söndag 17 oktober 2010

484. Ljuset för våra förlorade barn

På min balkong har jag en lykta där jag tänder ett ljus varje dag när det börjar mörkna ute. Ett ljus som brinner för alla de barn som vi förlorat till aldrigheten.
Varje kväll tittar jag upp i himlen på min stjärna som lyser så starkt och som jag kan se när det är klart väder givetvis finns där flera stjärnor men denna är den jag tittar på och pratar tyst med till min dotter. Någonstanns finns hon ju men jag vet ju inte var så därför har denna stjärna el planet eller vad det nu är blivit den stjärnan.
På bilden nedan har jag försökt fånga stjärnan men inte riktigt lyckats men en dag kanske. Är ju ett gigantiskt avstånd så.....



483. Så här långt....

eller kort har hissbygget i trappuppgången kommit sedan i augusti.
25 sept
9 okt

15 okt

15 okt

Ja, så ser det ut nu. Klart i december tro?