338. Igen och igen

Jag har svårt att hantera olika händelser i mitt liv. De poppar upp då och då.
Förlusten av min dotter och den tiden hon var sjuk och nu efter, är det värsta av allt. Ständigt kommer det nya minnesbilder från den tiden hon var sjuk, något jag trott jag glömt kommer plötsligt , glasklart och jag kan se dem och uppleva dem på nytt som om det händer nu.Det har under de här åren efter blivit en ständigt pågående process som jag tydligen inte kan komma undan eller kontrollera fast jag försöker att tränga undan för det gör så hemskt ont och då faller jag djupt.
Men jag har slutat prata om det för andra som aldrig kan förstå för de vet inte hur det är. Man måste uppleva det själv för att förstå. Men jag har också lärt mig att det finns många som känner som jag och andra som kan handskas bättre med sitt än jag kan. Det är helt ok, så skall det ju vara också, men man får akta sig för att bli bitter och aggresiv som många blev förr därför att de aldrig fick prata för det fanns nog väldigt många som skulle ha behövt det. Idag kan vi ju genom dessa bloggar få skriva av oss våra tankar och smärta och träffa andra i samma situation.