söndag 4 januari 2009

163. Delar av mail histora under en svår tid

Inledning
Jag skrev inte så mycket under den tid då Carola var sjuk, jan 2002 -maj 2004,för vi träffades dagligen och jag ville vara med henne hela denna svåra tid.
Hon behövde mig och ville ha mig med hela tiden, det är jag tacksam för att jag fick.
Jag arbetade förutom när jag var med Carola på hennes behandlingar och sjukhusbesök, operationer mm. Sommaren 2003 började mitt blodtryck åka berg och dalbana.
Under en tid fick jag sjukskrivning för vård av anhörig. Men den gäller endast 60 dar. I nov 2003 då gick det inte längre att jobba under denna press även om jag hade väldigt förstående chefer och arbetskamrater.

Till slut hade kroppen fått nog även för mig, blodtrycket låg på 210/130 och sköldkörteln började krångla allt mer.
Läkaren ansåg att det var dags att sjukskriva mig, efter alla mina besök hos läkaren och kontroller så gick det inte få ordning på medicineringen, jag behövde "vila" (kunna vara med min dotter helt),jag blev helsjukskriven i november 2003. Någon vila blir det ju inte förståss från det psykiska.

Jag tänker skriva in här lite av de mail som skrevs till och från av mig, vänner, andra o arb.kamrater under en period.
De är också en del av hennes sjukdomshistoria men inte allt.
Den finns nedskriven vid starten av denna blogg. En del är gömt i mitt hjärta eftersom det inte går att beskrivas i ord.

Kanske berör detta många illa, men det är sanningen och jag tror många mödrar (föräldrar) och nära anhöriga upplevt liknande det jag har upplevt. Kan kanske ge lite förståelse och eftertanke hos andra hur oerhört ångestladdat allt är både med sjukdommen och hur det känns under den här tiden och efter och idag fast det gått 4 år och 8 månader. Alla minnen och bilder från den tiden finns kvar, de bleknar inte så lätt, de finns för alltid inristad så länge min hjärna är frisk och hon är mitt älskade barn oavsett ålder.

Det går inte blunda för sanningen eller försöka trycka undan och tro att då är allt bra. Minnen skall leva vidare, hon är en betydande person för sin dotter och oss andra i familjen.

Men vi skall också komma ihåg att väldigt många klarar sig bra och blir "friska från sin bröstcancer" och framför allt, gå till läkaren en gång för mycket i stället för att vänta. Och glöm inte kontrollera er själva regelbundet.
Även ni som är mycket under 40 års strecket för att få kallelse till mammografi.