427. Att somna

Hur kan det komma sig att man är så trött så trött och just när man slappnar av så säger det boing i huvudet
och en väldigt obehagskänsla kommer i hela kroppen och det är lögn att somna. Det händer ofta det är som en strömkabel i mitt huvud som får kors slutning just i det ögonblicket.

Våren är väl på väg det tinar men väldigt långsamt går det. På torsdag skall jag sätta några krukor med påskliljor på kyrkog. hos min dotter. De är så tåliga mot både snö och kyla. När de har vissnat ned fram mot
maj och tjälen gått ur marken brukar jag gräva ned dem i marken runt stenen eller i planteringen bredvid.

Just nu har jag låg energi för att skriva men mår trots allt bättre än jag gjort på många många år. Men jag vet jag ramlar igen men det är i alla fall mer ro i min själ mellan. Men på något vis finns en inneboende ilska i mig
för att vi skall behöva mista våra barn för allt lidande så många utsätts för.
Trevlig Påsk alla

426. Det där med vår och väder

Vilket urtrist väder vi har idag först har det snöat en del och dimma, när det slutade i em så ligger fortfarande dimman kvar inte en blå fläck på himlen idag i bästa fall ser man några hundra m framför sig. Fuktigt i luften så lätt det är att deppa ihop och tappa lusten att göra nåt, vill inte gå någonstans.

Sonen är i Kina på arbete 1 vecka, han brukar vara helt slut när han kommer hem för där gäller inga vanliga arbetstider. 

Väderöversikt till nästa tisdag får verkligen hoppas att den blir bättre än denna.

Ta hand om er alla.

425. Ingen gnista

Det tinar ute men är kalla nätter så snön blir hår och så smutsig nu.
Min mor ville följa med själv och handla idag men det blev nog lite för mycket hon blev helt slut. Känner att hon inte orkar som förr inte så konstigt vid den åldern.
I mitten av april skall de börja byta fönster i det hus hon har sin lägenhet så då sa jag att hon fick komma och bo hos mig när hon vill, jag bor ju ändå så nära.

Har varit en jobbig helg psykiskt av någon anledning hade en konstig dröm före helgen där jag vaknade och stortjöt igen, återupplever jordfästningen varför vet jag inte, tänk om man ändå kunde trycka på en paus knapp då de hemska tankarna kommer men kanske är det något jag nu måste bearbeta för jag har tryckt undan det så länge, längre än så har jag tydligen inte kommit trots åren som gått.
Har annars mått ganska bra, bättre än på många, många år.
Våren tar tid på sig visst finns det bara vägar och nån bar fläck här och där men mycket snö kvar.
Just nu känner jag mig trött och tom.

424. Byta ut gamla saker

Måndag kände jag mig hängig hela dagen lite febrig och började hosta och hostade hela natten kunde inte sova en blund.

Men tisdag var jag mycket bättre, så på onsdag kunde jag åka handla lite mat.

Fick reklamblad från Lidl som vi får varje vecka och den här gången var det saker jag tänkte passa på att köpa. Jag har en brödrost som är minst 12 år och likaså kaffebryggaren (vita) men de fungerar men så fula de blivit och vem vet när de ger upp. Så jag åkte till Lidl och köpte ny kaffekokare, ny brödrost, en vattenkokare, en mixer och ett ångstrykjärn, det jag har är nog över 20 år och har hamnat i golvet några ggr fast det fungerat ändå men blivit sprickor i.

Allt detta för drygt tusenlappen så jag är så nöjd nu. Så här ser de ut.

Annonsbladet Lidl

Lite färgglatt blev det också inte de trista vita.

Kom litet puder av snö och någon grad kallt idag. Så våren har tagit en paus.

Har en vän som fick problem med syn och dubbelseende och hamnade på sjukhus för utredning, vi har våra äldskade barn på samma kyrkog. och brukar hjälpas åt att tända ljus till helgen om någon av oss av någon anledning inte är hemma. Så klart skall jag göra det åt henne nu också, så länge som hon inte kan köra får hon naturligtvis åka med mig framöver också fast hon kommit hem nu.

423. Födelsedag och många tankar

I onsdags fyllde Carolas dotter 22 (mitt barnbarn) och nu på Söndag skall vi uppvakta henne. Hon jobbar så mycket att det blir denna Söndag och så har de (hon och sambon) flyttat in i sitt hus för snart 2 veckor sedan så hon har en del att göra. 2 hundar och 2 katter har hon så då behövs ett hus med trädgård för hundarna.
Carolas villa finns fortfarande kvar, där bor min dottersdotters pappa. Det känns faktiskt väldigt bra att det huset finns kvar, på nåt vis kan jag då låssas att hon bor där också, när allt är som svårast annars skulle det kännas som att utplåna alla spår och de drömmar hon hade, även om de aldrig blir någon fortsättning där för hennes del. Carolas energi finns i det huset. Jag kan känna den och nästan ta på den. Det ger mig en viss trygghet det kan låta konstigt men så är det.

