lördag 19 september 2009

337. Branden (släkthist)

Under vintern 32-33 avverkades skogen öster om torpet i stort hela G-sjöliden ända mot hagan som följde vägen till Solbacka.
På försommaren 1933 gjorde man hyggesbränning på vissa delar av området. Man hade tillkallat mycket folk för att bränningen skulle utföras på betryggande sätt. I början gick det bra men vädret ville annorlunda. Stormen tilltog och bränningen övergick snart till okontrollerad skogsbrand. N-by låg väl skyddat vid sidan om men för oss i Solbacka var det stundtals ganska nära när branden följde vägen längs hagan. Utgången var osäker, men som ett under vände vinden och den blåste sedan från huset. Det blåste så hårt att skogen ovanför avverkningen antändes istället cirka trehundra meter mot L-ås.
När stormen lungnat sig hade flera hektar av bondskogen brunnit ner också.

Eftersläckningen tog tid och många väntade hemma hos oss. Min bror hade köpt en resegrammofon som användes flitigt som förströelse. Eftersläckningen innebar att man arbetade lagvis i flera skift och en del arbetslag fanns omedelbart gripbara i vårt hem om elden skulle blåsa upp på nytt.

Bland manskapet fanns en äldre man från L-bäcken som hette Rickard S och som sa vad som föll honom in.Ett gäng storgubbar hade föranmälts,som skulle titta på skadorna efter branden, en av dem hette Leijonhuvud.
Rickard, som allmänt kallades Rick, skulle gå och möta gubbarna uppe på G-sjöliden. Rick gick fram till Leijonhuvud tog i hand och sa: " Godag godag de e en Rick de henne - äre deg dom kall för Lejonskalln". Detta blev sedan ett slagord som alla använde var man än möttes så sa man " godag godag de_e_en Rick de henne. - - -

Förmodligen finns det fortfarande folk i bygden som väl kommer ihåg uttrycket. Sedan kom det två Jägmästare som bodde i farbror S-s bagarstuga i N-by. Hela G-sjöliden skulle mätas upp i provrutor för mark beredning,plantering och sådd av skogsfrö.Till arbetet behövdes två pojkar som skulle vara över nio år.
Den ene blev jag trots att jag inte fyllt nio och den andre blev N Karlsson från N-fors som var fem år äldre.
Den yngre Jägmästaren hette Gardell och var från Stockholm. Han hade kamera med sig och tog några bilder som han sände till oss sedan på det ena kortets baksida står det " lilla H:s första arbetsdag".

337. Fortsättn. släkthistoria 1931


Solbacka 1931

Sommaren 1931 minns jag som en solig och varm sommar. Kojan låg i ett soligt läge på en sö-sluttning av en backe med strålande utsikt.
Bara efter några månader började vi kalla platsen för " Solbacka" för att inte förväxla den med N-by.

Hösten 1930 hade vi köpt en kviga av F Filen i L-ås, den kalvade på våren 31 så vi hade en ko med oss till Solbacka.Pappa hade före flyttningen byggt en liten ladugård för ett par kor på Solbacka.

Mamma som inte tidigare sysslat med vare sig lantbruk eller boskapsskötsel hade lärt sig mjölka av sin goda vän Elma från L-ås.För oss barn var det mycket som hände första sommaren på Solbacka.
Vi fick hjälpa till med det mesta bland annat att valla våra egna djur i skogen utan att vi själva gick vilse.

I Solbacka fick vi barn även delta i arbetet med att bryta mark så att den blev odlingsbar. Vi skulle sätta potatis så havre och korn.
Första sommaren hade vi bara ett litet potatisland så pass att vi klarade oss nödtorftigt.

Pengar behövdes så pappa och min äldre bror fick börja med andra arbeten i skogen. Torpet iordningställdes på kvällar och helger. A I-sson, faster A S-s far från Trehörningen, minns jag som en snäll gammal man som var hemma och bröt mark första sommaren. Enklaste odlingsformen var myrodlingen.
Då dikades myren upp och torrlades stegvis och första sommaren sådde vi havre sedan växte gräset så vi fick foder till djuren året därpå.
1932 kom timmermannen E L från G-träsk och hjälpte pappa att timra en ny och större ladugård. Den skulle rymma fyra kor,en häst och kättar för gris och kalvar.På sommaren 1932 byggde man även väg mellan N-fors och Solbacka. Den kallades kronväg och utfördes efter anbud av flera arbetslag.Arbetet gjordes med handkraft och verktygen var spett, spade, korp och hemmagjord skottkärra med järnhjul. Ett slitsamt arbete och dåligt betalt.