måndag 10 augusti 2009

306. Vart är vi på väg

Läser i tidningen hör på nyheterna, åter igen har det hänt någon dödar en ung flicka, vart är vi på väg, alla dessa unga som blir dödade av andra unga, för vad. Var finns spärren.
Det knyter sig i magen och oron för de man har blir värre, vilken framtid går vi mot.
Vi bär ju redan oron för de våra efter det som hänt oss som mist barn.
Kan snart inte öppna en tidning eller se nyheter det är bara förfärligheter hela tiden.
Förstår inte varför det är så här. Alla dessa stackars föräldrar och anhöriga som blir så hårt drabbade.
Jag mår psykiskt illa av all denna våld. Något står inte rätt till. All respekt för andras liv och lidande är borta, varför.

2 kommentarer:

Suss sa...

Ja man blir faktiskt rädd av allt som händer.
Ska man behöva låsa in sina barn?
Barn som dödar barn!
Men det står väl nånstans i Boken att vi ska förgöra oss själva och det verkar vara precis det vi gör.
Tur man inte behöver uppleva krig på nära håll iallafall.
Livet är tufft och världen är grym.

Kramar om dig!

Birgitta sa...

Ja Suss, man blir rädd. Verkar som om vi håller på att förgöra allt och det är tragiskt.
Tack och lov har vi inget krig här och vi hoppas vi skall slippa det även i framtiden, den framtid våra barn och barnbarn skall leva i.
Livet är svårt.
Kramar om dig också.