Jag bakar tårtan som jag gjort åren efter hennes mors bortgång, samma som hennes mamma alltid gjort. Jag glömmer aldrig den dagen Carola skulle få sin dotter, sitt först och enda barn. Först kom de hem till mig och min man och lämnade hunden innan de åkte in till förlossningen. Jag hann få telefon att det blev en dotter  innan jag skulle åka till arbetet. Det tog bara 3 timmar för henne så där är hon likadan som jag. Mitt första barn tog 9 timmar,när jag fick Carola tog det bara 2 timmar och så mitt yngsta barn 1 timma. Tur det varit nära till förlossningen.

Fastän jag mått rätt bra senaste tiden så känns det verkligen vid alla dessa tillfällen då det är någons födelsedag och andra helger, när det är något som påminner och det finns ju många sådana tillfällen, då blir det extra jobbigt.
Jo då, jag har mina gråt attacker som kommer nästan varje dag, pang på, så dyker det upp ett minne och saknaden blir så stark men de är kortare gråt stunder nu på nåt vis har det låst sig kan inte riktigt stormgråta som jag skulle behöva men tankarna finns alltid med henne hela tiden varje dag. Tankarna finns ju givetvis hos mina övriga barn och barnbarn också.

Det här är min dotter Carola och mitt barnbarn vid unjefär samma ålder, kring 14-15 års ålder. Nog kan man se de är mor och dotter.

422. Den 6:e

Idag är det den 6:e mars, om 2 månader är det 6 år som den värsta, fasansfullaste och det absolut smärtsammaste och mörkaste mörka dagen i mitt liv. Den dagen jag förlorade min dotter för att aldrig mera få henne tillbaka. Jag föll rakt ned i det svarta hålet och det har tagit lång, lång tid att kravla mig upp.
De här åren har jag gått som i en overklighet, mitt i all verklighet, förstår inte, kan inte förstå att hon inte finns här mer med oss. Att man kan må så dåligt och ändå överleva är en gåta men jag har överlevt mycket tack vare mina barn och barnbarn, vänner och andra. Gång på gång har jag varit nere i mörkret, jag kan inte någon mening i det som skett och kan inte se meningen med det nu heller men jag kan se ljusare på tillvaron. Jag måste helt enkelt finna mig i det som hände, för jag kan inte göra något för att ändra på det.
Jag får vara tacksam för de år vi fick tillsammans, med så många minnen som vi fått och den dotter hon har och som är en del av henne, en gåva. Jag har också fått ett nytt barnbarn för 2 år sedan, en ny gåva, det är stort. Jag sörjer att min dotter inte fick vara här och träffa sin brorsdotter och det barnet aldrig får träffa sin faster.
Saknaden är så stark att det inte finns ord för den. Den finns där ständigt, varje dag och så förblir det, det går inte att glömma sitt barn, det är fullkomligt absurt att tro nåt sånt. Hon finns här i mig, med mig ständigt.

Jag får flera foton av hennes vänner och minnen som de kan berätta för mig, det är så stort för mig och oerhört värdefullt.

Ja, jag samlar på bilder och fotar mina barn och barnbarn och övrig släkt för jag vet ju att man aldrig kan förutse hur morgondagen blir, att aldrig ta något för givet.

421. Våren på väg eller

Tänk nu har vi haft 3 dagar i rad med solsken. Härligt, man lever upp känns som det finns hopp om att en vår kommer så småningom i år också. Det droppar från taken om än det är nån grad kallt och mycket snö.
Lusten att göra nåt kommer. Att sitta på den inglasade balkongen där det blir varm när solen skiner.
Städa känns lite roligare och ett måste för solen avslöjar en del, tur jag känner för det, rensa i lådor och annat man samlar på sig. Tänk det tar aldrig slut man är som en ekorre.

420. Skandaler

Har ni lyssnat på nyheterna idag där de berättar om en ung mamma som förlorat sin lille son, sitt barn och eftersom hon inte dagen efter hade meddelat till försäkringskassan så var hon inte berättigad till ersättning. Det är skandal hur myndigheter beter sig till sörjande föräldrar. Fick inte heller någon hjälp av lagstiftn. Omänskligt och totalt utan känslor har dessa myndigheter som skall vara oss till hjälp men som praktiskt taget driver oss in i mörkaste mörka tills vi inte orkar leva mera.
Det blir bara värre och värre.
Så har vi då detta med polischef, mm, som har förgripit sig på barn. Jag blir fullkomligt rasande på dessa hemska odjur, de som återigen skall "hjälpa" driver i stället dessa stackars drabbade närmare avgrunden.
Kastrering borde det bli de är ändå ett lindrigt straff mot vad dessa barn fått utstå. Men straffet blir väl som alltid i detta land lindrigt om nåt alls. Fy för den lede, säger jag.