563. Juldagarna över och ett nytt år startar

Så är då juldagarna över. Blev att vi firade julafton i Matfors i år. Som vanligt har jag överlevt denna jul också och det tillsammans med en massa kända och okända men alla släkt med varandra genom barn och barnbarn. 11 vuxna och 4 småbarn under 4 år, det blev mormor/farmor och farfar/morfar kors och tvärs beroende på att vi hade både son och dotter, lite knepigt att säga rätt till rätt barn, god julmat traditionell och tometen kom så klart (Santa Claus) och så alla julklapparna, det blir ju en stor hög med så många personer. Klockan 22.30 på kvällen var jag hemma igen, duktigt trött. Men glad ändå att få vara med och speciellt med de små. Men som alltid de senaste åren är det stora förändringar och saknaden, den enorma saknade sköljer över mig när jag kommer hem, tänk om jag ändå kunnat ändra tiden och jag fått behålla min dotter så annorlunda de hade varit även om tiderna ändras skulle familjen varit annorlunda, fulltalig. Det är en svår tid men man är tvungen att finna sig i förändringarna som blev och är. Dåtid. Nutid. Hur klarar man det? Det finns inga svar, och inga andra val.

Nu startar ett nytt år igen, tiden går så fort, så fort och avståndet till min saknade dotter blir större i år räknat men närmare också för jag blir ju äldre och kommer närmare den dag då mitt liv på jorden är avslutat.

Jag får ju ändå vara tacksam för den rikedom jag har
jag har fått 3 barn, 2 barn är kvar här i livet och 1 finns i himlen en
lysande stjärna som jag vet är med oss på ett nytt sätt
jag har en rikedom i mina 5 barnbarn.
De ger mig livskraft, mitt i all smärta,de ger mig
energi, att få se dem utvecklas och de små växa
upp, åtminstonde några år till av mitt liv.
Det tar inte bort smärtan av förlusten av ett av mina
barn men de ger mig glädje och tacksamhet att jag
har dem. Alla är de oändligt kära för mig.
Livet är så skört.

Så nu vill jag önska alla kraft att börja det nya året, kraft att klara alla djupa fall när sorgen, saknade får oss som förlorat en eller flera barn att falla ner i det mörka hålet, för faller gör man och gråter det är så många tårar och minnen som kommer upp till ytan.

Till slut önskar jag er alla

Ett GOTT NYTT ÅR  2012  och en ny start med kraft att orka alla svåra dagar och också mycket glädje för de behöver vi alla. Var snälla mot varandra, lev ditt liv som är bäst för dig, inte hur andra tycker du skall leva för de vet inget om dina känslor och de lever inte ditt liv, det liv vi fick när vi förlorad vårt barn
den förlusten kan bara den som själv förlorat ett barn förstå. Vi behöver förstående vänner inga pekpinnar.

562. Nu är det gjort julstök och övrigt

Idag var jag till mor först med julklapp. Sedan åkte jag till kyrkogården och tände mina 5 dyngsljus i de 2 lyktorna där sopade lite snö satte kransen jag köpt. Det var mörkt ute och jag tar en ficklampa med för
att se. Hjärtat drar ihop sig av ångest, gråt och vemod. Varför finns du inte bland oss älskade dotter.
Saknaden är så svårt och nu i juletid ännu värre. Vill ha dig här nu men kan inget göra. God Jul älskade Carola du finns med oss alltid.

En Fridfull Jul alla och lugn, önskar fred i världen och stopp på all våld, tänk på barnen, livet är så skört och de vi mist får vi aldrig tillbaka.

561. Det tog stopp

Blev inget mer bak men däremot en del annat, för mor 90 år fick ett äldreboende, en service lägenhet precis just nu före jul och har flyttat in idag. Med 7 personer som hjälper till, vi barn som är 4 och så respektive så gick det ändå fort och smidigt och vi hann göra allt i ordning på nya stället så det blev riktigt mysigt för henne där. Nu kan vi börja andas ut och känna oss lugnare när det gäller mor för hon har full service med sitt boende.
I morgon skall min bror och jag visa 2 personer lägenheten som skall säljas, vi får se hur det går. Julen närmar sig med stormsteg och alla har sitt att ordna inför julhelgen. Känner mig duktigt trött psykiskt måste åtminstonde försöka baka lite vetebröd, mat och sånt går att köpa som tur är. Julklapparna är köpta behöver bara slås in, etiketterna har jag tillverkat själv. Skall fira julafton med son, svärdotter deras 2 små barn, mina barnbarn alltså och en del andra.
Idag har det snöat lite men en blöt och tung snö, får se om den ligger kvar.
Ha det bra och jäkta inte för mycket, julen kommer ändå, ingen ser det som inte hanns med. Personligen önskar jag den vore över för saknaden är oändlig, mycket jobbigare när det är jul för det saknas en bland oss alltid, så många minnen dyker upp och det går inte undvika och många tårar blir det också.
Mitt barnbarn, Carolas dotter har det väldigt tufft, för henne är det en tung, tung tid och så klart alla andra dagar. Stackars tös, så tomt det måste kännas för henne all denna saknad och sorg över en så älskad mor som hon förlorat.

Får ändå önska er alla en Fridfull och lugn jul och en massa julekramar.
Ingen glömd.

560. Bakat

Känner mig faktiskt duktig, har bakat havrekex och filmjölks limpor. Mums. Nu är det BARA lite vetebröd och kakor kvar. Suck. Men å andra sidan bakar jag bara till jul och en och annan tårta till födelsedagar så man borde inte klaga.
Ute är det regn och rusk den lilla snön vi fick häromdagen är snart borta men är slaskiga vägar och förhoppningsvis får vi hoppas det inte blir ishalka på vägarna.
Julen känns lika svårt i år med för allt förändras från år till år men det roliga är att få tillbringa den med de små barnbarnen. Helst skulle jag ju vilja samla alla barn och barnbarn tillsammans här hos mig men det går ju inte av flera orsaker.

