När jag uppsökte läkaren några månader efter hennes bortgång gick vi igenom journalen, en jättetjock bunt och hon satt med mig i 2 timmar och hon sa att de verkligen hade tyckt om Carola, att hon var vacker, hade ett underbart hår innan hon förlorade det och att hon hade intrigitet och att de var mycket berörda över hennes öde. Jag hade fått sitta där längre om jag ville men kände att jag orkar inte mer. Jag bara grät. Inget förändrades, jag fick inte tillbaka min dotter, vad jag än gjorde.
Carola har en mycket stark personlighet med intrigitet och var psykiskt stark. Hon gjorde ett starkt intryck på andra som person och så vacker. Hon är min dotter, så älskad och saknad.
21 Februari till kyrkan 2005
Min vän diakonissan har hjälpt mig att få komma in i kyrkan och vara där ensam en stund.
Jag frågade själv om jag fick, så hon ordnade det. Kände ett behov av att få gå dit.
Tända ett ljus och se att inget fanns där från begravn, känna lugnet och bara sitta alldeles ensam där. Be en bön för min dotter.
Satt där i en halvtimma.
söndag 30 mars 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
