601. En lite annorlunda morgon

Onsdag den 7 nov tog min läkare bort ett sår som han kallade en slags hudtumör och sydde 2 stygn. Torsdag den 15 tog sköterskan bort stygnen. Allt var ok till söndag då jag kände det inte stod rätt till.
Då jag kollade på magen där det opererades bort var där varigt och såret var vid öppet.
Rengjorde själv med steril gasbinda, (skickade ett mail till vårdcentralen om en akut tid på
måndag). I alla fall vaknade jag tidigt förstås och låg och väntade på att klockan skulle bli 08.00 för jag hade bestämt mig för att ringa också.

Så här gick det till:
Dessa jädra telefonsvarare överallt. Sände ju iväg ett mail till vårdcentralen i går angående mitt infekterade operationssår. Men tänkte jag skulle ringa också. Så klart allt är elektroniskt, en röst som säger söker du för si eller så, tryck 1... osv och nästa skall du ...? tryck si...? Tryck in ditt födelsenr.... om inte vänta och få signal för att prata in ett meddelande, lämna namn telefon nr så ringer vi upp...!!? Till slut lessnade jag ...efter att gjort allt detta. Så jag tog helt enkelt och åkte till vårdcentralen, tog en nummerlapp för turordning, kö, till reception, fick syn på distriktsköterskan i korridoren och gick dit, ropade på henne och förklarade mitt dilemma med såret som gått upp, fick genast komma in på ett rum där hon kollade såret rengjorde ordentligt och plåstrade om, såret kommer läka men bli ett bra mycket större ärr. Får instuktion hur jag skall sköta och behandla själv. Tillbaka till reception för att betala, mitt nummer hade förståss redan ropats ut men jag kilade mellan, visade upp min nummerlapp och betalade. Allt detta var gjort på en kvart. Sedan ner till apoteket som öppnar 09.00 och fick vänta några minuter innan de öppnade, för att inhandla diverse vårdprodukter för såret och naturligtvis hade de inte hemma det plåstrer och sårkuddar jag behövde utan måste beställa, kommer i morgon. Suck.


Tur jag fick en extra av varje av sköterskan. Sedan in på Coop affären och passa på handla lite och var hemma igen vid halv 10. Suck, pust och stånk. Jädrar i den va mycket jag hann med på kort tid. Jo, höll på glömma när jag stod där inne i apoteket ringer mobilen och det var tidsbeställningen från vårdcentralen som ringde upp mig om en tid, så jag berättade att det hade jag redan fixat. Hahaha. Allt fungerade ju i alla fall.

Här sitter det inte fast det som går att röra på, dvs huvudet o benen när det gäller. Tjoho, med lite fräckhet kommer man en bit. Bestämd och gåpå är vad som gäller idag i vården och annat nu för tiden.  

599. Alla tankar

Vad gör man med alla tankar?

597. En fjärl

En fjäril en sorgemantel

594. Berättelse om sorgen efter en dotter blev en bok

Sorgen över sin dotter


Publicerat: onsdag 31 oktober kl 09:24 Detta är från ett klipp i ett radioprogram P4 Halland om sorgen efter en dotter som gått bort i lymfcancer bara 23 år.   Att mista ett barn, känner nog många är bland det värsta som kan hända... Marita och Keith Ohlquist i Veinge miste sin dotter Neta - hon dog i lymfcancer, 23 år gammal. Här berättar dem om hur de har bearbetat sorgen. Det är 16 år sedan dottern Neta gick bort - men först nu kunde Marita göra slag i saken. Hon har givit ut en bok nu i höst, om sorgearbetet:


Sorgen över sin dotter









                        

593. Fullt upp

Onsdag
Var och opererade bort ett sår som aldrig läker helt har haft i flera år läkaren sa det var en slags hudtumör men troligen godartad, skall skickas på analys, fick sy 2 stygn, sitter på magen. Skall ta bort stygnen i slutet på nästa vecka. Angående KOL sa han att den infektion som finns i lugorna kommer att vara läkt helt om 5 år om jag fortsätter vara rökfri. Han sa också du kan bli lika gammal som din mor (91) men det vill jag inte bli, så jag får väl börja röka igen när jag tycker det är dags kring 75-80 åren någon gång. Fast vem vet sitt öde kan ju lämna jordelivet före vem vet sånt. "Skojar om börja röka".

Torsdag
Åkte till Alnön var barnvakt mitt på dagen en timma till yngsta barnbarnet, 1 år. Det gick bra. Han har inget emot att vara med farmor, vilket jag tackar för, 4 åringen sötnosen hon gillar också att leka lite med farmor.
Nu när jag inte röker så har jag bättre kondition och blir inte lika fort trött.

