265. I dag är det 5 år sedan

Idag är det 5 år sedan jag måste följa min dotter till sista vilan en dag man fasar för och inte fattat än idag hur det är möjligt och hur man överhuvudtaget klarade att stå på egna ben, så mycket tårar och ångest och så blockerad från omvärlden som man var.
Det värsta en förälder någonsin kan uppleva. Ingen skall behöva vara med om det.
Det händer allt för ofta men man kan önska att livet vore annorlunda.
En livstidsdom som inte ens den värsta brottsling behöver uppleva, åtminstonde inte i vårt land.

264. Carolas vän, andra delen

Hej
Jag  ska inte vara envis  men jag vet att det var då, kanske hon ringde mig från sjukhuset?? Jag åkte till Dortmund på Europasieger och Carola såg fram emot att höra vad jag sett för hundar där nere. Jag provade oxå att ringa henne dagen jag åkte men då var hon på sjukhus och A svarade. Hon sa att mamma såg fram emot att höra vad jag sett när jag kom hem. När jag kom hem så hade jag fått ett mail om  det tragiska  som hänt. Jag tror Carolas rädsla var att ingen såg Carola, utan bara en sjuk person. Allas fokus låg på hennes kamp emot sjukdomen och hon ville så gärna bara vara den gamla vanliga Carola. Hennes stora oro vilade såklart hos dottern då de var så nära varandra. Jag vet också att hon inte ville belasta dig eller sin pappa med mer oro. Ångest och oro för att inte veta vad som ska hända är något jag är välbekant med. Min dotter är född 1993 och blev sjuk december 2002.Jag ringer  dig imorgon och om du gråter så har jag lärt mig att det är bra att göra det. Jag skulle vara så duktig under min dotters sjukdomstid och grät bara en gång. Men det har kommit efter och jag ångrar idag att jag inte tog emot den hjälp som erbjöds i form av stödsamtal osv.Tack  för de fina bilderna.
Kram/H

Mitt svar:
Åh, kära vän, det är mycket möjligt att du pratade med henne då. Jag kan ju inte vara riktigt säker på nåt.
Du har så rätt när det gäller att hon ville vara den vanliga Carola hon ansträngde sig verkligen fast hon inte alltid orkade. Jag gick ju i ständig ångest, för jag var ju med hela tiden hon var sjuk och man försöker ju vara stark för hennes skull, men som du, man är bara en mamma och jag visste ju hur det skulle gå hörde allt läkaren sa och var med på hennes behandlingar och alla sjukhusbesök, ja du vet nog, hoppet fanns in i det sista att de skulle kunna hålla det tillbaka men att se lidandet hon fick gå igenom det knäcker mig.
 
Du vet ju av egen erfarenhet men tack och lov gick det ju bra för din dotter. Men det är ju inget man glömmer.
Det är ju inte bra att hålla inne alla dessa känslor de kommer förr eller senare. Framför allt behöver man prata med någon som kan lyssna och bäst någon som kan förstå.
A är hennes allt de stod verkligen nära jag kan bara gissa hur hon måste ha våndats över det och hundarna var de som höll henne uppe och kämpade för i det längsta.
Nog är livet grymt. Du skall veta att jag saknar henne så fruktansvärt det finns inte ord att beskriva och att vara så hjälplös för att man inte kan göra något. Men jag är tacksam för att hon ville ha mig med alla gånger vi åkte in på behandlingarna och annat och så många gånger jag bad att få överta hennes sjukdom men inga under skedde. 
En fråga, har du nåt emot att jag publicerar valda delar av det du skriver i min blogg, inga namn eller orter kommer jag att nämna.
Det är ok om du säger nej.
 
Om du vet vem Åsa Bergh är hon som är handikappad och har grozzos hund kallad Nova som assistent hund, så har jag fått lov av henne att kopiera stycken i boken hon skrivit "En rottweilers försvarstal".
 
