Hör på tv läser i tidningar om cancer och behandlingar beroende på var man bor. Det är skrämmande läsning. Det kan inte hjälpas att i mina tankar dyker det upp, fick min dotter rätt behandlig, hade hon levat idag om hon bott någon annanstans. Det känns i magen och inte mår jag bättre av att höra el läsa det skapar ångest för jag är inte lika stark psykiskt som andra kanske är. Jag vet ju att det är för sent nu men oavsett så finns tankarna där och tårarna. Jag som mamma som var med såg allt hörde allt blir oerhört lessen. Men vad hjälper det idag allt är för sent och ändå har jag tankarna att om de gjorts så och så kanske hon kunnat räddas, tankar som inte längre är realistiska för det är för sent nu. Mår inte bra, förnuft och känsla går inte ihop.
Saknade är så oerhört stor. Att verkligen förstå att jag inte får henne tillbaka att hon inte är här, den tar kraften från livet som blev men som jag måste göra mitt bästa för att leva, den tid som är min.
Tro aldrig att det är lätt för någon man glömmer aldrig en enda secund av det som hände. De upprepas ständigt när man är som mest nere i botten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
3 kommentarer:
Förstår precis att du tänker och känner som du gör.
Och man kan ju undra för vem eller vilka, en sådan information gynnar.
Du är i mina tankar!
Kram!
Tack Suss vännen.
Du är också i mina tankar, möjligt de tigger mer pengar för det är ju trots allt vi som får stå för allt även inom forskning och sjukvård fast de är oförmögna att handskas på rätt sätt med dem. Kritisk, ja det är jag.
Kramis
Förnuft och känsla går inte ihop!!!
Det är det som är så oerhört tungt att förstå.
Att hjärnan förstår samtidigt som känslan av det som hänt kommer tillsammans.
Då är saknaden och smärtan efter våra barn olidlig, det gör bara ont!
Det tar kraft från en att bli så ledsen som vi egentligen är...det tar för mycket energi. Vi blir helt tömda på allt!
Förstår att många tankar och minnen dyker upp med all information, det är konstigt att inte all läkarvård är något sådär lika i hela vårt land.
Tänker på alla vi möter i vår väg i sorgens och saknadens värld...
Det behövs så lite som jag redan sagt att falla ner till botten av smärtans djupa grop.
Många många kramar som värmer/mimmi.
Hör låten av Martin Stenmark...
-hur kan man tappa orken att andas?
Varenda gång jag hör den så tänker jag...jo,du martin, att mista ett barn gör så att man tappar orken att andas. Det är svårt att hitta luft.
Skicka en kommentar