Carolas villa finns fortfarande kvar, där bor min dottersdotters pappa. Det känns faktiskt väldigt bra att det huset finns kvar, på nåt vis kan jag då låssas att hon bor där också, när allt är som svårast annars skulle det kännas som att utplåna alla spår och de drömmar hon hade, även om de aldrig blir någon fortsättning där för hennes del. Carolas energi finns i det huset. Jag kan känna den och nästan ta på den. Det ger mig en viss trygghet det kan låta konstigt men så är det.
Jag bakar tårtan som jag gjort åren efter hennes mors bortgång, samma som hennes mamma alltid gjort. Jag glömmer aldrig den dagen Carola skulle få sin dotter, sitt först och enda barn. Först kom de hem till mig och min man och lämnade hunden innan de åkte in till förlossningen. Jag hann få telefon att det blev en dotter innan jag skulle åka till arbetet. Det tog bara 3 timmar för henne så där är hon likadan som jag. Mitt första barn tog 9 timmar,när jag fick Carola tog det bara 2 timmar och så mitt yngsta barn 1 timma. Tur det varit nära till förlossningen.
Fastän jag mått rätt bra senaste tiden så känns det verkligen vid alla dessa tillfällen då det är någons födelsedag och andra helger, när det är något som påminner och det finns ju många sådana tillfällen, då blir det extra jobbigt.
Jo då, jag har mina gråt attacker som kommer nästan varje dag, pang på, så dyker det upp ett minne och saknaden blir så stark men de är kortare gråt stunder nu på nåt vis har det låst sig kan inte riktigt stormgråta som jag skulle behöva men tankarna finns alltid med henne hela tiden varje dag. Tankarna finns ju givetvis hos mina övriga barn och barnbarn också.
Det här är min dotter Carola och mitt barnbarn vid unjefär samma ålder, kring 14-15 års ålder. Nog kan man se de är mor och dotter.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
