180. Oroliga tider

Min fd arbetsplats drar in på anställda över 100 st.precis som så många andra ställen numera. Det är inte första gången heller som det sker, praktiskt taget sker det varje år.
Nu är det från 57 års ålder som de får erbjudande om ett avgångsvederlag på en viss summa pengar. De får välja mellan att ta det erbjudandet eller att bli arbetslös längre fram utan erbjudande, detta gäller den äldre delen av anställda. Val mellan pest eller kolera?
Detta innebär att de inte kan stämpla de är arbetsbefriade men fortfarande anställd under ett år och måste söka nya jobb efter en viss tid för att inte förlora de pengar de blivit erbjudna och sedan tjäna in nya pengar inför sin kommande pension. Hur lätt är det att få jobb vid den åldern? Tänk er de som uppnått över 60 års åldern och skall söka nya jobb, annars blir det till att nagga på pensionen som då blivit mindre när den rätta pensionsåldern är där. Hur kommer detta att påverka den mentala hälsan hos många.
Det konstiga är att det mycket sällan är gruppchefer och uppåt som får sluta. Kan det i framtiden innebära att det bara kommer att finnas chefer kvar på arbetsplatsen eller att företaget läggs ner helt och hållet senare.
Ja, man undrar ju vad våra unga har för framtid inom arbetslivet. Vem skall försörja vem?
Håller allt på att rasa samman i vår värld?
Lever vi över våra tillgångar? Det sägs, Konsumera mera, mindre eller inga krediter och många blir utan jobb, hur går det ihop?
Dessutom vill de höja pensionsåldern? Nog är det svårt förstå hur allt kan hålla ihop. Själv fick jag Avtals pension fram till 65 så jag förlorade inga pensionspoäng.
Jag bara undrar!