669. Hösten är här och vintern nalkas

Så har det gått några månader igen. Mitten av Augusti, fyllde min mor 95 år. Alla vi 4 barn var där och firade henne. Hon fick blommor från kyrkan och andra släktingar.
Barnbarnen växer, skolan har börjat och i övrigt är det lugnt. Sonen har varit till Brasilien genom sitt jobb i 2 veckor, men är tillbaka hemma nu.
En lång sommar med lite regn, bra väder och först nu i oktober, för några dagar sedan kom frosten.
Alla träd har inte skiftat färg ännu och ingen har fällt bladen helt.
Undrar hur vintern blir.
Själv har jag drabbats av rygg problem. Atros. Går hos fysioterapeut varje vecka för massage. Det lindrar lite. Tråkigt när det blir så, blir allt svårare att göra något men jag kan i alla fall små pyssla hemma och stickat har jag gjort också. Väldigt många år sedan jag stickade, är inte riktigt min grej.

Jag har fått hem en rollator, så jag kan gå ute, om det skulle behövas.
Var till optikern för att kontrollera synen i augusti och byta glasögon. Men blev inga nya glasögon, eftersom optikern såg, att min lins på höger öga var grumlig, grå starr, trodde hon. Så hon skulle skicka en remiss till Ögoncentralen för vidare utredning.
Jag fick ett brev därifrån några veckor senare, att de mottagit remissen och att jag skulle få en kallelse längre fram.
Jag ringde in till Ögoncentralen och frågade om väntetid och talade om , att det var omöjligt för mig att ta mig dit per buss, på grund av min KOL och bara med bil, om jag hade någon som kunde skjutsa mig. Vilket min son kan men bara om han inte är utomlands i jobbet.
Nåväl, jag kan få sjukresa, genom sjukhuset, väntetiden är omkr. 3-4 månader för undersökningen av mina ögon. Det är bara att vänta och sedan få veta om det eventuellt blir operation.

Nu i helgen skall mitt näst yngsta barnbarn (8 år) övernatt hos mej, från fredag efterm. till lördag förm. Hon har ringt flera gånger och vill komma och sova över hos sin farmor, det är jag det. Så klart vill jag det också.

 Jag, min mor och på fotot min mor håller i är, min dotter, hennes son och barnbarn. 5 levande generationer. Tyvärr miste jag min yngre dotter, för mer än 12 år sedan nu, men om hon fått leva, så hade vi varit 5 generationer där också. Nu blev det ett tomrum mellan mig och mitt barnbarn och hennes barn, mitt barnbarnsbarn. Lite förvirrande det här.

En dag i sänder är mitt nya motto.