559. Julen kommer med stormsteg

Nog har det varit en märklig höst och nu vinter ingen snö bara lite puder på backen som inte täcker nåt. Varmgrader har det varit och ibland några grader kallt mot natten.
Förra veckan var jag barnvakt en stund till lille sonsonen som snart blir 6 månader, lilla Mira går på dagis 3 halvdagar i veckan.
Och så förra torsdagen åkte jag på årets förkylning med jobbig hosta, snuva och lite feber som tur är blev det inte så långvarigt fast hostan finns kvar. Blev inget gjort de dagarna som jag planerat.
Idag vaknade jag tidigt och åkte iväg klockan 11vilket är ovanligt, åkte till Birsta som jag gått och dragit på nu ett tag. Det var inte så mycket trafik eller folk. Första besöket blev IKEA och sedan blev det Birsta City stötte faktiskt på en fd arbetskamrat där. Trevligt. Sedan besökte jag BarnensHus för att köpa julklappar till dom små barnbarnen, de äldre barnbarnen får pengar som vanligt. Sedan besökte jag Rusta och handlade lite små saker där med. Klockan var 15 innan jag var hemma igen.
Hungrig och trött men lättad över att jag gjort bort att handla.
Har städat det mesta förut och bytt gardiner överallt nu gäller det bara att få energi för att baka.
Jag tycker bättre om att städa än att baka men till jul skall det ju vara lite hembakt bröd både till julbordet och till kaffet.
Som alltid blir det nog jul i år också och både bak och städningen blir klar.
Önskar julen vore över men det roliga numera är att se de 2 yngsta barnbarnen på julafton.

Det har blivit så annorlunda nu sedan vi miste Carola, inget är sig likt, saknar henne så hemskt och jul är en familjetid. 7 år och 7 månader har gått sedan vi förlorade henne och lika många jular där hon saknas. De små barnbarnen har aldrig fått träffa sin faster och inte hon dem. Jag hoppas och tror att hon kan se sin brors barn från sin himmel.

 

558. Änglar finns

557. Höst mörkt och ingen snö än...

Hösten har av någon anledning blivit en väldigt jobbig tid de senaste åren. Man tycker ju att man skulle känna sig bättre till mod men icke. Jag blir tungsint och deppig och drar mig undan. Så klart träffar jag min familj som finns här och hjälper de som vill ha min hjälp. Kanske beror det på att juletid närmar sig och inget är som förut, förr firade vi alltid julen tillsammans hos mig men så är det ju inte numera. Jul har blivit både en stor smärta och tomhet efter min dotter och ändå en glädje för att jag fått 2 nya barnbarn de senaste dryga 3 åren. Allt blir så balandat. Dom små ger mycket energi då jag träffar dem men känner ändå en tomhet när jag är själv för Carola har ju inte fått dela alla händelser med oss de senaste 7 åren.
Det är svårt att förstå att det gått dryga 7 år sedan hon lämnade oss. Så här skulle det ju inte bli, så här borde det inte vara.

Vädret har nu varit grått och dimmigt en mycket lång tid och det påverkar min astma en hel del några frostnätter har vi haft men ingen snö än. Men vad är det mot att sakna den man aldrig får tillbaka.
Börjar bli dags att tänka på julhandel och julklapparna. Måste erkänna att det känns motigt att åka iväg men vet att bara jag bestämmer mig att åka och när jag kommer utanför dörren så går det ju trots allt bra. Det jobbiga är ju också allt folk överallt på alla affärer den här tiden på året.
Det har gått att genomföra de år som gått så det går säkert i år också.

Bara några veckor kvar så är det dags att ta fram adventstakarna och sätta i fönstren, veckorna går alldeles för fort och ändå känns det som nyss. 

556. Saknad

Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag saknar min dotter som jag och min familj förlorat till evigheten, jag kan inte heller beskriva i ord hur mycket jag tänker på hennes dotter och hur hemskt det varit och är för henne att ha förlorat en mamma som älskade henne mest av allt. För det vet jag att man som mor gör.En ung dotter som så väl behöver sin mor för att kunna anförtro sig till och som kan ge råd och tröst som ingen annan kan. Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag älskar mina barn som finns kvar här på jorden och alla 5 barnbarnen, de är alla mig kära oavsett vad som händer och sägs och trors. De är mitt liv.
Kärleken till dem är en förlåtande kärlek. Jag kan inte heller beskriva deras sorg och saknad efter sin syster, så mycket som alla bär inom sig och som de inte kan uttrycka. Livet är en hårthänt skola för dem som förlorat en så nära och älskad person. Att veta att man aldrig kan få dem åter. Men fortfarande har jag tron att de ser och hör oss, att vi alla ses igen en dag.

555. Dopdagen för min sonson

Åkte iväg till Alnö stora kyrka strax efter 12 var bland dom första där. Klockan 13 skulle dopet vara. Tur med vädret hade vi var soligt och fint. Det blev mycket folk, släkt och vänner från bådas sidor och många barn. Det skulle bli dubbeldop, för vänner till min son och hans sambo har också fått en son några månader innan min sonson föddes och de beslutade slå ihop dopen.
En fantastisk kvinnlig präst, hon är även prost, som använde sig av de 2 småflickorna vid dopet de fick torka av sin egen lillebror efter dopet. En av den andra mammans systerdöttrar sjöng solo så vackert. Min sondotter dryga 3 år 8 mån stod och vaggade i takt till musiken så gulligt. Båda små killarna var tysta och snälla fick känna på vattnet först innan prästen blötte deras huvuden och döpte dem och små flickorna
fick torka sin lillebror.
Prästen tog varje nydöpt barn och visade upp och gick sedan nedför kyrkogången och visade alla den nydöpte, var hel otroligt fint. Jag har aldrig sett någon präst gjort så förut vid ett dop.
Småflickorna skötte sig alldeles utmärkt och de små babypojkarna var alldeles tysta de med. Till och med de andra småbarnen som satt i bänkarna med sina föräldrar och var från 1 månads ålder och uppåt.
4 st småpojkar har fötts i vänkretsen kring min son och hans sambo, en i januari, en i april, en i juni och
en i september alla samma år. 3 av dem har en flicka förut på 3-4 år gammal. En var första barnet.

