Idag lördag kväll. Sitter och läser och scrollar runt i fb. Det händer dåliga saker i mitt land, förutom covid-19. Vi har alltid känt oss trygga här, men inte nu längre. Det är en hel del år nu, som det varit en massa skjutningar och skolbränder och misshandel mm. Sverige är inte Sverige, det är inte det trygga land jag vuxit upp i.
Själv blev det ambulans färd till sjukhuset i maj. Men som tur är var det inte corona viruset. Fick magproblem och kräkningar och blev helt snurrig. Kunde inte äta eller dricka.
Blev ett dygn på sjukhuset, dålig syresättning, och jag var uttorkad och hade för lågt kalium värde, vilket kan leda till propp i hjärtat enligt läkarna. Så nu äter jag tabletter för detta också.
En förfärlig tid har det varit, karantän sliter på livsgnistan. Numera åker jag och handlar själv, givetvis har jag både munskydd och plasthandskar på mig och håller avstånd.
Jag har bil och tur de, så jag kan åka ut en sväng. Och träffa mina barnbarn o son, ute och med avstånd. De är omänskligt att sitta totalt isolerat, så lång tid. Men håller man avstånd och skyddar sig och undviker folk går det bra.
Här uppe i norra delen av landet har covid-19 avtagit, inga döda på flera månader, inte heller är det några akutfall, och mycket få smittade. Förhoppningsvis håller de sig och har stannat upp. Skolorna har börjat, så fortfarande gäller att tvätta händerna, och hålla avstånd.
En solig och varm sommar har det varit, och fortfarande skiner solen varje dag här. Men det är torrt, för vi har bara haft några åskregnskurar.
Men det känns i luften att hösten är på G. Jag kan inte påstå att jag gillar hösten och vintern. Hösten är vacker med sina färger men i övrigt när träden fäller sina blad blir det grått och trist. Man får tända alla sina lampor och mysa med tända ljus.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
