312. Lite surr

Ibland vill andra bloggare absolut inte att de som kommenterar skall ange sin egen bloggadress där. Det är ju upp till var och en vilka regler man vill ha, för de äger ju sin egen blogg. Man måste respektera andra om man själv vill ha respekt i svåra livsöden.
För mig personligen gör det inte något, för på så sätt kan jag kanske få kontakt eller hitta andra som upplevt eller upplever det jag gjort och gör.
Däremot vill jag inte ha adresser till snusksidor och annat liknande som inte hör hemma i bloggar som min.

Själv skriver jag mest om min vardag och vad som händer runt mig och i övriga världen som jag reagerar på. Jag undviker att nämna namn förutom mitt eget och min dotters men i övrigt vill jag ha verderbörandes tillåtelse även när det gäller bilder.
Jag kan skriva om den chock man får över den värld som blivit. Jag känner intensivt för de föräldrar som förlorat ett barn för jag vet vad det innebär men jag vet också att jag inte kan veta hur just de känner. Min egen sorg och smärta när jag förlorade min dotter ger mig förståelse för hur andra mår. Min egen upplevelse återupprepas då också.

Jag är inte ute på arbetsmarknaden längre, men jag arbeter hela tiden med att lära mig leva utan min dotter, jag försöker varje dag att lära mig handskas med alla dessa känslor som kommer regelbundet och som jag inte kan styra.
Min mening med mitt liv är de barn och barnbarn jag har kvar här. De kommer först och betyder allt. Jag har dessutom flera mycket goa vänner.
Saknade som gör så ont den är evig den går aldrig bort. Det är en kärlek där banden aldrig kan slitas av.

311. Tandläkarbesök

Så har jag då varit till tandläkaren för att fixa den tand som gick av. Det blev ingen stift tand för roten är så liten, så den drogs ut. Istället skall de så att säga hänga en tand, förbinda den med en tand bredvid, fråga inte hur de gör för det verkar knepigt, nu denna gång fick jag en plasttand som de limmar fast i de andra tänderna håller väl inte för någon påfrestning men ser ju betydligt bättre ut. Men kostnaden blir inte lägre än för en stift tand. Blir en hel del flera besök där innan allt är klart.
Många har ju tandläkar skräck men det har inte jag, har rätt hög smärtgräns på gott och ont kanske. Men är istället en känslig person psykiskt.
Nu skall jag vänta på att bedövningen släpper innan jag ger mig ut och handlar.

Träffade också en av mina sorgesystrar som arbetar på tandvården och är tandsköterska.
Soligt ute men inte mer än kring +18. I morgon blir det uppvaktning av min mamma på 88 års dagen.