Sedan bad prästen varje mormor och farmor från de små nydöpta barnens sida att resa sig upp och prästen sa att endera fick vi sjunga eller ta emot dopbeviset och rama in och den andra betala ramen parvis för varje familj. Någon sång blev det nu inte.
En mycket fin dopdag och verkligen trevlig, avslappnad och ljus och glad dopdag.

Därefter åkte vi alla till ett värdshus STORNÄSET där det bjöds på tårta och kaffe och så gåvo paketen öppnades och visades upp, även småflickorna fick nåt. Flickorna var exakt lika klädda och hade samma håruppsättning. Otroligt söta var de och väldigt ovanligt dop som jag aldrig upplevt.

Jag både fotade och filmade.

Min son och hans kompis har spelade hockey i samma lag ett antal år och umgås fortfarande.

Min lille sonson

 Min sons kompis lille son

554. Rosa bandet 2011

Nu börjar Rosa bandet kampanjen, jag har köpt och satt på min jacka, tänk om alla kunde köpa ett rosa band för endast 25 kr, finns på ICA och andra affärer det skulle trots denna ringa penning göra så mycket för insamlingen. Jag köper band varje år och bär dem året om + att jag betalar in en summa till cancerfonden.
Jag och mina barn och barnbarn har förlorat en anhörig i denna hemska sjukdom.
Jag en dotter, min dotterdotter sin mor och 2 ett syskon, 2 barnbarn en moster och 2 barnbarn en faster år 2004 som de aldrig fick träffa, allt för tidigt måste hon lämna oss och allt för plågsamt. Tänk på de barn som mister en mor i unga år som min dotterdotter fått genomlida, det sätter djupa spår och det kan hända vem som helst, en dotter, en mor, en syster, en maka osv.
Snälla köp ett Rosa Band 25 kronor får man inget för idag men det kan vara skillnaden mellan liv o död för någon.

http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/olika-satt-att-stodja/Sprid-budskapet/Sprid-vara-bilder/

553. Höst o mörker

Det har varit många fina soliga dagar och kring +20 gr varmt veckan som gått. Löven på träden har gulnat och fått andra färger, höstens färger. Luften är annorlunda. Det blir mörkt tidigare och tidigare. Hösten är här och vi är inne i oktober, förhoppningsvis dröjer det länge innan första snön och en inte så snörik vinter.
För egen del har min höst deppretion kommit. Det är många tankar och många tårar och många minnen som kommer och alltid de så svåra tankarna från min dotters sjukdomstid. Saknad och smärta är mycket svår att hantera sitter ofta på min balkong och tittar upp mot himlen och den stjärna som lyser starkast. Till den stjärnan riktar jag mina tankar, mina frågor och jag tystpratar med min förlorade dotter. Ber om hjälp i det svåra, ber henne se till sin egen dotter och oss andra. Det är tyst jag får inga svar, inte nu i alla fall.

De små barnbarnen växer och jag blir glad att se de smås leenden, småbarnen, barnbarnen ger mig energi att fortsätta när det är tunga dagar där tankar jag ny energi.
Jag intalar mig själv att vara stark att ingen skall få trampa på mig och tänker på Carola som förr innan hon blev sjuk alltid sa "Det ordnar sig mamma". Det gör det ju för det mesta. Men inget ordnade sig då när hon behövde hjälp att bli frisk, då sa hon istället " Nu är det som det är". Hon var stark min dotter psykiskt men hon hade sina stunder hon med stunder som hon inte visade för oss andra, för kämpade det gjorde hon.

Om några veckor skall mitt yngsta barnbarn, sonens lille son döpas det blir en fin stund liksom det var
när hans 3 åriga dotter döptes, några av dem som var med då är borta nu, gammelmormor och gammelmorfar till de små.
Det känns att jag också blir äldre och äldre men än kan jag sitta barnvakt när det behövs några år till förhoppningsvis. Om morgondagen vet man inget men jag önskar det bästa för mina barn och alla
5 barnbarnen.

552. En jobbig tid

Det har och är en jobbig tid just nu. Lögn och förtal. Men jag har bestämt mig för att vara stark och tyst. Stark för min egen skull tyst för jag litar inte på någon. Bara ett par personer.
Hösten kommer det är kallare ute bara kring +6 på kvällen och omkring ´10-13 på dagen. Solen har skinit nu några dar och då känns det lite varmare ute. Hoppas innerligt att inte denna vinter blir lika jobbig som den som gått. Sommaren har också varit lite knepig, inte för att den varit regnig utan för att luften varit väldigt fuktig och tung. Ja, ja det blir som det blir inget att göra åt.
Har inte haft så stor lust skriva här på ett tag har inte funnits kraft eller motivation. Händer väl inte så mycket, det som händer vill jag helt enkelt inte skriva ned här.
Men saknaden efter min dotter är densamma, den kommer aldrig att förändras den tomheten är för alltid.

De här 2 bilderna kommer från vår Minnesstund för våra barn som sker varje år

i början av september nu 4:e året i rad och det är föräldraföreningen Febe Medelpad som anordnar den. Det är en förening för föräldrar som mist barn i olika åldrar och på olika sätt.

Detta är ljuslyktor som vi sände upp för att hedra och minnas våra förlorade barn.