Idag fredag gjorde jag ett litet ärende till kära mor och åkte till henne och vi satt och surrade om både gamla och nya tider mest om släkthistorien osv. Sökte i helgen lite på nätet och hittade en aning mer uppgifter om min fars morföräldrar och även om min morfars föräldrar. Gjorde ett släktträd men man kan ju inte skriva in alla för det blir enormt stort utan får hålla sig till en gren i taget så det får bli flera släktträd med utgångspunkt från mors sida på det ena och fars sida på det andra. Min mormor var född i Norge så där är det lite svårare få uppgifter, min mormors föräldrar måste varit födda på 1850-1860 talet så då kan jag inte titta i svenska kyrko o landstingsböcker utan måste vända mig till norska. Men det är inte heller gratis att forska om man skall få hjälp via mail och dator. Lite gratis uppgifter har jag lyckats få i alla fall från "Svar" i Ramsele och Landsarkivet i Härnösand, kanske vore nåt att åka till Härnösand och forska lite på egen hand då kostar det inget mer än om man vill ta kopior.
Jag tycker det är intressant att se hur långt tillbaka i tiden man kan komma, det är trots allt min egen härkomst och släkts historia det handlar om. Men alla är inte intresserad av den inte ens inom familjen. Synd bara att man inte tog tag i detta för många år sedan då de äldre fortfarande levde och skrev ned en del viktiga data som ex namn och ort på förfäder.

Denna är från slutet 20 början 30-tal tror jag

2 främsta är föräldrarna och så 4 barn alla

utom ett av barnen är borta nu (hon som finns kvar idag är

91 år fyllda och näst yngst av dem)

592. Alla helgons dag 3 november 2012

Den dagen vi åker till kyrkogården, minns och tänder ljus för våra saknade anhöriga. Naturligtvis minns vi dem alla andra dagar på året också och tänder ljus hemma men detta tycks blivit en tradition sedan många år tillbaka åtminstonde här i Sverige. Jag vet ju inte hur det är i andra länder. Jag tänder ljus varje dag här hemma för min dotter framför hennes porträtt.
Fredag 2 november Allhelgona afton åkte jag till kyrkogården och tände ljusen på min dotters viloplats, där kom en strid ström av folk som gick till sina saknade anhörigas gravar för att sätta krans eller smycka på annat sätt och framför allt tända sina ljus.
Det lyser så vackert i skymningen och mörkret av alla dessa mängder av ljus där på kyrkogården men det är ändå så tragiskt för så många unga har gått alldeles för tidigt av olika orsaker, de som inte fick leva sitt liv fullt ut till sin ålderdom på grund av sjukdom, olycka eller annat. De som inte ens fick mer än några år här på jorden eller ens timmar. Sorgligt är det och svårt förstå varför. Så många sörjande som finns på samma ställe en sådan här dag, även på lördag den 3 november Alla helgons dag , som är den rätta dagen, då håller kyrkorna öppet hus för dem som vill.
Idag 3 November har jag inte varit dit eftersom jag var igår utan idag är det helt och hållet Carolas dotters dag om hon vill. Kanske kommer någon annan dit också.

Så här såg det ut 31 oktober, snön hade fallit några dagar tidigare. Jag satte dit min krans.

 Så här blev det Allhelgona afton 2 nov. när jag tänt mina ljus

bara jag hade varit där då vid 15.30 tiden

Jag vet det finns de som tycker det är olämpligt att fota sina gravar men det tycker inte jag, de som inte vill titta får hoppa över. På denna sida är det jag som bestämmer, visst är det tragiskt att det över huvud taget skall finnas en sten på en kyrkogård med min dotters namn på och visst är det tragiskt att så många andra också har en sten där men så är livet, vi hamnar alla där en gång, många alldeles för tidigt, en del föredrar minneslundar eller asklundar mm.  Jag önskar ju med hela mitt hjärta att ingen skulle behöva begrava sitt barn, för det blir så fel, så fel och det är bland det värsta som kan hända en förälder. En smärta som är så stor att det inte finns ord att beskriva den och den smärtan syns inte heller utanpå den bär man alltid med sig varje dag livet ut. Tyvärr sätter den sina spår även på kroppen med olika följder som tex. sköldkörtel, blodtryck och flera andra problem. Det är mycket vanligare än man kan ana, det sliter hårt både fysiskt och psykiskt.
Sorg är inte dödlig i sig men den kan ha oanade följder.