpte mig en hamburgare också vilket inte är så vanligt men det här tog musten av mig för idag.
Hoppas bara nu att bilen startar frivilligt i morgon.
Har nästan allt klart inför julafton, lite bullbak och så torka alla golven inte så farligt men ack så trög jag är.
Mitt lilla barnbarn drygt 10 månader, min sondotter, har fått vattkoppar, fick utslag i går och i dag är hon alldeles prickig sa sonen. Men hon babblar på sitt babyspråk som vanligt, även i telefon. Skall visst vara över till julen men hon är lite besvärad av klåda så föräldrarna får inte så mycket sömn.

153. Besvikelse

Mitt köksfönster julen 2008

Skulle åka handla så jag gick ner till bilen och starta den, men tji fick jag.
Den startade inte, batteri nu igen. Bilen är köpt ny 2006 och varje vinter har det varit nåt, första var det några kablar till batteri som bilfirman bytte, garanti 3 år.
Andra året var det fel på batteri så de bytte batteri,och nu ringde jag bilfirman som sa, troligen något som drar ur, antagligen bagagelampan, verkar vara vanligt, ringde min son och berättade jag blev först arg på bilen och sedan så besviken att jag grät. Minsta motgång och jag gråter.
Sonen skall komma imorgon och hjälpa mig starta med startkablar (har egna)och skruva bort lampan. Sen får jag köra omkring ett tag för att ladda upp.
Jag måste ha bilen för att kunna åka till kyrkogården och tända ljus hos min dotter inför julen och när jag handlar för jag orkar inte bära tunga kassar mina händer klarar inte det.
Som tur är har jag väldigt kort bit till mataffärerna så jag kunde gå och handla lite lättare saker.
I övrigt håller jag på att småpynta lite. Skall baka vetebröd så är allt klart sen med baket. En del kan man ju inte göra för långt i förväg när det gäller maten har ju några dar till på mig. De här är ju ändå trots allt bagateller mot det som hänt min älskade dotter.

152. Förstår inte mig själv

Jag förstår inte, det är den 4:e julen utan min dotter. Fortfarande väntar jag på det där samtalet från dig då du säger: -Hej mamma, vilken tid skall vi komma på julafton? Och då skall jag veta att det här aldrig hänt.
Jag har så svårt komma igång och göra det som måste göras, jag kan inte planera som jag gjorde förr, alla nerver är i dallring.
Borde det inte gå lite bättre nu efter de här åren som gått, men det känns inte så.
Din syster ringer och din bror, men ditt samtal får jag aldrig höra igen. Din dotter kommer hit som förut och jag är glad för henne men sorgsen för hennes förlust också, hon saknar ju jularna med dig och det ni gjorde tillsammans.
Jag kan inte förlika mig med det här.

Om ändå denna jul vore över, jag vet att den kommer och går som alla andra jular men det är inte densamma som förr.
I mitt huvud dyker ständigt upp bilden av dig, de sista timmarna av ditt liv här hos oss och det ögonblick då du lämnade oss, förkrossade och oförstående, för det skulle inte hända nu, du har så mycket kvar här med oss att uppleva. Vi tillsammans alla.
VART tog du vägen?

Oändlig kärlek sänder jag dig genom rymden och sfärer till dig till den plats där du finns nu. I ljuset bland himlens stjärnor.

151.Dags för julkortet

Make a Smilebox slideshow

150. Lucia

Min mor ringde och berättade att nu har hon fått ytterligare ett barnbarnsbarn. Så nu har hon 14 barnbarnsbarn vid 87 års ålder.
Det är min ett år yngre systers yngsta dotter, som nedkom med en liten pojke, ja, han vägde drygt 4 kg. Min syster har 3 barn. Så klart jag gläds för deras skull,min systers familj växer och det är min systers 5 barnbarn, och dessutom bonus barn och barnbarn, själv har jag ju 4 just nu.
Men det kniper i hjärtat också, mina syskon har en hel familj och det är som det skall vara.

Min moster som fyllde 90 år i somras har namnsdag idag, hon heter faktiskt Lucia som andra namn. Tänk så gamla en del kan bli, och jag och ni andra har förlorar vårt barn!???? Varför?
Denna gamla dam, min moster,har en dotter som också är drabbad, hon förlorade en son 23 år, 2001.
Tro för all del inte att jag önskar någon annan detta, trots ålder men nog är det väldigt konstigt livet och så oförutsägbart.