Vi startar alltid med en minnesgudstjänst där vi har en präst som talar om barn och känslor, musik och diktläsning och ljuständning för barnen i kapellet där vi håller till och som ligger när vattnet där vi sedan går ner till bryggan och sänder iväg lyktorna. Det är först gången vi har dessa lyktor de andra åren har vi satt ut ljus på vattnet som får flyta iväg, mycket stämningsfullt det också

551. Då blev det gjort i alla fall

I måndags lämnade jag in bilen för Rostskydds behandling av underredet. Skyddar mot salt och annat från att rosta för några år i alla fall. Bilen håller längre och jag behöver inte bekymra mig så mycket om rost där i alla fall. Men kostar gör det.
I övrigt händer inte så mycket mer än jag träffar mina små barnbarn lite då och då och köpter nåt till dem som jag råkar hitta och tycker är roligt köpa. Mest praktiska saker.
Det har varit soligt rätt många dagar liten regnskur ibland men inget ihållande. Men nog känns det att hösten är på väg inget jag längtar efter om än den är vacker utan för att då kommer vintern tätt inpå och den vill jag inte alls ha. Brrrr, snö, kyla, halka osv. Det slog mig häromdagen att det är bara knappt 4 mån så är det jul igen efter julhelgerna kommer de värsta vintermånaderna. Tiden går så fort i övrigt förutom när man väntar på vår och sommar.
Nu på Söndag 4 sept. har vi på Febe Medelpad, Minnesstund för våra barn i Vivsta Varvskapell  som vi nu haft i flera år.
Präst som talar musik diktläsning och ljuständning inne i kapellert och så ljusen som får flyta iväg på vattnet för kapellet ligger nära vattnet, är så fint och så sorgset.

Tänd ett ljus och låt det brinna........

nyss var du här......

Väntar dig hem

Väntar dig hem, väntar dig så

dagar svinner i nätter som gå

tiden står isfruset stilla

 Längtar dig hem, längtar dig hit

hjärtat söndras i bit efter bit

sorgen krossar helt sinnet

Söker dig hem, söker dig hett

böner jag svurit, böner jag bett

svaren tystnat i tystnad

Väntar dig hem, väntar dig så

varför, åh varför måste du gå

lämnande mig här att vänta

okänd författ.

Några frostnätter och det börjar se ut så här

550. 90 års firande

Lördag 13:e firade vi min mors 90 årsdag som är den 15 aug. Vi höll till i Deltat i ett stort tält. Väldigt tur med vädret, varmt och soligt. Där var vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn och kusiner. Blev en trevlig dag och vi var många trots att en del barnbarn och barnbarnsbarn inte kunde komma för de bor för långt ifrån. Sorgligt också för dem vi förlorat finns ju inte heller med oss på plats men jag är säker på de var med oss ändå där uppifrån sin himmel. Av alla där är vi 2 som mist barn och en kusin som mist en bror och en systerson. Men de fanns med oss för det pratades om dem. Far är ju borta sedan många år 1997 han blev 86 år bara dagarna före han gick bort.
De små barnen hade en lekplats alldeles utanför tältet att roa sig med.
Den äldsta är mor 90 år och den ynste min sonson 2 månader gammal. Tänk så otroligt många år mellan dessa 2. Dessutom har jag en moster som är 93.
På måndag som var mors rätta födelsedag kom diakonissan (diakon) från kyrkan och uppvaktade med blommor till mor, jag och min syster var där och hjälpte mor med kaffe och tårta, dessutom hade hon fått en massa grattis kort.
Hon var nöjd och glad över sin födelsedag.

Livet är märkligt och oförutsägbart.

Ett av borden med maten

549. Lite tyst här nu

Det har inte blivit så mycket skrivet här i sommar. Har liksom tappat orken händer inte så mycket och haft annat för mig.
Min mor fyller 90 år nu så på lördag skall vi fira henne den närmaste släkten, så vi syskon har planerat och gjort inköpen.  Diakonissan har ringt henne och skall komma hem till henne på måndag och gratta.
Inte visste jag kyrkan gjorde det för vi har inte annonserat om det för det vill inte mamma utan det är
helt privat.
Men det skall bli trevligt att få träffas alla syskon och syskonbarn de som kan komma och inte bor för långt ifrån. Hoppas bara att vädret blir fint och inte regnigt.
Mitt eget mående har varit en berg o dalbana men jag har trots allt mått bättre än på många år emellan djupdyken.
Saknade efter min dotter är densamma, lika overklig och svår att ta in och lika smärtsam det finns så många tankar som snurrar runt och som aldrig kan besvaras. Så många nätter som jag sitter på balkongen och tittar upp mot himlen och tankarna går tillbaka till det svåra och då går det bara inte att hålla tillbaka gråten.
Jag saknar dej så fruktansvärt Carola finns så mycket som jag, vi, skulle vilja dela med dig.

548. Fruktansvärt

Norge har drabbats av en fruktansvärd massaker och det verkar vara en enda persons verk. Hur kan man vara så omänsklig att döda unga människor i denna mängd. Hel ofattbart. Vi här i Sverige känner med alla dessa föräldrar som mist ett barn och övriga anhöriga. Vi som själva mist ett barn vet vad de nu måste gå igenom, vi känner med dem. Vi tände ljus för dem hemma vi var med om en tyst minut, en tyst halvtimma i facebook.

Märkligt väder denna sommar juli månad, varmt men väldigt fuktig luft, kvävande och blåsigt. Dimman väller in på kvällen och morgonen varje dag. Jag måste säga jag mår inte alls bra av detta väder, sol värme är ok och även en aning fukt men inte detta. Känns som jag inte får tillräckligt med syre och min astma blommar för fullt. Har dessutom väldigt svårt att sova. Blir inte mer än högst 2 timmar per natt eller rättare sagt mot morgonsidan, ibland blir det mer än ett och halvt dygn vakentid. Det sliter hårt och känns inte bra alls, blir luddig i huvudet och orkar inte göra något, får huvudvärk också. Gnäll, gnäll, ja, men hur skall jag komma ur detta tillstånd, blir så hemskt deprimerad, lätt till tårar eftersom jag dessutom tänker för mycket, saknaden är djup och smärtsam nu, vill ha alla mina barn kvar här. Varför fick jag inte det. Kastas tillbaka till min dotters sista dagar och sista timmar här med oss. Förstår inte nånting numera.

