620. Jaha ja, suck...

Dagen efter hemskomsten började jag känna mig lite förskyld och mycket riktigt jag blev sängliggande med en rejäl förkylning, rethosta och snuva. Denna hemska hosta som höll mig vaken både natt och dag och inget hade jag hemma för att lindra den. Bara mina astma mediciner. Efter drygt en vecka började hostan bli något lindrigare och jag hade som tur var handlat dagen före jag blev riktigt sjuk men det räckte ju inte så jag fick ju ändå åka handla, trots jag inte orkade så mycket. Verkar som det är en rejäl sommar förkylning på gång som drabbar många. Vädret ja, det har väl varit lite si och så inte så mycket regn med lite fuktiga kvällar och temperaturen har inte varit så mycket mer än som mest +20-22 gr på dagen och kring +10-14 gr på kvällen och det är ju inte någon värmebölja precis och dessutom blåser det var eviga dag. Lade märke till att de träd och buskar som blommar på försommaren inte har så många blommor i år men vi har haft en väldigt sen och kall vår så det kanske är orsaken.

I övrig går tiden som vanligt dagar blir till veckor, födelsedagar kommer och går. Yngsta barnbarnet har fyllt 2 år och det är full fart på honom, spring i bena och så bilar, bilar. Svärdottern gick och bröt sin handled en dag förra veckan när hon skulle rädda barnen från att få ett tungt parasoll över sig som höll på att blåsa omkull så hon tog emot och bröt handleden för den var tung. Vilken otur i turen att inget hände barnen. Sonen håller på att renovera i huset och måste ju hjälpa till med den miste så han får inte så många timmars renovering men jag har och skall vara där och hjälpa till passa den lille några timmar följade dagar.

Midsommar är över, inte för att jag firar den men det är liksom en viss sommarhögtid då skall det vara riktig sommar och tur med vädret har vi haft. Semestrarna börjar för många i samband med midsommar men den stora semestertiden är från början av juli, inte många dagar dit. Ja, jag påverkas ju inte av dem numera har ju "semester" hela året numera.

Mår ganska bra i astman och kol nu men skall begära en ordentlig koll av mina lungor nu till hösten.
Men jag har varit och är väldigt deppig just nu, vissa dagar känns väldigt jobbiga för tankarna kommer rusande mot mig, minnen som jag inte vill ha, inte vill minnas dyker ständigt upp och då rasar jag, gråten kommer, då kan jag inte handskas med saknaden och inte förstå att min dotter är borta för alltid, att jag aldrig mer kan få se henne, aldrig mer får prata med henne och aldrig mer får ta ett foto på henne. senast var året innan hon gick bort för hon tyckte aldrig om att bli fotad och i synnerhet när hon blev så sjuk och inte hade jag någon tanke på att ta foton, det fanns inte i mitt medvetande då att jag skulle mista henne det var så osannolikt i mina tankar även om jag förstod att hon var mycket sjuk men trodde ändå hon skulle få några år till åtminstonde. Det hjälper inte man är aldrig förberedd på den dagen som kom, den kom för tidigt hur än det skulle sluta. Hade ingen kamera heller men andra hade förstås.
Nej måste sluta de gör för ont det är för hemskt, sjunker ner till botten igen. Jag vill minnas det fina, bra åren då allt var som det skulle.