269. 29 maj 2009

Idag min älskling föddes du klockan 20.30, en liten tös på 2800 gr. Bara 2 timmar tog allt, du hade bråttom till världen men din tid var utmätt men ingen visste det då.

Jag började dagen med att åka och besiktiga bilen och eftersom det är första ggn och den bara är 3 år och bara har gått 612 mil så fanns inga problem ett helt blankt papper fick jag. Nu tar det 2 år tills nästa kallelse.

Efter det åkte jag till blomsterhandeln och köpte blommor hade egen vas så de satte till och med blommorna i den och skickade med en flaska varmt vatten för det hade jag inte med. Sedan åkte jag direkt till kyrkogården hällde i det varma vattnet. Vita liljor röda rosor och några småvita blommor blev en vacker bukett. Den jag satte den 6 maj behövdes bara rensas upp för många av blommorna var fortfarande fina i den vasen.
Påskliljorna som vissnat i krukan tog jag bort och lökarna gräver jag ned i jorden några runt stenen och några i planteringen som står alldeles nära.De jag grävde ned i fjol har kommit upp och blommat ut såg jag.

Medan jag står där så kommer en kvinna gående mot mig och undrar om hon stör säger jag känner Carola, vi jobbade ilag. Jag har inget emot att de kommer. Hon berättar också att hon fyller år samma dag så de brukade grattas på jobbet samtidigt och nu varje födelsedag säger de grattis till Carola också så hon är alltid med dem den här dagen. Så väldigt glad jag blir och så klart får jag tårar i ögonen och har svårt hålla tillbaka. Tackar för att de tänker på henne och skickar hälsning till övriga på jobbet.
Så enormt skönt att höra att de fortfarande pratar om henne. Hon sa hon var alltid så glad och så positiv.
Så sätter jag mig i bilen och skall åka hem men innan jag startar så brister allt för mig gråten kommer och smärtan är enorm. Sitter kvar tills jag kan torka tårarna och köra hem.
Det är en varm och solig dag med bara lite vind. Som den dag hon föddes det var också en solig dag. Att all denna sol skulle bli så svarta svåra dagar för mig vem hade kunnat ana det, inte alls rättvist. Bara grymt.

Jag undrar om inte det är Carola som sänt alla dessa okända för mig men kända för henne till mig för att visa att hon finns med sin mamma nu också. Dessa människor är hennes sändebud.
Tack min dotter, alltid älskad, aldrig glömd.