Barnbarnen, som jag är farmor till mår bra, de är en energi källa. Lille minstingen som föddes i juni växer, han blir rundare och följer med blicken, jag ser att han tittar på sin storasyster som är 3 och halvt år. Mina godingar, vilken tur jag har dem, vilken tur jag har alla 5 barnbarnen, de är min rikedom nu. Men vemodet finns alltid där, hon som inte fick träffa sina brorsbarn, hon som alltid saknas men som jag tror ändå är närvarande fast vi inte kan se henne.

Jag kan höra hennes röst när jag stannar upp och lyssnar, jag kan se henne inom mej och det gör så ont, så ont.

Den allra yngste i barnbarns skaran, 14 dagar gammal, en liten kille som jag är farmor till. 

547. Lite tankar

Det är svårt skriva här just nu för jag är helt tom. Vädret har varit bra nu ett tag men rätt fuktig luft på
kvällen. Semester månaden har börjat för många och det måste kännas skönt för dem som arbetar.
Jag har ju semester jämt numera om man nu kan kalla det så. Har gått 6 år sedan jag fick min avtals pension och 4 år som vanlig pensionär. Märkligt hur tiden går.
Just nu vet jag inte hur jag känner sorgen saknaden finns ju där hela tiden men jag lär mig allt efter tiden går att leva med den och det är skönt att kunna stänga av och vila även om det inte behövs så mycket för att man skall falla igen. Allt är lika ofattbart nu men jag kan nog handskas med det bättre än förut kanske.
Jag har mina övriga 2 barn kvar här och nu 5 barnbarn.  Jag tänker på att min Carola går vid min/vår sida hela tiden, alltid närvarande fast vi inte kan se eller höra henne. Hon är med oss och hon är speciellt med sin egen dotter, de är och vill jag tro. Ingen kan ju säga att så är det inte.
Jag tänder mitt ljus här hemma varje dag och jag åker till kyrkogården varje vecka och tänder ljus och ser till att där är fint. Det känns så viktigt för mig och för hennes dotter också.

Ibland liksom fryser sorgen fast, jag kan inte gråta och det sitter som en klump i halsen och magen. Då brukar jag ta fram hennes foton eller filmer som jag har för att förlösa gråten för jag inser att den måste ut annars klarar jag inte dagarna och orkar inte göra någonting. Det är mitt sätt, andra har troligen sitt eget sätt när smärtan blir för mycket.
Jag älskar ALLA mina barn och ALLA mina barnbarn.

546. Midsommarafton 2004-2011

Denna midsommarafton känns det ohyggligt svårt, av någon anledning så dyker tankarna upp på den första midsommaren efter min dotters bortgång, i livet efter. Det hade bara gått drygt en månad och jag mådde fruktansvärt dåligt men ställde ändå upp för min mor som ville fira den hos mina systrar med respektive och deras sommarställen. Det var en fullkomligt vidrig midsommar.
Varför jag över huvud taget stannade där vet jag inte men jag var helt nedbruten och hade ingen kraft att säga ifrån, ingen frågade hur jag mådde, ingen brydde sig om annat än festa och ha roligt. Jag var helt instängd i min bubbla och kunde inte tänka utan bara följde med. Jag drack inte sprit och jag körde bil. Jag dricker inget med alkohol numera det är många,många år sedan nu, för tänk om jag behöver bilen akut.
Jag mår dåligt idag av bara tanken på hur det var, det knyter sig i magen och jag kryper ihop av smärtan jag känner. Jag inser att jag aldrig kan bli densamma att jag måste leva med de hemska minnena och att falla gång på gång när minnena dyker upp i mitt huvud, jag måste pressa tillbaka dem hårt, hårt för de framkallar ångesten och en känslomässig storm. Man får ju inte visa att man är känslomänniska, man skall vara stark och det är inte jag men stark nog att överleva när det är som svartast och det gör som mest ont. Det finns ingen som kan hjälpa mig med mina känslor, de försvinner inte på kommando. Jag måste vara behärskad inför andra om än hjärtat gråter. Vem kan bättre förstå än föräldrar/mammor som mist sitt barn. Det är där jag får söka mitt stöd, där får jag vara svag, där får jag prata om hur jag mår, de förstår.
Jag är så trött, så trött, fysiskt och psykiskt och aldrig får jag känna mig utsövd för sömnen är orolig och jag vaknar ofta. Tänk att få sova en HEL natt utan att vakna flera gånger.

Ja, inte var det här någon munter beskrivning av min midsommar, men den är ärlig och sann.

545. Helg igen

Så är det då midsommar och sedan vänder det och blir mörkare kvällar så småningom igen. Vädret är regnigt och inte så varmt. Alltså som en typisk svensk midsommar.

Jag önskar och hoppas alla tar det lugnt på vägarna och håller sams och tänk på att alkohol och dåligt humör är aldrig roligt, dåligt beteende hör inte ihop med en trevlig helg med familjen och vänner, tänk på barnen de vill ha fina minnen med sig i livet.

 Midsommarblomster som växer på våra ängar och som tillhör sommarens nöje att få plocka och binda kransar av. Midsommar stången tillhör också vår svenska tradition och en blomserkrans i håret om man så vill.