Ring du när du vill
Kram/B
------------------------------------------------
Hej
Visst gick det rent fysiskt bra för min dotter men tyvärr har hon en del kvar av sin tumör och har fått ganska mkt psykiska problem efter ingreppet. Hon bor idag inte hos mig el sin pappa då hennes problem var av så stor karaktär att vi inte kunde hantera dom.
Visst får du publicera det du vill.
Jag pratar ganska ofta med T & M och vi pratar då och då om Carola, alltid med saknad och värme. Jag tror att jag efter Carolas sjukdom och även min dotters så blev jag trots allt en bättre människa. Jag lärde mig att uppskatta det lilla i livet och att inte ta saker för givet. Vi har båda sett hur fort livet kan ändras från en sekund till en annan. Jag träffade under en period på Folke Bernadotte hemmet en familj som var där med sin 5 åriga son som  gjorde ett starkt intryck på mig. Jag väljer också att tro att ödet styr vad som händer i våra liv och att vi ska ta lärdom på något vis. Jag hade tänkt ringa dig idag men har haft glasmästaren här hela dagen. Men jag ska berätta här om två samtal jag minns väl.

20 december 2002 så åker jag från Hvalls sjukhus på väg till Shamn för att packa för vår första vistelse på Akademiska i Uppsala. Jag har precis fått besked  att något finns i min dotters hjärna som inte ska finnas där. Jag ringer Carola från mobilen och berättar vad som hänt och vi talar länge. Jag ber om ursäkt för jag stör henne med min oro och hon säger att "var inte orolig för det, vi får helt enkelt ta hjälp av varandra nu".
De orden tog vi nog båda fasta på för efter den dagen så ändrade våra samtal  karaktär. De blev djupare och allvarligare men jag tror vi båda kände att vi hittat någon som visste exakt vad och hur den andra kände.

Det är svårt att förklara men omgivningen säger att de förstår och är ledsen, men  ingen som inte upplevt något liknande personligen kan förstå den oro och ångest och  frustration som  finns inombords. Ovissheten som kanske är den värsta känslan.

22 december söndagen så ringer Carola när jag är på väg på sjukhuset. Den dagen  hade vi fått lite mer besked om vad som var i hjärnan. Jag stod länge och pratade med henne och när jag kom in sa min dotter. -Var det Carola? -henne är det synd om pappa, för hon har cancer... Jag minns  att jag var vaken hela natten och tänkte på vad min dotter sa och tänkte men det kanske du har också. Och hur ska jag då kunna förklara det för dig? Dessa två samtal betydde så mycket för mig och jag skulle gärna berätta för dig mer i detalj vad som sades då. Men jag ringer dig en dag till veckan. Ha nu en trevlig helg och hoppas vi får njuta av lite vårväder Kram/H

Mitt svar:
Kära vännen, jag läser ditt mail och din berättelse om din dotter och tårarna rinner i floder, så svårt du haft och har det kan nog ingen, som du säger, än den som själv upplevt det veta. De är så stor ångest, och inte minst sorg för de som drabbat våra döttrar. Tyvärr är det med empati inte så utvecklad hos vissa personer, många tror att det bara är att lämna det bakom sig och gå vidare men så enkelt är det inte varken för dig eller mig eller de som hamnat i dessa situationer.
Ett barn är ett barn oavsett ålder och orsak, banden mellan mor och barn är starka och för evigt.
 
Jag kan bara tänka mig hur du har det men jag kan förstå dina känslor. Man frågar sig varför, och vad har jag gjort för att förtjäna detta och framför allt mitt barns lidande. Som du säger också så är man inte alls samma person som man en gång var, man tar vara på det som är viktigt och sållar bort det som tar energi utan att ge något. 
Du kan ringa när du orkar och känner att du vill. Jag tänker på dig skall du veta. Och mången tack för att du delar med dig.
 
En stor ombryende kram/B

 

264. Carolas vän

Som jag skrev i stycke 256 fick jag ett mail av en vän till min dotter och jag har fått tillåtelse att publicera delar av de mail vi skrivit till varandra.

Så här lyder det första.

Hej B
Jag ville berätta för dig att jag de senaste veckorna tänkt extra mycket på Carola & hennes familj. Jag var i Svall i månadsskiftet januari februari och besökte då graven. Jag har bara vart där en gång tidigare men hittade direkt och stod där ganska länge. Jag såg den fina bilden där och tänkte att det kanske kommer någon mer om jag dröjer kvar ett tag. Varje gång jag åker förbi där oftast i samband med någon hundutställning så kikar man per automatik på Huset.
Jag har så många fina minnen av Carola som hon gärna pratade med mig om de sista gångerna vi talades vid och sågs. Vi hade ju inte känt varandra så länge men kom varandra så nära pga av hennes sjukdom och min dotters sjukdom. Jag kände att jag ville skriva till dig då jag läser i din blogg då och då. Kanske bara för att tala om att jag tänker på er. /H

