479. Nu börjar flunsan släppa sitt grepp

Äntligen börjar flunsan släppa sitt grepp. Det har tagit 2 jobbiga veckor av halsont, hosta, snuva, halsen har nog varit den största boven.
Så idag åkte jag iväg till kyrkog. köpte ljung som jag satte och i morgon skall där bli 2 nya lyckthållare, på var sida om stenen, sättas på plats, det är min ex man som har ordnat det så vi två skall dit och ordna det. Så mycket snö som det varit senaste åren behöver lycktorna komma upp en bra bit över marken. Jag har varit i alla slags affärer och begravn byrå för att få tag på men ingen hade. Märkligt.Så nu har exet fixat det på ett annat sätt.
Så här unjefär skall de se ut.

Det har varit ett par riktigt kalla nätter hörde jag, ner till -5 gr tidig morgon, jag tycker det är tidigt i år, dax ta fram kupevärmaren också. I övrigt har det inte blivit nåt gjort på grund av flunsan och orken.
Det grämer mig att jag inte orkade att kasta det jag samlat i källaren, just för att kastas i kontainern som de ställer här ute varje höst och vår och just denna helg var den här, så nu får det stå kvar i källaren till våren eller så måste jag åka till en återvinningsstation, i och för sig inga tunga grejer men ändå. Är så skönt att kunns bära ut direkt från källaren till kontainern ute på gården.
Så har vi det där med hissen det går otroligt långsamt, händer inte mycket, men, men innan julhandeln hoppas jag att det är klart här i min trappuppgång, underlättar en hel del att slippa gå uppför trapporna med tunga matkassar o dyl.

Jag har tänkt mycket på min dotters plågor under hennes sjukdom nu när jag själv inte mått så bra tänkt att hur fruktansvärt hon hade det utan att få något hopp om bättring, vad är en influensa att gnälla om den går över i det flesta fall av sig själv, annars finns det ju hjälp att få. Det har fått mina tårar att rinna ohejdat och saknaden, bilderna av den tiden blir extra starka, de sitter där i min hjärna de är inte såna bilder jag vill ha men det verkar omöjligt att få bort dem, det finns ju så många andra underbara minnen men jag verkar inte kapabel att mana fram dem och ersätta de svåra.
Jag saknar dej varje minut, varje dag.Tittar upp mot stjärnorna varje kväll och pratar till dig Carola.

Det innebär också att mina barn och barnbarn som jag har här finns lika ofta i mina tankar, för allt hör ju ihop, hon finns med i allt, hon är för alltid en del av mej, oss.