 TREVLIG MIDSOMMAR ALLA 

544. Solen i det nya livet

Solen i det nya livet är så klart mina barnbarn som mina barn givit mig. Det senaste tillskottet är en välkommen gåva. De gör min dag och mitt liv lättare där finner jag glädjen. Det får mig att känna tacksamhet även om jag också önskar att min dotter fanns här hos oss för att dela med oss allt detta nya att fått se sin brors barn, blivit faster och alla andra händelser. Det skulle vara det allra bästa för min dotterdotter (Carolas barn). Det skulle vara ett bra liv för henne att ha sin mamma att gå till och få råd och hjälp av men nu blev det inte så och det känns väldigt sorgligt. Jag önskar ju dem alla det allra bästa i livet och framtiden.

Farmor (jag) hade köpt presenter både till storasyster och lillebror (5 dar) som ligger i sin mammas famn.

Stolt farmor (jag) med lillkillen 5 dagar gammal

543. Senaste nytt

I går 10 juni var jag bjuden på studentfest hos min systerdotter. Släkt samlades åt gott, skrattade gott. Varmt soligt. Vid halv 9 på kvällen var jag hemma igen.

När klockan blev halv 10 samma kväll ringer telefon och det var min son som ringde. Dags för min svärdotter åka in till förlossningen för vattnet hade gått men inga värkar än. Så jag samlade ihop de viktigaste för övernattning och åkte för att vara barnvakt till min 3 åriga sondotter. Hon sov förstås så hon visste inte jag var där. De åkte in och blev kvar, fortfarande inga värkar förrän vid 03 tiden då började de på riktigt. Jag lade mig i sängen bredvid sondottern men det blev dåligt med sova för mig. Klockan 06 vaknade tösen och vad får hon se om inte farmor som ligger där i sängen, hon bara tittade och jag tittade tillbaka sedan började vi skratta båda, visst är det fantastiskt. Hon tog det helt lugnt frågade inte ens var föräldrarna var. Bara kliva upp och starta dagen.

Kockan 10 över 07.00 ringer sonen och barnbarnet fick svara i telefon för jag förstod något hänt. Hon lyste upp och sa högt med ett smile, jag har blivit storasyster, och det till en lillebror född strax före 07.00. Underbart, hade gått fort och så bra.

Mira och jag klädde oss och åt och var ute och lekte och pust så varmt ute.

Strax efter 13.00 kom sonen hem vi åt lite lunch alla 3 och jag åkte hem för Mira skulle åka med sin pappa in till BB för att träffa mamma och sin nya lillebror. En glad farmor och glad liten tös idag. Och alla andra så klart. Den lille kom 3 veckor före utsatt tid som var satt till den 4 juli, men idag 11 juni 2011, ville han komma, vägde 3 kg och är 49 cm lång men pigg. Så lika sin syster.

Ett fullspäckat dygn kan man säga med bra saker.

542. Solen tillbaka

Skönt nu har vi haft sol och bra väder ett tag och det skall hålla i sig åtminstonde t o m fredag. Bra det för då blir det studentfest för min systerdotter och många andra antar jag.

Maj månad har gått och lite bättre är det men inte mycket. Min svärdotters morfar gick bort Söndag morgon och det fick mig att åter igen minnas det svåra. Allra minsta lilla får mig ned på knä, varför kan det inte kännas lite bättre nu efter dessa år som gått sedan jag förlorade min dotter, men så är det inte, känns inte alls bättre.
Det som jag ser fram mot nu är att jag snart skall bli farmor igen. Det kommer att lyfta mig och jag skall vara barnvakt till mitt, just nu yngsta barnbarn, medan de är på förlossningen. Så en dag snart ringer de, kanske mitt i natten och då är det bara ta bilen och åka iväg för att ta hand om barnbarnet. Underbart med småbarn men så fort de växer. Lilla Mira blir storasyster. Blir spännande att få höra vad det blir, en pojke eller flicka för de har valt att inte veta denna gång. Det viktigaste av allt är att allt går bra.

Mycket helger nu, snart pingst och så midsommar, sen vänder det och blir mörkare på kvällarna igen. Semester för de som arbetar. 

541. Maj 2011

Maj månad inte varm precis, sol omväxlande med mycket regn och väldigt blåsigt. Sköna maj välkommen sjunger de ju men för min del har den månaden bara plågsamma minnen liksom för hennes egen dotter och syskon.

Dessa blommor finns på kyrkogården

Och blommor från hennes egen dotter och ljusen

Igår var det morsdag och även min saknade dotters födelsedag. Satte blommor hos henne kvällen före och
tände ljus så gjorde också hennes egen dotter. Jag får hoppas att blommorna inte regnat sönder skall åka och kontrollera om regnet inte hindrar allt för mycket. Ser inte ut som om det skall bli nåt bättre de närmaste dagarna.
De som bor söderöver får njuta av värmen men inte här ännu. Regnet får de tydligen också stå ut med ett tag till.

Nu väntar vi alla på den nya lilla babyn som skall komma snart. Då blir jag farmor till 2 små barn, är förväntansfull och väldigt nyfiken på vad det skall bli, pojke eller flicka, de har valt att inte ta reda på det i förväg denna gång.