Mitt svar:
Hej!
Så väldigt glad jag blev för ditt mail. Är så skönt veta att Carola finns kvar i tankarna hos hennes vänner.
Tack för att du besökt hennes plats. Själv går jag dit 1 ggn i veckan på vintern mest helgen och tänder ljus, på sommaren blir det oftare.
A går i sin mors fotspår när det gäller hundar hon har idag en "Rottis", en Jack Russel och 2 katter.
Jag skulle vara så tacksam om du skrev om hur Carola pratade om sin sjukdom och annat förståss,hon sa aldrig så mycket till mig ville bara planera framåt. Jag kan inte glömma hennes lidande och det gör ont att minnas de hon fick gå igenom.

Hur mår din dotter idag och vad hände henne. Jag hoppas att allt är bra.
Jag skriver om mina tankar och annat i min blogg och får respons också från andra som mist sina barn och kanske andra kan få en inblick i hur det känns att förlora en dotter eller son.
Det är förödande och svårt föreställa sig.

Snälla, om du vill skriva och berätta är jag så tacksam, jag vägrar att sluta prata om henne, hon skall finnas med oss i våra minnen, hon är ju mitt barn och alltid bunden till mig oavsett var hon är, därför är jag så tacksam att få höra från hennes vänner. Har du kort så får du gärna skicka en kopia. Tack igen för ditt mail och att du tänker på oss.
Ta hand om dig och din familj och ha det bra.
Kram/B
--------------------------------------------------------------
Hej
Vad  roligt att  läsa att ett litet mail kan göra någon så glad. Och fantastiskt kul att höra om A och att hennes liv ser så bra ut. Jag ska gärna skriva och berätta om hur våra samtal gick eller om du vill så kan vi pratas vid. Min dotter fick ju en hjärntumör 2002, är idag fysiskt OK men psykiskt är det sådär. Jag hade även ett kusin barn som gick bort jan 2003, 2,5 år gammal av just en hjärntumör. Carola pratade alltid på ett realisitiskt sätt om sin sjukdom med mig och pratade mycket om er alla. Jag tyckte också att hon såg framåt och vet nog exakt när den inställningen ändrades. Jag har inga bilder då Carola inte ville vara med på dom "som jag ser ut" sa hon till mig "du får vänta" brukade hon säga och skratta. Hon pratade mycket om en spontan fråga som jag kastade ur mig en morgon hemma i Shamn åt henne. Vi skulle iväg till Stockholm i mars 2003 på hundutställning och hade lite bråttom. Jag ropar åt henne "har du hårspray med dig du, för mitt är slut". Hon skrattade och pratade ofta om det och sa hon blev så glad över den frågan. Då det för henne betydde att jag såg henne och inte någon som var sjuk. Hon pratade faktiskt om det sista gången vi talades vid på tel och det var i början av maj 2004. Du  får gärna höra av dig jag är hemma på dagarna. Varma hälsningar/H
(Ps. Carola hade ju tappat sitt hår)

Mitt svar
Hej
Så trevligt att du skriver. Det är förfärligt med alla dessa unga med cancer och tumörer mm.
Jag kan tänka mig att du vet vad oro och ångest är genom din dotters sjukdom.
 
Det kan inte varit början av maj 2004 du pratade med Carola för då lång hon inne på sjukhuset sista ggn. Hon gick ju bort den 6 maj 2004 och jag var där hela tiden med henne från den dag hon åkte in och det var 1 maj och hon var väldigt dålig då och knappt kontaktbar från 4 maj.
Det var förfärligt att se. Men hon kämpade emot hela tiden. Vilken styrka hon hade.
 
Du får gärna via mail till att börja med berätta vad hon sa om sin situation, det kan hjälpa mig att förstå hur hon kände och tänkte för jag vet hon försökte skona mig och sig själv kanske. Vi står allt för nära varandra.
Jag är rädd för att jag skulle brista ut i gråt om jag pratar via telefon om jag själv ringer.
Du får gärna prata om din egen situation med dottern för jag förstår så väl att det var jobbigt och kanske fortfarande är. Hur gammal var hon när hon blev sjuk?
Du kanske tycker jag låter nyfiken men jag känner faktiskt väldigt stark för alla som gått och går igenom så jobbiga trauman.
Har en del kontakter som även de förlorat både stora och små barn.
Ta hand om dig
 
Mitt telefonnrxxx om du vill. Är också hemma hela dagarna.
Kram/B
-----------------------------------------------------