Sagt och gjort. Tog en biltur till Birsta och köpte ytterligare 4 plastlister att gömma kablar i. Lite långa att hantera men lätta bära man får passa sig så man inte viftar för mycket med dem så man skadar nån. Men det gick bra. Jag har en liten bil men de är böjbara så de är inga problem. Passade på att handla mat på samma gång. Där träffade jag en Febe mamma som också förlorat barn så vi stod och pratade ett tag, lätt prata med dem som förstår och vet vad det handlar om när det gäller förlust av ett barn. Finns mycket inneboende sorg och tankar att hantera. Och så till råga på allt får en del frågor som "är du klar med sorgen nu", herre je, hur tror nån man kan bli klar med en sån förlust. Jag har aldrig själv fått den frågan men däremot var det någon som sa, nu måste du lägga det bakom dig. Hur i hela friden tror de att man någonsin kan lägga det bakom sig. Det är fullkomligt omöjligt det är ju som att förneka att det barnet någonsin existerat. Nej, min dotter finns alltid med mig var jag än är och jag skall alltid prata om henne. Det går inte sudda bort en älskad person och skall inte heller göras. Då vore jag inte en riktig mamma med kärlek till mina barn. Kärleken och känslorna för mina barn finns till slutet, närvarande eller inte. De är för alltid en bit av mig.
Jag var helt slut när jag kom hem, blir så trött av allt numera. Somnade ett tag kände att jag behövde det.
Men nu är det bara fortsätta fixa kabelhärvorna.
Vädret är fint solen skiner men inte så varmt +10-15 gr bara. Får hoppas det blir lite varmare för dem som semestrar här i vårt avlånga land.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