540. Deppig

Förstår inte varför men denna maj månad detta år känns allt så hopplöst tungt och deprimerande, inte är det bättre fast det gått dessa år efter jag miste Carola. Mår faktiskt dåligt, väldigt dåligt, ändå gör jag en del saker som måste göras ex. städa, handla, hjälpa mor när hon behöver hjälp med något, pratar med barn, barnbarn är barnvakt till yngsta barnbarnet när det behövs. Har kastat saker i container som stått här utanför, brukar gå igenom det som skall kastas bort under vintern och samlar det i källaren så det bara är att kasta när containern kommit.
Jag har ont i kroppen både fysiskt och psykiskt, huvudet surrar som niagarafallet, huvudvärk, hjärtat slår oroligt när jag skall göra något och så trött som jag blir av allt. Min Carolas födelsedag närmar sig och det tynger ner, minns den dag hon föddes och alla åren, men känner en så olidlig smärta och saknad för jag fick ju inte behålla henne livet ut. Det kan inte vara rätt men jag vet ju vi är många, många som mist vårt barn på ett eller annat sätt, jag vet idag att det kan hända vem som helst men det gör inte sorgen mindre, det tröstar inte mig i min sorg, för jag vet ju hur dåligt alla dessa föräldrar, mammor mår i resten av livet, jag vet hur det känns. Visst är det en tur att jag har fler barn och barnbarn för de är de som är min mening med livet nu, jag kan ändå inte komma ifrån att rädslan ständigt ligger på lur, måste tränga undan sådana tankar.
Sol och värme har det varit dåligt med de sista veckorna hoppas den kommer nu, kanske lättar det upp lite det tunga tankarna som jag känner nu.

539. En trist söndag

Idag regnar det är allmänt grått och inte varmt. Väntar på sol och värme. Visst träden börjar grönska liksom gräsmattorna men det står ändå ganska stilla.
Vi behöver en solig och skön sommar för att orka med en vinter och förhoppningsvis blir den bättre än den som var. Usch, vill inte tänka på vintern nu den var ovanligt jobbig tycker jag.

Veckan och dagarna efter den 6 maj har varit väldigt jobbiga, just den dagen gick rätt bra men så kommer allt tillbaka. Alla tankar snurrar som en karusell och gråten blir smärtsam.
Dagen för hennes födelsedag kommer också närmare, den lyckligaste dagen är när man får sitt, sina barn i famnen för första gången. Den dagen glömmer man aldrig. Så stolt som man är då att detta lilla underverk har jag skapat i min kropp, en del av mig själv men som också blir en egen självständig person med en egen vilja och ett eget liv. Att ett av dessa små under en dag skall tas ifrån mig har jag aldrig kunnat föreställa mig och aldrig velat tänka tanken men det har hänt, och det är det absolut värsta som kan hända. Att mista ett av sina barn att aldrig mera kunna prata, träffa och krama om det är h-vetet. Där ingen återvändo finns hur man än söker för att hitta ett svar finns det inget hur man än söker kan man inte hitta sitt barn. För visst söker man hela tiden för det är svårt att förstå att de inte finns här kroppsligen hos oss.
Det som består är kärleken, saknaden och smärtan. Alla minnen som man samlar och korten man har kvar och som man inte får flera av, efter en viss dag när allt tog slut finns inga nya minnen eller kort, det är förfärligt att veta. Hennes dotter får inte heller flera minnen eller en mor som alltid stod på hennes sida och stöttade. För hennes dotter blir tomrummet större ju äldre hon blir. Carola vi behöver dig här.

538. Senare idag 6 maj

Första ggn vid 15 tiden åkte jag till kyrkogården det var regnigt och kallt blommorna var ju på plats och ett ljus tänt igår em.Tog med några ljus till och lyktor för det regnade. Så tungt det är att stå där och stirra på en sten med hennes namn och inte förstå något.
Sonen ringde vid 17 tiden och vi bestämde möte där på kyrkogården och tänk när jag åkte dit nu så tittade solen fram så medan vi stod där sonen och jag så började solen lysa och kännas varmare. Vi sa hur mycket vi saknade henne och han hade köpt vackra rosor till henne den här gången också. Vi stod där och pratade mycket innan vi återvände hem. Det var en varm solig dag den dagen Carola lämnade oss en fin vårdag. Och idag eftermiddagen kom solen fram för så skall det ju vara.

537. Idag 6 maj 2011

Idag den 6 maj 2011 är det 7 långa år sedan jag miste min dotter Carola. Ändå så nyss svårt förstå att tiden går. Saknaden och sorgen är inte mindre och dessa dagar är den mycket intensiv.
Jag började dagen igår (5 maj) med att vara barnvakt på förmiddagen till min sondotter 3 år och det är en lisa för själen.
Så åkte jag till blomsterhandeln för att ordna blommorna till Carolas viloplats. Åkte till kyrkogården och ställde dem på plats för jag vill de skall finnas där så tidigt som möjligt just den dagen. Och naturligtvis skall jag dit idag och tända flera ljus hos henne.
En dag som alltid är den värsta i mitt liv, en dag jag aldrig kan förstå att hon inte är kvar här med oss på det sätt vi helst vill. Men jag vet hon följer oss därifrån hon är nu. Älskade dotter saknar dig och älskar dig, bär dig med mig i hjärtat och i minnet varje stund och dag.

Det här kortet fick jag idag av en vän till Carola så tacksam för den gåvan

Blommorna på plats eftermiddag 5 maj, det skulle bli kallt på natt mot 6 maj därav plasten men den skall jag ta bort när jag åker dit idag, är mitt i natten när jag skriver detta

536. Inte kunde jag ana...

På torsdag lade jag upp ett evanemang som det heter" Till minne av min dotter Carola" i Facebook. Detta är den dag jag, vi, miste henne till evigheten, aldrigheten, alltså aldrig mera ses vi på denna jord. Men i nästa värld. Min tro.

Till minne av min dotter Carola
Tid den 6 maj · 08:30 - 23:30
--------------------------------------------------------------------------------
Plats Hemma eller var du vill
--------------------------------------------------------------------------------
Skapad av Mamma
--------------------------------------------------------------------------------
Timrå. Tänd ett ljus för min älskade dotter Carola den 6 maj. Då är det 7 ÅR sedan vi miste henne efter flera års kamp mot Br-cancer. Den 6 maj kl.08.23 2004 lämnade hon mig (oss). Älskad, oändligt saknad. Du är alltid med mig.Älskar dig evigt.


och denna bild men inget efternamn.

