söndag 11 april 2010

431. Beliver

Tron på ett andligt liv efter detta har jag, har ni. Tror ni på medier eller rättare sagt vad mediet förmedlar till er personligen eller genom en annan person. Jag gör det men jag har inte varit till ett medie personligen men har ändå fått ett budskap mycket i det är ganska typiskt för Carola.
Jag tänker som så att det måste ju vara lika svårt för dem att visa och förmedla till oss så vi förstår som det är för oss själva att förmedla till dem eller hur. Men visst finns dom kvar någonstans och ser våra tårar och vånda. De vill att vi skall må bättre men det kan ta tid beroende på vem jag, du är. Våra barn bor i oss med oss alltid.
Den här dikten skrev jag idag när tankarna började snurra igen det är en kärleksförklaring och om saknad.

Den morgonen då du försvann  Dikt 11 april 2010

Den morgonen då du försvann
för att aldrig vända åter
Den morgonen var vårens första dag
solen sken och fåglar sjöng, jag viskade
tyst i ditt öra och hoppades att du skulle höra
I den tidiga morgonen steg solen upp
stor och röd och grann och det blev
en vacker solig morgon, livet började där utanför
brusande trafik och ljudet av dem som
började sin dag hördes genom det öppna fönstret

Det var då änglar kom och tog dig i sin famn
de lyfte dig upp, mot himlen du flög
men från oss du försvann, du lämnade livet här

Ett andetag och du var borta
hur är det möjligt att du inte fanns kvar här
Inga böner hjälpte, ingenting gick rätt
ditt sista andetag och din livsslåga släcktes

Från den stunden och dagen kom mitt mörker
en dörr var stängd, det blev så tyst, du var ju här
alldeles nyss

Jag skulle aldrig få återse dig mer på denna jord
jag blev så lessen så till intet gjord
Du mitt älsade barn lämnade oss
för att du måste, du hade inget val
det var inte ditt vilja och inte heller vår
men det gavs inget hopp, du gick in i din evighet
vi måste stanna kvar, du gick ditt ingen vet.

Jag önskar nu att du ingen smärta har
att ditt paradis är där du är, utan allt det svåra
du fick lida. Jag älskar dig nu och alla mina dar
så gör även de närmaste som finns här kvar.

Jag har en saknad som är så stark
jag söker dig i allt.

Men en dag min kära dotter
skall vi mötas igen vi skall åter ses
Livet blev inte som vi tänkt
ingen nåd blev dig eller oss skänkt
inget under skedde, jag älskar och saknar dig.

Alltid Din egen mamma
Birgitta