Mest av allt önskar jag mej min dotter tillbaka, önskar att detta aldrig hänt att allt skall vara helt som förr. Det är min önske julklapp och så att det aldrig skall behöva hända någon annan.

149. Stor främmande

Farmor med barnbarn vi hade en liten pratstund för ett tag sedan när jag hälsade på

Leta i mammas väska är spännande och se vad farmor gör, en liten linslus

Just anlänt till farmor och nyvaken, i sin mammas armar

Ute har det snöat hela dagen, liksom igår, tog mig i kragen och åkte till köpcentra igår kväll och handlade allt jag skulle ha till julklappar, köpte till och med ett par jeans åt mig själv.
Jag åkte strax innan 18.och faktiskt var det inte så mycket trafik eller folk på affärerna så det gick smidigt ändå, men fick sopa av snön på bilen vid varje affär.
Så himla skönt att det är gjort.

Idag fick jag storfrämmande i litet format, nämligen min söta lilla Mira mitt barnbarn med vidhängande föräldrar, hmm. Tänk hon är inte blyg och har så lätt att le men se tänderna dem får man inte titta på, nejdå, det går inte för sig, men hon gillar verkligen musik, gungar och vickar på huvudet och kroppen. En riktig babbel tjej är hon säger en massa ord riktigt bra och sen går munnen på i ett sånt som man inte förstår, gullungen, men det går ju att peka.
Så roligt att se så duktig hon är, åh, vad de växer, tänk 10 månader drygt nu.

Lite senare på kvällen ringer mitt äldre barnbarn (20 år)från Trollhättan och vi pratade väldigt länge. Härligt när barnbarnen hälsar på eller ringer.
Känner mig mycket lugnare och lite gladare då. Men så tyst och tomt det blir sedan.

148. Så var det gjort

Jag måste säga att allt går väldigt trögt nu att göra inför julhelgen. Gruvar för allt.
Men nu har jag i alla fall bakat 3 sorts kakor. Phuu. Ute är det kallgrader men vinterlikt med snö.
Nästa steg är att åka iväg till Birsta köpcentrum handla nån julklapp, men så jag gruvar, jag är ledig så jag kan åka mitt på dagen och förhoppningsvis är det inte så mycket folk då.

Visst kan man tycka att det skall gå lite lättare denna min 4:e jul utan min dotter men så är det inte, lika jobbigt är det, om inte mer.
Ja, i vilket fall som helst hur mycket jag än gör eller inte gör kommer julen ändå och den har ju ett slut också denna gång. Men det hemska är att då blir det längre och längre sedan jag träffade min dotter. Drömmer att hon och jag sitter på ett moln och håller om varandra flyger runt och slår kullerbyttor tillsammans, ja fantasin har inga gränser eller så är det galenskapen.
Jag älskar och saknar dig så min Carola.
Hela min familj har jag innerligt kär.

147. Favoritbloggen

http://pyretmira.blogg.se/index.html
Denna blogg handlar om mitt lilla barnbarn som är 10 månader och jag är farmor till.
Hon är det sötaste som finns tycker jag naturligtvis, liksom mina övriga barnbarn.


En julbild för många år sedan, Carola med dotter.

I övrigt gör jag inte mer än det som är ett måste.
Har varit så djupt deppig nu ett tag men lite bättre nu. Sitter och redigerar de videofilmer jag överfört till datorn och DVD skivorna. Hur konstigt det än kan verka så ger det mig en viss tröst att kunna titta på min dotter när allt var bra och höra hennes röst och se henne, jag behöver se henne som frisk för att få de bilderna tillbaka i mitt arma huvud. Inte är det lätt men vad gör man. Måste ju prova vad som känns bäst för mig. Tårar blir det men också leenden.
Så har jag alla hennes kläder som står i källaren som jag skall ta itu med men det är knappt jag vill gå dit och det får vara tills efter julen, blir alldeles för mycket annars.
Jag kan inte hjälpa det men jag hoppas julen går fort över, vill bara sova bort den om det vore möjligt, men jag har klarat 3 så jag lär väl klara denna också.
Kram alla föräldrar som har det svårt.

146. Så trött

En liten hälsning till er alla kämpande föräldrar.
Förstår inte men jag är så ohyggligt trött, all kraft har runnit ut genom hela kroppen, var skall jag hitta den igen, för det måste jag, skall ju ha julen här hos mig i år.
Vill ju bjuda dem lite julglädje även om jag själv inte känner nån nu.