Till min stora förvåning fick jag mer än hundratals svar, jag är helt överväldigad, för de kom från kompisar,vänner, arbetskamrater och många hundägare från hennes valpkullar.
------------------------------------------------------- Nedan några av de som skrivit.
Sandra S

Tänder ljus för en underbar vän och uppfödare ♥ Tack Carola för att du har förgyllt våra liv med Exi, Crille och Nova ♥ Många styrkekramar till Carolas familj!
Svar jag: Tack Sandra ♥
----------------------------------
Åsa B
Tack Carola för vår älskade Titan ♥ (Grozzos Reagan Regius) 020908-090106


Till minne av min dotter Carola ..
för ungefär en timme sedan 
Du gillar detta..
Tack Åsa B ♥
-------------------------------------------
Viktoria Å:

Tänder ett ljus och tänker på Carola. Utan henne hade vi aldrig fått denna underbara hund till vår familj. ♥

Till minne av min dotter Carola ..
Du gillar detta..
Jag: Tack Viktoria Å så rolig höra att hennes valpar blev fina. Kram ♥
---------------------------------------------------------
Ellinor S:
Tänder ett ljus för Carola och tänker tillbaks på 80 talet (året va 1986 och jag va 16 år.) då hon handlade av mej många gånger på Finsta kiosken..Det va en väldigt go och fin tjej..Och hon hade alltid med sig sin fina och lydiga hund.. Kram ♥
------------------------------------------------------------
Kurt E

Tänder ett ljus för Carola. De bästa får inte vara kvar ?
Tänker ofta på Carola och gör det med värme.
Igår kl. 16:25 
Tack Kurt, jag träffade dig bara en gång om jag minns rätt och då var hon så sjuk, saknaden är så stor det finns inga ord för den.
--------------------------------------------------------
Thommie G

Man tänker fortfarande på Carola som att hon fanns...saknar henne!! :(
Igår kl. 12:40
Ord värmer, tack för dem ♥
------------------------------------------------------
Åsa Tova Bergh

Vi tänder ofta ljus för Carola - "pratar med" henne, tänker på henne. Det är oundvikligt eftersom vi lever ihop med någon som inte skulle ha funnits utan henne.
Saknaden efter en vän som vi förlorade alldeles för tidigt är stor...

På bilden är det Nova / Grozzos Hertan som bär fram ett fång vackra blomster.

...♥ till er alla, släkt, vänner - och alla Birgittas vänner som själva upplevt detta ofattbart värsta att förlora ett älskat barn.
Styrkekramar & vänliga hund-buff till er alla!
Till minne av min dotter Carola ..
Igår kl. 11:20 
-----------------------------------------------
Viktoria Å: Kul att se Härtan! Inte sett någon utav valparna från H-kullen sedan dom var små valpar. Jag är själv ägare till Grozzos Houdini!
för 20 timmar sedan
Jag: Åsa tack för dina ord, tårarna rinner, saknar så men är glad att höra från dig o Nova och ER andra som har Grozzos valpar och som minns Carola. Puss på nosen Nova för dom fina blommorna. Kram ♥♥♥
----------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------
Och så av alla dessa änglamammor (föräldrar) som jag har kontakt med vi stöttar varandra för vi vet. Det ger många skratt liksom många tårar och är helt underbara.
******************************
Jag har dessutom en annan vän email som har mist barn och som har en svår dag idag. Du vet vem du är. Kramar extra varma och många till dig.
---------------------------------------------------------
Tänk ändå så mycket en sida på nätet kan göra och vilka kontakter man kan få i all sin sorg och smärta.
---------------------------------------------------
Det här är mina tackord till dem alla:

Till Alla Carolas vänner, arbetskamrater, barndomsvännner vill jag säga jag är överväldigad över att ni skrivit här på sidan, aldrig kunde jag tro att ni var här och visste precis vem det gällde trots jag inte skrivit Carolas efternamn. Tack från djupet av mitt hjärta. Som ni kanske förstår samlar jag på allt som gäller Carola minnen, bilder.Hoppas ni får en varm skön sommar. Kramar fråm Carolas mamma, saknar henne varje stund och dag.

-------------------------------------------------
Till Alla Carolas hundvänner vill jag säga tusen tack för ni skriver och jag fått veta lite om vilka som har hundar och är Grozzos hundägare. Det känns gott veta att det finns en del kvar av hennes stora intresse och kärlek för denna ras. Era ord värmer. Allt gott till er och rottisarna, önskar er en fin sommar med sol och värme. Kramar från Carolas mamma, saknar henne varje stund och dag.

-------------------------------------------------------------------------------
Så har jag ett särskilt tack till alla er Änglaföräldrar som alltid ställer upp i de svåra stunderna som gett mig och andra, både skratt och tårar och tröstande ord mitt i allt elände, ni som vet precis hur svårt det är och att saknad och smärta aldrig lämnar oss det blev vårt öde, inget vi ville inget någon vill men vi måste bära det i vårt fortsatta liv. Ni är fantastiska och jag älskar er alla.

---------------------------------------------------------------------
Måste erkänna att känslorna svämmade över i natt och jag sov inte så bra men vad gör det med alla dessa mer än hundra hälsningar från så otroliga personer. Tack, Tack.

I övrigt så är det en helt vanlig helg för mig firar inget speciellt men svenska flaggan vajar på min balkong.
Den här bilden är också till Minnes av Carola


Till minne av min dotter Carola
Carola i minnet bevarad

Ta det lugnt, i trafiken, vid majbrasan, festen och tänk på de kära vi har här och dem vi saknar. Ingen vill mista de man håller kär, du själv och andra familjer skall inte behöva fara illa alldeles i onödan. Var empatisk mot de som drabbats, säg inte att du förstår om du inte förlorat ditt barn, för det kan du aldrig, även om år har gått lider de fortfarande, även om du inte kan se det utanpå.
Kramar